Filosoferande i förbigående

Frank Ramsey: underbarnet.

Det är i regel de extraordinära människorna, inte de vanliga, som får sin biografi skriven. Men trots det blir en levnadsteckning verkligt intressant först när den förmår att fånga något inte bara av det enskilda livet, utan även av den tid i vilken det utspelar sig – när det exceptionella blir en bärare också av det alldagliga.

Det är ur detta perspektiv svårt att föreställa sig ett bättre föremål för en biografi än den brittiske matematikern Frank Ramsey, som nu av filosofen Cheryl Misak tillägnas ett ingående intellektuellt och personligt porträtt i boken Frank Ramsey. A Sheer Excess of Power. Under sitt korta liv – Ramsey avled i sviterna efter gulsot 1929, bara 26 år gammal – hann denne unge man inte bara lämna substantiella bidrag till både matematikens, ekonomins och filosofins områden, utan dessutom göra ett starkt avtryck på tänkare som John Maynard Keynes, G E Moore och Ludwig Wittgenstein, och stod dessutom i förbindelse med den filosofiskt inflytelserika Wienkretsen. Han befann sig, med andra ord, i centrum för den sjudande intellektuella aktivitet som dominerade förra seklets inledande decennier.

Men inte bara i detta avseende utgjorde Ramseys liv en sorts provkarta över den epok och samhällsklass i vilken han levde. Han växte upp med en sträng och lynnig far som även han var matematiker till yrket – denna erfarenhet, har det påståtts, gjorde honom senare ovanligt väl rustad att hantera den likaledes stränge och lynnige Wittgenstein – och en mor som var hängiven kvinnosaksaktivist. Han genomlevde pennalism och auktoritetsmissbruk på en engelsk internatskola och såg människor omkring sig dö på slagfältet under det världskrig som han hade turen att vara för ung för att delta i.

”Frank skulle ’sätta sig upp mot Gud fader själv’, om han trodde att Gud hade fått någonting om bakfoten.”

Som 21-åring skulle han söka sig till Freuds Wien i syfte att få behandling för det som han upplevde som en låsning avseende det sexuella, och där under ett halvår genomgå analys under den kontroversielle Freudlärjungen Theodor Reiks handledning; resultatet blev ingenting mindre än ett genombrott. Senare samma år träffade han Lettice Baker, den kvinna som snart skulle bli den andra parten i ett ”öppet äktenskap”, präglat av den sexuella frigjordhet och det ifrågasättande av normer som dominerade i bekantskapskretsen.

Det var en bekantskapskrets där konstnärerna och akademikerna i och omkring den så kallade Bloomsburygruppen utgjorde ett tongivande inslag, med personligheter som Lytton Strachey, David Garnett och Kingsley Martin som en del av det närmaste umgänget. I dessa cirklar var såväl fri uppfostran som fri sexualitet mer regel än undantag, med relationer som sträckte sig över köns- och åldersgränser, och med säkerhet över alla de moraliska gränser som föräldragenerationen så ovillkorligt hade dragit upp.

Ramsey var, liksom gruppens medlemmar, influerad av den nya psykoanalysen, inte minst med utgångspunkt i sin egen personliga erfarenhet, men också av de filosofiska strömningar som dominerade vid tidpunkten. Även om hans akademiska kompetens formellt sett inte var filosofi, var han uppenbart väl rustad att ta sig an problem inom området. Som ännu inte fyllda 19 år hade han, genom akademiska kontakter som noterat hans begåvning, fått i uppdrag att översätta en nyutkommen bok av en österrikisk filosof till engelska: Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophicus. Vilket han också gjorde – och med ett resultat som tillfredsställde också den oerhört svårflörtade upphovsmannen till detta i det närmaste oöversättbara verk. Ramseys arbete med Tractatus kom att bli startpunkten för såväl en nära relation till Wittgenstein som till självständiga och betydelsefulla bidrag på området. Utöver filosofen Bertrand Russell och dennes Principia Mathematica förblev Wittgenstein den tänkare som mest tydligt gav impulserna till Ramseys arbete.

Konflikten mellan fullständighet å ena sidan, och överskådlighet å den andra, är en som varje levnadstecknare ställs inför, och någon gång önskar man att Misak tydligare hade tagit ställning för det senare. Å andra sidan utgör Ramseys utbyten med ett brett spektrum av sin samtids intellektuella onekligen en central del av hans liv, och de stickspår som boken stundtals slår in på är undantagslöst givande att följa.

Ramseys kunskapsområde är vitt och djupt nog att utgöra en utmaning för varje person som vill sätta sig in i det till fullo; för att beskriva det tar Misak ett antal experter till sin hjälp, skribenter som bidrar till boken med små miniessäer insprängda i texten. Härigenom framträder bilden av en närmast unikt mångsidig tänkare som inte bara verkade på ett flertal olika fält, utan dessutom blev banbrytande inom flera av dessa. En konsekvens av detta är det som skämtsamt brukar kallas för Ramseyeffekten; man når fram till ett till synes epokgörande resultat inom sitt eget område – bara för att upptäcka att detta resultat redan nåtts, inte sällan liksom i förbigående, av Ramsey själv.

Mer från Helena Granström

Och detta ”i förbigående” är i någon mån bärande, för ett kännetecknande drag i Ramseys stil är hans lätt nonchalanta hantering av djupa teoretiska insikter. Ramsey beskrevs av människorna omkring sig som en person som aldrig använde sin begåvning för att trycka ned någon annan, men samtidigt tycks denna begåvning varit en sådan självklar del av hans varseblivning att han ibland glömde bort att den för de flesta andra var fullständigt främmande. Wittgenstein refererar till Schopenhauers beskrivning av problemlösningens två långa tidsperioder, under vilka ett problem framstår som först olösligt och sedan trivialt; den korta tiden mellan dessa hade för Ramsey, konstaterar Wittgenstein uppgivet, krympt till en punkt.

Men det är inte bara den exceptionella förmågan – den ”sheer excess of power” som en kollega menade fick honom att oavsiktligt agera som en vårdslös tvååring som ännu inte hunnit växa i sin egen styrka – som är signifikativ för Ramseys insatser på de områden han gav sin uppmärksamhet. Ramseys intresse för de fundamentala frågorna stod tidigt klart: ”det grundläggande är så filosofiskt”, skriver han fascinerat i ett brev hem under internattiden. Men till skillnad från sina teoretiskt sinnade kolleger övergav han för den skull aldrig förankringen i den verkliga världen.

Detta framträder särskilt tydligt i Ramseys filosofiska arbeten, där hans tänkande kring dilemman som tolkningen av sannolikheter, sanningsbegreppet och språkets innebörd hela tiden vänder sig till den yttre världen. Såväl innebörden av en språklig utsaga som vad det vill säga att ha en övertygelse om något – två frågor som han med framgång ägnade sin uppmärksamhet – kopplade han till mänskligt handlande på ett sätt som gjorde dem både begripliga och möjliga att arbeta med konstruktivt. I detta var han influerad av pragmatiker som C S Peirce, men hans pragmatism kantrade aldrig över i relativism eller solipsism. Han var, om man så vill, en resultatinriktad filosofisk realist – eller, annorlunda uttryckt, en teoretiker som aldrig tillät sig att glömma bort den verklighet som hans modeller utgav sig för att representera.

Ödmjukhet tycks av Misaks ingående personskildring att döma ha varit ett av Ramseys karaktärsdrag; inte bara inför sin egen intellektuella förmåga, utan också inför de teoribyggen som han riktade den mot. Hans tänkande tycks ha präglats av den typ av nyanserad mentalitet som alltför ofta lyser med sin frånvaro också hos de stora tänkarna. Han såg sina egna approximationer och resonemang för vad de var: ofullkomliga med nödvändighet, men icke desto mindre användbara. Trots att de frågor han behandlade inte sällan var av synnerligen abstrakt karaktär, som exempelvis i hans arbeten inom logik och metamatematik, förblev han vid en form av tänkande som nog bäst kan beskrivas som sunt bondförnuft.

I sina anteckningar citerar han Charles Sanders Peirce: ”Låt oss inte låtsas betvivla i filosofin det som vi inte betvivlar i våra hjärtan.” Vid ett annat tillfälle framför han förslaget att induktionsprincipen – idén att man utifrån tillräckligt många enskilda fall kan dra slutsatser om det allmänna fallet – är filosofiskt jämställd med kärleken till kopulation; en analogi som i viss mening är talande för både hans lekfulla förhållningssätt till tänkandet och hans beredvillighet att acceptera vissa grundläggande mänskliga förutsättningar som givna.

Populärt

Same Old Victorianism

The 1970s' puritan-Left and the 1960s' sex-radical Liberals were united by the dream of the authentic human, and the conviction that she could completely be herself when society fundamentally changed.

Och bland dessa grundförutsättningar finns också osäkerhet och obestämbarhet; en fullständig överensstämmelse med modellernas idealiserade situation är, menar Ramsey, ”en för hög standard att förvänta sig av dödliga varelser”. Mänsklig felbarhet är, summerar Misak, för Ramsey inte ett störningsmoment i ett i övrigt väloljat beslutsmaskineri, utan en grundpremiss som varje teori som vill fånga den mänskliga tillvaron har att utgå ifrån.

Ur denna insikt – liksom, till synes, ur hans egen livserfarenhet – växer hos Ramsey också en motvilja mot det dogmatiska tänkandet, inom såväl filosofi och ekonomi som den mellanmänskliga sfären. ”Själv har jag varit en entusiastisk förespråkare för såväl offentlig välfärd som avtäckandet av matematisk sanning, men inget av dem varade.” Att följa en enda väg var för Ramsey högst sannolikt att följa fel väg.

Bilden som tonar fram i Misaks omfattande personteckning är med andra ord den av en reflekterande, icke-dogmatisk och empatisk person, med en kapacitet långt utöver det vanliga. En man som vänligt men bestämt gick sin egen väg, i allt från en tidig vägran att delta i pojkskolans maktritualer, till en intellektuell självständighet också i relation till de upphöjda tänkare han omgavs av. Wittgensteins systerson Tommy kommenterar Ramseys förmåga att hävda sig mot hans morbror när de flesta andra misslyckades med orden: Frank skulle ”sätta sig upp mot Gud fader själv”, om han trodde att Gud hade fått någonting om bakfoten.

Kanske var det inte bara i hans anmärkningsvärda teoretiska intelligens, utan också just i denna intellektuella omutlighet, som Ramseys storhet bestod. I förmågan att helt enkelt betrakta vilket problem han än stod inför förutsättningslöst, pragmatiskt och öppet – liksom i förmågan att låta det existentiella och det resultatinriktade berika varandra, snarare än att hamna i ett motsatsförhållande. I ett av sina mest inflytelserika arbeten inom ekonomi, en artikel om förhållandet mellan konsumtion och hushållning för framtida generationer, berör han liksom i förbigående hur vi bör förhålla oss till mänsklighetens och universums ändlighet; han inser människans inre motstridigheter och komplexitet på samma gång som han resonerar kring när vi kan bortse från dessa och varför. Genom detta subtila sinne – en sort förmodligen lika sällsynt i alla tider – åskådliggör Cheryl Misak en betydande del av den historiska grunden för de tankeströmningar och idéer vi lever med idag; man kunde bara önska sig en Frank Ramsey vid sin sida som förmådde att bringa reda även i dem.

Helena Granström

Författare, fil mag i teoretisk fysik och fil lic i matematik.

Läs vidare