Brewster, född 1781, var en skotsk fysiker, astronom och matematiker. I sin avhandling om kalejdoskopet räknade han ut att 24 bitar glas kan kombineras på 1391724288887252999425128493402200 olika sätt, men han var också intresserad av det då nya mediet fotografi, vilket är vad Robert Crawfords bok handlar om. Fast inte enbart. Boken består av sammanhängande essäer som utgör berättelsen om hur St. Andrews blir den första staden i världen att grundligt dokumenteras genom fotografi.

Författaren berättar historien genom en handfull människoöden, ”apokalyptiska protagonister” som han kallar dem, och förutom den obstinate Brewster finns här ”en cellospelande och golfande ex-militär, ett gift par som hanterar ett mentalt sammanbrott och en läkare besatt av avloppssystem”. Alla verkade de i St. Andrews och kom att ha med fotografi att göra, men om orten och mediet är två röda trådar så finns också en kärna, en skandal, i form av en bok: Vestiges of the Natural History of Creation, utgiven år 1844 och den tidens mest lästa och kommenterade skrift. I den presenteras en hypotes om utveckling: hur lägre organismer blir till högre genom transmutation. Boken betraktas som en föregångare till Darwins Om arternas uppkomst men är långt mer populärvetenskaplig, spekulativ och amatörmässig. Den ansågs skandalös och fördömdes hårt; författaren beskrevs av motståndarna omväxlande som en orm, en hora eller Djävulen själv, men ingen visste vem den anonyme upphovsmannen var.

Vestiges var vad kalejdoskopsuppfinnaren Brewster diskuterade med Robert Chambers när de träffades på ett värdshus år 1850. Chambers var en skotsk intellektuell som drev ett förlag tillsammans med sin bror och det finns en svag misstanke, planterad av en redaktör som dragit vissa slutsatser, att Chambers var författaren till den kontroversiella boken som Brewster och han dryftade. Efter mötet menade dock Brewster att Chambers inte kunde ha något att göra med den avskyvärda boken. Vilket får en att undra över hur samtalet flöt eftersom Chambers i själva verket var författaren.

Robert Crawford är professor i skotsk modern litteratur vid just St. Andrews. Han har belönats med diverse priser för tidigare böcker och säkert får han välförtjänt ännu fler för den här. Han är en arkivens mästare och har med sådan känsla plockat fram citat och skildringar ur brev, poesi, litteratur och dagböcker att det får honom att framstå som ett inte bara trovärdigt historiskt vittne utan också som ett underhållande sådant. Genom att han är både intim och distanserad med de skildrade får läsaren syn på invånarnas gärning och deras villkor. Säkert skulle Anne Chambers, Robert Chambers roliga fru som födde 14 barn, skrev ut makens hela manus för hand och kämpar med hans depressioner, vara glad över den beundran och värme som finns mellan raderna i Crawfords text.

Och till det kommer alltså fotografierna; bilderna från eran, färdigställda i en kamp med linser, ljus och kemi är magiska och ger Crawfords essäer dramatik. Roland Barthes beskrev fotografiets födelse som något som delar in världens historia i ett före och ett efter. Crawford rapporterar så väl från den tiden att han nästan upplöser avståndet till det förgångna.