Den ryske författaren och dissidenten Vladimir Vojnovitj har gått bort. Han dog till följd av en hjärtattack under den heta sommaren i sin lägenhet i Moskva.

Vojnovitj föddes i Dusjanbe som i dag är Tadzjikistans huvudstad men som på den tiden, 1932, hette Stalinabad och låg i Sovjetunionen. Vojnovitjs far hade serbiskt påbrå och modern var judinna. Vladimir Vojnovitjs ovilja mot sitt eget lands politiska system grundades tidigt, han var bara tre och ett halvt år när hans far försvann iväg på det hans mor kallade ”en tjänsteresa”. Fadern, som var journalist och översättare av serbisk litteratur, fick tillbringa fem år i arbetsläger under Stalintiden för ett förfluget ord vid en konversation vänner emellan.

Själv debuterade Vladimir Vojnovitj litterärt på tidigt sextiotal och till en början fick hans böcker ett positivt mottagande i Sovjet. Med publiceringen av Soldaten Ivan Tjonkins liv och underbara äventyr (på svenska 1974) ändrades detta. I boken, som är i samma bondkomiska tradition som Jaroslav Hašeks Den tappre soldaten Švejks äventyr under världskriget, får man följa den välmenande men stendumme soldaten Tjonkin som genom sitt rättframma sätt demaskerar det ruttna sovjetiska systemet för läsaren på samma sätt som barnet i Kejsarens nya kläder. Man kan förstå att boken inte föll den politiska ledningen på läppen. Systematiska trakasserier följde, vilka kulminerade i att Vojnovitj 1980 berövades sitt medborgarskap och tvingades i exil.

Han kom att skriva flera andra inflytelserika böcker som med precision avslöjade det sovjetiska fuskbygget och, efter murens fall, det postsovjetiska Ryssland. Själv menade han att han aldrig egentligen strävade efter att bli satiriker. I en intervju med Washington Post sade han sig egentligen vara realist. Men livet i Sovjet var så absurt.

Efter Sovjets fall återvände Vojnovitj till Ryssland. Åter blev han hyllad, och åter kunde han inte låta bli att hålla tyst. Med tiden blev han en frän kritiker också av Vladimir Putins regim. I en intervju 2017 menade han att situationen i Ryssland idag visserligen inte är jämförbar med hur det var på Stalins trettiotal – men däremot med Brezjnevs sjuttiotal.