100 år av eleganta mord

I år är det 100 år sedan Agatha Christie (1890–1976) romandebuterade med mordgåtan En dos styrknin (The MysteriousAffair at Styles), och detektiven Hercule Poirot löste sitt första fall.
Därefter utkom Christie med en rad romaner, pjäser och noveller som även filmatiserades. Hon är alla tiders deckardrottning och hennes böcker har sålts i mer än tre miljarder exemplar. Men även efter hennes död fortsätter den excentriske protagonisten Poirot att lösa nya brott.
Hur kan dessa hundraåriga mord hålla för en modern publik?
Det enkla svaret är att mysteriet kring hur en människa kan ta en annan människas liv med berått mod alltid fascinerat och skrämt oss. Men när dagens deckare och författare tycks tävla om vem som kan chockera läsarna mest med skruvade, blodiga mord kan det vara trevligt att göra avbrott med ett elegant mord skrivet med brittisk underfundighet.
Det här har bokförlaget Bookmark i Sverige tagit fasta på och ger ut Agatha Christies klassiker med tjusiga art déco-inspirerade omslag. Deras nästkommande bok blir förutom jubileumsutgåvan av En dos stryknin den 30 september (dagen vald för att ära Christies 130-årsdag) också Morden på Kingfisher Hill som släpps i oktober.
Förutom läsningen av Christie kan man se den mycket välgjorda tyska dokumentären ”Agatha Christie, deckardrottningen” från 2018. I den får man lära sig mer om hennes liv och författarskap, men även om det största mysteriet kring henne: nämligen då hon 1926 iscensatte sitt eget försvinnande!
Agatha Christie må ha några av litteraturhistoriens mest älskade mord på sitt samvete, men som person var hon blyg och ogillade rampljuset. Hon tycks emellertid ha älskat äventyr och upptäcktsresande. Tillsammans med sin man, som var arkeolog, gjorde hon många resor och deltog vid utgrävningar. En fantastisk källa till uppslag för en författare som vigt hela sitt liv åt mord och mystik! I Döden på Nilen (1937) säger Poirot att han lärt sig något från en arkeologisk expedition: ”När man påträffar något under en utgrävning tar man först mycket noga bort allting som ligger omkring det. Man avlägsnar den lösa jorden, och man skrapar överallt med en kniv, tills föremålet slutligen ligger för sig självt, färdigt att bli avritat och fotograferat utan att bilden förvirras av ovidkommande ting. Det är vad jag försökt göra – avlägsna allt ovidkommande så att vi får se sanningen – den nakna sanningen.”
I pandemins tid saknar vi resandet så till den grad att varje strövtåg kan tyckas som det största av äventyr. Agatha Christies 100 år gamla mord har fått ny relevans.
Skribent och författare. Tidigare redaktionssekreterare i Axess.