"I efterhand kan det tyckas förfärligt att inte någon ur den offentliga mittfåran klev fram och tog tydligare avstånd från det antiintellektuella korståget mot Fi", skriver idag Anna-Klara Bratt i en artikel på kultursidan i DN, där hon systematiskt blandar samman hot och våld mot kvinnor med kritik av Feministiskt initiativ i synnerhet och en viss sorts feministisk ideologi i allmänhet. Varför FI inte ska kunna kritiseras på samma sätt som andra promillepartier till vänster om V förblir oklar. sanningen är ju snarast att FI har fått ett  fått ett oproportinionellt stort utrymme i svenska medier med tanke på partiets rätt marginella väljarbas.

Likaså förblir det oklart varför det anses vara "tjänstefel" att inte "dra paralleller" mellan Anders Behring Breiviks kvinnosyn och den kritik mot feminismen som har formulerats av bland andra Pär Ström. I det sammanhanget kan man undra varför hon inte säger någonting om vikten av att inte dra paralleller mellan å ena sidan den kvinnosyn som finns hos islamister och å andra sidan feminismkritiken hos Pär Ström. Min uppfattning i frågan är naturligtvis att det är till skada för det intellektuella klimatet i Sverige att överhuvidtaget bunta ihop meningsmotståndare på det sätt som Anna-Klara Bratt gör. I hennes ögon måste det rimligtvis vara tjänstefel att inte dra paralleller mellan våldsbenägna islamister och muslimer generellt sett, eftersom båda grupperna åberopar Koranen. Det måste likaledes vara tjänstefel att inte bunta ihop Röda armé-fraktionen och Socialdemokraterna, eftersom båda grupperna utgår från ett klassperspektiv. Anna-Klara Bratts retorik är kort sagt farlig, därför att den i grunden är densamma som den som vi finner inom den anti-muslimska rörelsen och inom högerextremismen generellt sett.

Att man upplåter DN:s kultursida åt den här typen av demagogiskt svammel är helt enkelt obegripligt.

Fredrik Ekelund skriver i dagens DN med en kraft och en verlighetsförankring som står i bjärt kontrast till Maria Svelands syrefattiga funderingar från Söders höjder. Sveland kände sig illa till mods för att hon upplevde att hennes och hennes mediekompisars världsbild hade utsatts för kritik. Och hon fick en "djupare" förklaring till varför hon kände sig illa till mods, när hon läste en bok av en av hennes medie-själsfränder: Magnus Linton. Fredrik Ekelund försöker å sin sida förstå vad som faktiskt händer i hemstaden Malmö och varför så många av dess invånare reagerar som de reagerar: genom att rösta på SD; genom att bli islamister; genom att gå med i kriminella gäng; genom att bli rädda; genom att känna sig hotade; genom att uppträda hotfullt - och så vidare.

Och han förundras över de märkliga reaktionerna på olika sorters våldsbejakande politiska extremister: hot från islamistiska extremister ursäktas på ett helt annat sätt än hotet från högerextremister av Breiviks typ. Var fanns motsvarigheten till alla de reaktioner på Breivik som vi på sistona har sett på svenska kultursidor? Var fanns de när det gällde självmordsbombaren Taimour Abdulwahab på Bryggargatan? Var fanns efter det terrordådet alla artiklar att läsa som, likt Åsa Linderborg i söndagens AB (om Breivik), hävdade att alla som hade någon enskild åsikt gemensam med terroristen borde ägna sig åt sjävrannsakan?

Själv har jag som bekant belyst liknande inkonsekvenser med avseende på vänsterradikal extremism. Det är naturligtvis fullkomligt osannolikt att vi i Sverige skulle tillåta att högerextremister använde svenska universitet som plattformar för sin politiska verksamhet. Eller att terrordömda högerextremister skulle få skriva artiklar i tidskrifter som finansieras av stora fackföreningsrörelser.

Skillnaden mellan att se mellan fingrarna med vänsterextremister och islamister är naturligtvis att de sistnämnda på sistone har påverkat det västerländska samhället på ett mer iögonenfallande sätt än vänsterextremisterna och likaså har fått konsekvenser på fundamentala värdesystem i västvärlden - vad gäller yttrandefrihet, kvinnofrigörelse, antisemitism och så vidare. Men också naturligtvis med avseende på just antidemokratisk verksamhet som terrorism och politiskt motiverat våld, hot osv.

Axess feministnummer recenseras i Sydsvenskan av Mona Masri. Som läsare är det inte helt lätt att förstå med vilka argument som hon underbygger sin karakteristik av temat som "sörjan av tokigheter". Huvudargumentet tycks vara hennes påstående att Roland Poirier Martinsson hyser åsikten att "en egen hemmafru ger den största lyckan i livet" (i själva verket argumenterade han i sin Newsmill-artikel - som inget har att göra med hans text i Axess - för att den som så önskar ska kunna vara hemma med sina barn under en period av sitt liv). Ett annat argument är att ett sju år gammalt exemplet med Roks ordförande som säger att män är djur, anförs i en annan text i Axess. Ett tredje argument är att Scum-manifestet kritiseras i Axess för att Valerie Solanas i detta "litterära" verk pläderar för att samhället genom att till exempel inrätta dödskliniker bör eliminera mishagliga element.

I och med det senaste numret av Axess har vi, som någon kanske har noterat, gått upp i format. Tidskriften omfattar numera 100 sidor, av vilka nästan en tredjedel består av recensioner av facklitteratur. Numret har väckt starka reaktioner, inte minst i sociala medier. Det... [Mer]

Nu har jag i två blogginlägg bett Aftonbladets Anders Lindberg att svara på min fråga om han delar min vision om fri invandring och dito rörlighet mellan länder. I sammanhanget kan det vara intressant att fråga sig varför Lindberg inte applicerar si... [Mer]

Anders Lindberg på Aftonbladet försöker nu på ledarredaktionens blogg underbygga sina påståenden om att "Genusnytt, Axess och Timbro (...) i varierande grad" delar Anders Behring Breiviks "föreställningsvärld". Jag uppehåll... [Mer]

Markus Uvell skriver bra på Newsmill om det osmakliga användandet av Anders Behring Breivik som slagträ i den politiska debatten. Den norska tragedin används regelmässigt för att ta billiga poäng  i den svenska debatten - nu senast av Aftonbladets Ande... [Mer]

Jag bemöter på Newsmill Anders Lindbergs påståenden om Axess på ledarsidan i dagens Aftonbladet. Apropå de reflektioner som görs i min text om det svenska debattklimatet, kan man också ta del av följande visdomsord av Elin Grelsson, publicera... [Mer]

Bangs chefredaktör Johanna Palmström kritiserar mig i en text i gårdagens Expressen om feminism - med utgångspunkt i det nyutkomna numret av Axess. Hon skriver: "Målet för denna [nutida] feminism är att få en jämn könsfördelni... [Mer]

Det är alltid farligt för en politiker att tänka högt och fritt. Fredrik Reinfeldt gör det ytterst sällan, till journalisters stora förtvivlan. Uppståndelsen kring hans uttalande om en möjlighet att höja pensionsåldern till 75 visar att han ... [Mer]

Ett nytt nummer av Axess har nu kommit ut. Temat är feminism och på nätet kan Roland Poirier Martinssons artikel läsas, samt min ledare och Johan Hakelius krönika.

Erik Helmserson skriver bra i dagens DN med anledning av Karin Bojs synpunkter på Annica Dahlström och Hjärnfonden. Bakgrunden är den kritik som Bojs riktade mot att Smittskyddsinstitutets generaldirektör Johan Carlsson hade twittrat gillande om mitt blogginlägg om v... [Mer]

Min artikel om Stieg Larsson i Expressen åberopas i dagens ledare i Borås Tidning, där Johan Söderström skriver: "Stieg Larsson var vänsterfeminist. I trilogin löper den mycket omdiskuterade Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens tankar som en röd tr&a... [Mer]

Reaktionerna på mitt inlägg på Axess-bloggen om turerna kring Annica Dahlströms avhopp från Hjärnfonden, har fått DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs att gå i taket. Anledningen är att Smittskyddsinstitutets generaldirektör Johan Carlsson ... [Mer]

Jag noterar att Ulrika Lindqvist, nyhetschef på P3, inte tror på min hypotes att en reporters kritiska granskning av bemanningsföretagen kan styras av att reportern ifråga i andra sammanhang har engagerat sig i aktiviteter som ligger långt ut på den politiska ytt... [Mer]

Morgenbladet följer idag upp den svenska debatten om kulturvänstern med en lång rekapitulerande artikel där bland annat Axess-bloggen omnämns och citeras. I övrigt kan man fästa sig vid hur Malin Ullgren i artikeln kommenterar "högerdominansen" i ... [Mer]

I ett tidigare inlägg på bloggen skrev jag: "Att Håkan Juholts avgång inte kunde ske med mindre än att väljarna än en gång fördes bakom ljuset och ännu en liten, lätt genomskådad lögnaktighet torgfördes, nämligen ... [Mer]

Apropå debatten om kulturvänstern skriver Erik Helmerson bra i dagens DN: "Men till den som tvivlar på att kulturlivet fortfarande lider av intellektuell inavel kan vi ställa ett par kontrollfrågor: När såg du senast en pjäs som rasade mot skattetry... [Mer]

En delförklaring till Juholts avgång, som han själv anför men som inte har rönt tillräckligt stor uppmärksamhet, har att göra med hans provokativa kulturartiklar. I intervjun i Östran säger han: "Jag förstår att man k&aum... [Mer]

Det är knappast speciellt förvåmnande att Göran Greider omedelbart, i en artikel i Aftonbladet, ger medierna skulden för Håkan Juholts avgång. Mer förvånande är det kanske att Greider hänvisar till det klassförakt som kan utläsas... [Mer]

Det är naturligtvis svårt att tolka Håkan Juholts avgång på annat sätt än som ytterligare ett tecken på det socialdemokratiska partiets gradvisa sammanbrott. Leif Lewin skriver intressant om detta på DN Debatt - och jämför där ... [Mer]

Joakim Grönesjös kritiska granskning i Axess av de kommersiella intressena i museibranschen följs upp i dagens GD, där Kristina Lindkvist, första intendent vid Länsmuseet Gävleborg svarar kulturchefen Gunilla Kindstrand, som i sin tur bemöter Lindkvists... [Mer]

"Jag känner människor som skulle kunna kallas kulturvänster som åtminstone i valda delar slukar den kulturkonservativa kulturtidskriften Axess", skriver Maria Ripenberg, kulturchef på UNT i en kommentar till debatten om Bengt Ohlsson och kulturvänstern. Ho... [Mer]

Målningen ovan är gjord av Christer Karlstad som deltar i utställningen Det mörka rummet på Edsvik konsthall, Sollentuna, imorgon. Till utställningen har jag tillsammans med Ricardo Donos och Christopher Rådlund samlat ett antal figurativa nutidskon... [Mer]

Stefan Jonsson nästintill anklagar Axess för att vara rasistiskt och del av "en tidsanda" som uppmuntrat "en ensam korsriddares försök till fascistisk statskupp i Oslo", det vill säga Anders Brevik. I förbifarten antyds att vi också ligger ba... [Mer]

Det intressanta med den debatt om kulturvänstern som Bengt Ohlsson har initierat är att så många av hans vedersakare bara bekräftar hans tes: att det inom kulturvänstern helt slentrianmässigt förutsätts att man själv agerar med de godas... [Mer]