Med imponerande nit ägnar sig där självlärda exegeter åt encyklopediska hemsidor, där den hugade i timtal kan klicka sig runt i romansvitens påhittade universum med dess myller av protagonister, släkter, riken, kulturer och politiska konflikter. Man lusläser de (hittills) 5 000 sidorna i jakt efter pusselbitar som ska göra detta sekundäruniversum så komplett och överskådligt som möjligt, och presenterar det sedan i artiklar av Wikipediasnitt. Detta sker med författarens goda minne. Han förlitar sig, enligt uppgift, delvis på sina fans argusögon för att själv kunna säkra fiktionens konsistens. I kraftfältet mellan verket, dess författare och läsarna frodas också mängder av bloggar, fanzines och diskussionsfora.

Nätkulturen runt Martins och andra fantasyförfattares romanprojekt kan vara frestande att se so...