Därför behövs lagarna

Nödvändig bok. FOTO: TT

I en ny bok jämför Arne Jarrick lagarna under olika epoker, skriver Gunnar Wetterberg.

Historikern Arne Jarricks Lagarna och de mänskliga behovenEn fyratusenårig historia (Natur & Kultur) är en ovanlig bok. Den utgår från en undersökning av 160 lagar världen över, som han under tio år har genomfört tillsammans med kollegan Maria Wallenberg Bondesson. Sina resultat har de redovisat i The Dynamics of Law-Making. A World History (2018).

”Lagarna ser olika ut beroende på de kulturer som de skrivs i, men det finns ändå gemensamma drag.”

Jag har inte läst den ursprungliga undersökningen utan trodde att jag skulle möta en sammanfattning och popularisering i Jarricks svenska bok. Men riktigt så är det inte, Lagarna och de mänskliga behoven är något annat och på sätt och vis mer fascinerande.

Jarricks grundläggande tes är att lagarna är mänsklighetens sätt att reglera de frågor och konflikter som kan uppstå kring människans olika behov. Han listar de viktigaste behoven, inte riktigt Maslows klassiska behovstrappa, fast närapå: att överleva, att leva väl, att njuta av varandras kroppar etcetera, men också att tala fritt, att söka kunskap utan begränsningar – plus att hushålla med våra tillgångar och de maktägandes önskan att bevara sin makt.

Lagarna ser olika ut beroende på de kulturer som de skrivs i, men det finns ändå gemensamma drag. En stor grupp lagregler kretsar kring människors egendom, hur den ska respekteras och hur den kan överföras. En annan grupp handlar om hoten mot liv och hälsa, om våld och mord, och hur detta hanteras när det uppstår. Men det finns också lagar om sexualitet, om religiösa förhållanden och om respekten för institutioner och makthavande. Olika gruppers regler har fått olika tyngd i de lagar som Jarrick och Wallenberg Bondesson undersökt, och Jarrick redovisar skillnaderna i intressanta spindeldiagram.

Ett viktigt resonemang gäller hur påföljderna utvecklats, särskilt då det gäller våldsbrott. Jarrick pekar på samspelet mellan staternas utveckling och de lagar de stiftar. De tidiga lagarna lägger vikten vid att förövaren ska ersätta den drabbade; bara i de grövsta fallen kan det bli fråga om landsförvisning eller dödsstraff. När statsmakten börjar stadga sig blir den till en början mer brutal – spöslitning, amputering av kroppsdelar och dödsstraff blir medlen att inskärpa respekten för påbuden. Böter blir ett sätt för staten att berika sig. Men efterhand som staten blir mer sofistikerad blir straffen mildare – dödsstraffet avskaffas på många håll, fängelse införs och böter blir mer straff än statlig inkomstkälla.

Så här systematisk är egentligen inte Jarricks framställning. Han går visserligen igenom olika områden ett efter ett, men hoppar ibland tillbaka och vänder och vrider på teserna.

Men framförallt präglas boken av författarens egna funderingar och reaktioner på sin forskning. Han skriver en lång (och i mitt tycke ganska pratig) inledning som är upplagd som en tänkt dialog med läsaren, för att närma sig bokens frågor. Det är ett grepp som återkommer på en del ställen, men efterhand blir tonen mer resonerande.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jarrick kopplar ofta samman sina resonemang med dagens debatt. En av hans frågor handlar om likhet inför lagen, om den skillnad som de äldsta lagarna gör efter klass och kön, och hur man så småningom rör sig mot att alla ska behandlas lika. Detta paras gång på gång med hans funderingar kring ojämlikheten i dagens samhälle och till uppfattningen att ojämlikheten obönhörligt ökar, när denna rörelse inte bryts av krig, revolutioner eller farsoter.

Ibland leder det till reflexioner som kan förefalla ganska ahistoriska. Tonen blir lätt nedlåtande när han kommer in på religiöst motiverade lagar och föreställningar om kollektiva gudsstraff – jo, men det var väl ändå så att dessa i sin tid uppfattades som realiteter, som man måste förhålla sig till? Att munkar i en del lagar betraktades som omyndiga i testamentsfrågor jämställer Jarrick med att medlemmar av kungahuset inte får rösta i allmänna val – men den dåtida lagstiftaren måste väl i första hand ha tänkt på deras beroende av klostrens auktoritet?

Läsningen av Jarricks bok lockar till åtskilliga gensagor men också till eftertanke. Med sitt sätt att skriva kan han säkert fresta fler forskare att ta upp tråden. Hur har domstolarna tillämpat lagarna? Hur passar den anglosaxiska common law in i utvecklingen? Arne Jarrick gläntar på dörren till ett fascinerande forskningsfält.

Gunnar Wetterberg

Historiker och författare.

Läs vidare