Här i den danska huvudstaden hyser man inga tvivel om hur det svenska flyktingdilemmat har uppstått, och inte är det då danskarnas fel.

När man som den nuvarande – och tidigare – svenska regeringen öppnar sina hjärtan och bjuder hela världen att ta del av den svenska välfärden är det inte svårt att räkna ut hur det går.

Då blir det en historisk folkvandring genom Europa. För den och för det rådande flyktingkaoset och allt annat som följt i spåren därav bär den svenska regeringen ett betydande ansvar, tillsammans med Tyskland.

I Danmark väckte bilderna av tusentals nyanlända som vandrade genom det lilla landet känslor av att vara invaderad och trängd, och självfallet lät man dem gå vidare, för det var ju ändå till Sverige de flesta ville.

Det är med viss skadeglädje danskarna betraktar den svenska panik som uppstod när man i Stockholm plötsligen upptäckte att mottagandet av 163 000 nyanlända – och många fler som aldrig registrerats – inte fixar sig av sig självt.

Den svenska omsvängningen från en dag till en annan, av både politik och vad som ansågs som acceptabla åsikter, bekräftar också många danskars syn på Sverige som lite smått totalitärt.

För Löfven hade det säkerligen underlättat om Danmark varit först med att införa grænsekontrol.

Danmark behövs nämligen som motpol. Ju mer främlingsfientligt och ondsint Danmark och dess regering anses uppträda, desto finare och bättre framstår Sverige och de skröpliga kvarlevorna av den humanitära stormakten.

Smyckefrågan fungerade ur det perspektivet väl. I själva verket rivs inga vigselringar från flyktingars fingrar ens i Danmark. Däremot förväntas de som kommer att bidra till sitt uppehälle och inte automatiskt gå in i rollen som passivt bidragsförsörjda.

Att skylla den nuvarande istiden i de svensk-danska relationerna på Dansk Folkeparti och Venstres hårdhudade integrationsminister Inger Støjberg funkar dock inte. Insikten att pengarna och välfärden inte räcker till allt och alla här i världen delas av de flesta här, inklusive Stefan Löfvens socialdemokratiska broderparti.

Den nya partiledaren, Mette Frederiksen, som tidigare bland annat varit justitieminister, har fört sitt parti ytterligare några steg i restriktiv riktning i utlänningsfrågan, som den kallas i Danmark.

I tv-programmet Deadline i mitten av januari beklagade hon att partiet inte redan på 1990-talet lyssnat på de borgmästare som varnat för konsekvenserna av invandringen ute i kommunerna.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Då hade många bekymmer kunnat undvikas, förklarade S-ledaren, som ingått en ohelig allians med DF och Konservative med ett förslag om att upprätta flygtninge-landsbyer för att hantera tillströmningen; runt 30 000 förra året.

De flesta är även överens om att det bästa vore att skicka hjälpen till närområdena och handplocka flyktingfamiljer därifrån – för, som Socialistisk Folkepartis Pia Olsen Dyhr påpekat, leder en manlig dominans lätt till en krock mellan kulturer och värderingar.

I Danmark är man nämligen inte det minsta naiv.