En höstdag förälskade jag mig. Vi hade lärt känna varandra i Lissabon och efter att förvirrade ha gått runt någon vecka i en sorts kärlekens inkubationstid tog vi pendeltåget ut till Sintra. Vi promenerade hela dagen längs stigarna och i parkerna som Lord Byron tyckte så mycket om när han var där i början av 1800-talet. Framåt kvällen slog vi oss ner på en bänk. Jag råkade ha en bok av Octavio Paz med mig och vi läste i den tillsammans. Jag är inte riktigt säker på var dikterna slutade och var kyssen började. Orden och läpparna blandas samman i mitt minne. Sällan har dikten varit mer delad än den kvällen. Delad eller fördubblad?

I Helvetets femte sång av Den gudomliga komedien stöter Dante på kärleksparet Paolo och Francesca från Rimini, som hade stuckits ned i...