EN MAN LIGGER I en säng tillsammans med sin älskarinna när han förfärad upptäcker hur en obemannad flygfarkost kommer in genom dörren. Han utropar förskräckt: ”Oh, nej! Min hustrus drönare!”

Skämtteckningen i New Yorker sätter fingret på ett amerikanskt dilemma. Drönare kan vara alldeles utmärkta när terrorister och andra fiender ska spåras upp och elimineras, men också vara riktigt besvärliga, ja, rentav hotfulla om de hamnar i orätta händer.

Inom Pentagon och CIA kallas de unmannedaerialvehicles, eller kort och gott UAV:er. I dagligt tal har den vedertagna beteckningen för de obemannade flygfarkosterna blivit drönare och de har visat sig vara så effektiva vapen att de har blivit något av en framtidsdröm, i både militär och politisk bemärkelse. Modellerna har skräckinjagande namn som ”Reaper” och ”Predator” och kan sända iväg missiler av typen ”Hellfire”. De kan utföra sina uppdrag med klinisk precision och göra avsevärd skada. Fiender spåras upp, övervakas och elimineras med vad som liknats vid sofistikerade sterila kirurgiska ingrepp. Överraskningsmomentet är viktigt. En drönare märks inte, förrän det är för sent.

Samtidigt är riskerna i människoliv på den egna sidan minimala. En attack verkställs med en fingertryckning framför en bildskärm på en från målet avlägsen militärbas. Kriget kan vinnas utan att några egna trupper skickas ut i strid. Militära operationer kan bedrivas i skymundan från en likgiltig hemmaopinion som inte har så stor anledning till engagemang. Kriget blir så abstrakt att det knappt behöver märkas.

DRÖNARE SATTES först in i begränsad skala i USA:s krig mot terrorismen i Afghanistan och Pakistan under senare delen av George W Bushs presidenttid. Sedan Barack Obama tog över Vita huset har användningen ökat dramatiskt. Det är något han själv helst inte alls talar om, men det råder ingen tvekan om att klartecken getts för en omfattande upprustning. Utomstående militära experter har uppskattat att det finns minst 7 000 drönare i USA:s arsenal, även om bara en mindre del är vapenbestyckade.

Obama har sett till att stänga hemliga CIA-fängelser som upprättades under Bushs tid i Vita huset och har på ett helt annat sätt tagit avstånd från användningen av tortyr. Men han har inte klarat att stänga Guantánamolägret och han har, i en upptrappning av kriget mot terrorismen, om än i det fördolda mer offensivt byggt upp en större infrastruktur för att använda drönare som militära mordvapen mot utpekade misstänkta terrorister.

HITTILLS HAR DRÖNARNA i första hand satts in mot mål – talibaner, al-Qaidamedlemmar, andra terrorledare – i terrorbekämpningens front i Afghanistan och Pakistan. Men George W Bush förklarade på sin tid att kriget mot terrorismen inte har några klart definierade slagfält och under Obama har drönarattackerna inte bara blivit många fler utan de har också spritts över allt större geografiska territorier. Militära drönarbaser, avsedda att vara hemliga, har etablerats på flera strategiska platser på Afrikas horn och på Arabiska halvön, hos vänligt sinnade nationer som Etiopien, Seychellerna och Djibouti. Terrormål har angripits i en allt vidare zon som inkluderar länder som Jemen och Somalia.

Från officiellt håll – Vita huset, Pentagon, CIA – kommenteras bara knapphändigt när drönarattacker framgångsrikt eliminerat jagade terroristledare. Det görs aldrig några bekräftelser om hur många drönarattacker som egentligen genomförs eller om vilka mål som avses och rapporter om oavsiktliga civila dödsoffer har oftast ignorerats, oavsett omfattningen.

Inom FN varnas för risken att framtida krigföring alltmer styrs av en ”datorspelsmentalitet” där en operatör vid en skyddad militärbas genom en enkel knapptryckning kan verkställa dödsdomar mot mänskliga mål som bara är abstrakta figurer på datorskärmen.

Minst lika illa är att drönarna blottlagt ett folkrättsligt moras. Inga givna svar ges i den internationella rätten för hur ansvar ska utkrävas om en attack av slarv, inkompetens eller andra skäl riktas mot ett felaktigt mål och kräver ett stort antal oskyldiga dödsoffer. USA:s drönarattacker i Pakistan har belyst hur nya problem uppstår kring nationell suveränitet och territoriell integritet. Även om resultaten kan vara lika förödande är det lättare att ta ett beslut att utan förvarning skicka drönare in över främmande mark än att sända in trupper med konventionella vapen.

EN YTTERLIGARE komplikation är att det aldrig är säkert att det går att veta om det är USA-militären som står bakom en attack som visar alla likheter med en krigshandling. Det kan lika gärna vara ett underrättelsejobb. Sedan 11 september-attacken 2001 har USA:s underrättelseväsen alltmer militariserats. Pentagon och CIA samarbetar mer intimt och gränsdragningen mellan deras verksamheter har blivit otydligare. Det är ingen tillfällighet att förre CIA-chefen Leon Panetta nu är försvarsminister eller att han efterträddes som CIA-chef av den uppburne och krigserfarne generalen David Petraeus. Även om en del av CIA:s tidigare paramilitära äventyr runtom i världen ifrågasatts när de blivit kända i USA har CIA kunnat inta en allt större militär roll i kriget mot terrorismen utan att ha behövt besväras av någon större debatt i frågan.

Trots att Vita huset varken bekräftat eller dementerat är det allmänt känt att det var CIA, inte Pentagon, som stod bakom den summariska avrättningen av imamen Anwar Awlaki i Jemen i slutet av september förra året. Det är i det här fallet rimligt att tala om avrättning eftersom CIA agerade utifrån en dödsdom som president Obama utfärdat mot Awlaki som var amerikansk medborgare, född i delstaten New Mexico.

Efter det att al-Qaidaledaren Usama bin Ladin några månader tidigare eliminerats i en militär operation mot hans gömställe i Abbottabad i Pakistan var Anwar Awlaki den enskilda person på fri fot som mest symboliserade terrorhotet mot USA. Awlaki hade pekats ut som en terrorinspiratör för USA-hatande islamistiska terrorister. Obama beskrev Awlaki som den ledande figuren i arbetet med att ”planera och styra försök att mörda oskyldiga amerikaner”.

Awlaki dödades när missilutrustade drönare kunde nå honom i norra Jemen. Konstitutionella invändningar har rests. Det var en dödsdom mot en amerikansk medborgare som verkställdes utan någon tillstymmelse till rättsprocess. Oavsett alla andra order han utfärdade var det ett steg som Obamas företrädare George W Bush aldrig tog i det krig mot terrorismen som han själv utropade.

ÄVEN OM DET HAR VARIT möjligt med skilda juridiska tolkningar av fallet, skulle det i praktiken vara mycket knepigt att ställa någon till svars i och med att CIA har officiellt beskydd. Dess drönaroperationer förblir formellt hemligstämplade, oavsett hur kända de i praktiken är för allmänheten.

Intresset för drönare är stort och växande på många håll. Enklare drönare har redan använts i Mellanöstern-konflikten, av såväl Israel som Hizbollah i Libanon. Även Indien, Pakistan och Ryssland satsar betydande resurser på att ta fram obemannade flygfarkoster.

Populärt

De sagolika systrarna Mitford

Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.

Moa Ekbom Kultur 2025 4

DET FINNS INGEN brist på scenarier där mycket kan gå snett. Om USA utan att ens ge några förhandsbesked kan sända in drönare i andra länder för att oskadliggöra misstänkta terrorister, kan då inte Ryssland göra samma sak i Tjetjenien, Kina i Tibet, Indien eller Pakistan i Kashmir?

Effekterna av en kommande drönarkapprustning kan inte minst bli långtgående i Mellanöstern. Iran kan provocera inte bara Israel utan även Saudiarabien och andra arabländer till upprustning. Och om regimer i Egypten eller Syrien känner sig hotade av inre upprorsmakare kan de då sätta in drönare mot grupper de definierar som terrorister?

När en mer regelrätt drönarmarknad upprättas finns heller inget som hindrar skrupelfria regimer att av kommersiella eller ideologiska skäl överlåta vapenbärande obemannade flygfarkoster till al-Qaida eller andra terrorgrupper.

I USA kunde FBI redan förra året avslöja en visserligen bristfällig plan som gick ut på att lasta en primitiv drönare med sprängämnen med avsikten att få den att krascha och explodera i Pentagon eller USA:s kongressbyggnad.

Ett framtidsscenario med en drönare i var mans hand kan vara illa nog. Utan insyn, granskning och internationella regelverk kan det bli rena mardrömmen.