En krönika i Borås Tidning (12/5), av tankesmedjan Timbros Andreas Johansson Heinö, hade den uppgivna rubriken ”Den sämsta valrörelse jag upplevt”. Jag kan bara instämma.

Bortsett från de outhärdliga brösttonerna om att valet stod mellan högerextremism och demokrati (det gjorde det inte), utsattes väljarna för Centerpartiets Fredrick Federleys försök till brunsmetning av KD, Moderaten Tomas Tobés obegripliga kampanj om ”kriminella räkor” och en bedrövlig SD-affischering i Stockholms tunnelbana. Nu dröjer det åtminstone fem år till nästa gång.

Det är synd att frågor som rör EU, och Europa för den delen, behandlas så styvmoderligt av såväl partier som medieredaktioner. För politikerna handlar det om att få just deras hjärtefrågor på agendan, egalt om de överhuvudtaget har med EU att göra eller inte. Och för redaktionerna att yrvaket försöka spegla ett maskineri som i övrigt lämnas mer eller mindre obevakat större delen av mandatperioden.

Att SVT missade att sända debatten mellan EU:s Spitzenkandidatentill förmån för hockey-VM och Eurovision, är ett rejält underbetyg för ett programbolag som sägs verka i public service-anda. SR klarade uppdraget bättre. Trots det intar Sverige jumboplatsen vad gäller bevakningen av EU – jämfört med våra grannländer Danmark och Finland tenderar rapporteringen att vara ytlig och i värsta fall förvirrande.

Jämför sakkunskaperna på redaktionerna och i partierna om USA:s maktdelning med svårigheterna att skilja på ministerrådet, kommissionen och parlamentets olika roller – påfallande ofta bara betecknat som ”EU”.

Slutligen. Miljöpartiet hade ”Klimatet kan inte vänta” på affischerna med kandidaten Per Holmgren. Mer underhållande (och kanske även sanningsenligt) hade istället varit ”Klimatdiktatur nu!”.

Med den något infama reflektionen önskar jag dig som läst en trevlig sommar!