För ungefär ett år sedan skrev Brendan O’Neill i Axess (nr 6/18) om sina erfarenheter av triggning efter en föreläsning han hade hållit på Oxforduniversitet. En kvinnlig student fick andnöd och leddes bort. Vad hade hänt?

I enkla ordalag, han höll inte med henne:

”Studenten hade frågat vad jag tyckte borde göras åt ’våldtäktskulturen’. Jag svarade att jag hade svårt för uttrycket våldtäktskultur. Jag framhöll att det kopplar ihop ett brott, våldtäkt, med ett icke-brott, kultur, och att detta blir en inbjudan till censur.”

Uppfattningen, O’Neills principiella försvar av yttrandefrihet, triggade alltså en hyperventilering. Men vad ska den som ogillar misshagliga uppfattningar göra? Förbjuda dem?

Tanken är inte ny, men att den börjat slå rot inom akademin ...