Hedersvåldets paradoxer
I samband med högtidlighållandet av Fadime Sahindals minne aktualiserades hedersvåldets natur och frågan om vad som behöver göras för att förstå och förhindra det.
FI påstod att hedersvåld egentligen inte existerar som en egen våldskategori. Precis som exempelvis kön anses det neutralt och i den mån skillnader förekommer är de konstruerade. Därmed är även våld alltid detsamma oavsett varför det utövas. Ett annat förhållningssätt gjorde gällande att hedersvåld alltid är resultatet av patriarkala strukturer. Därmed skulle det alltid vara mäns fel, oavsett individers känslor, motiv eller vem som är förövaren. Slutligen hävdades det att just mordet på Fadime och ytterligare sju mord i Sverige är hedersvåld, kopplat till en speciell kultur. Visserligen menar de som driver den tesen att det inte säger något om alla i just den kulturen, men att våldet ändå är kopplat till vad som kallas för ”vissa omgivningar”. Det förhållningsättet isolerar hedersrelaterade mord i Sverige till åtta fall, där två av offren är män och sex är kurder.
HEDERSVÅLD ÄR ENLIGT min mening resultatet av att grupper eller individer upplever någons gärningar så kränkande att endast en motreaktion med våld leder till upprättelse.
Därmed är det inte som som vilket annat våld som helst. När någon agar barn i fostringssyfte, eller slår ner en person för att stjäla eller för att man är berusad, är det andra motiv som leder till våldet än att grupper eller individer anser sig kränkta av andras gärningar. Hedersvåldets karaktär avgörs därmed varken av själva våldshandlingen eller dess resultat utan av motivet bakom handlingen.
Hedersrelaterat våld förekommer i olika sammanhang. Det kan vara mc-gäng som hämnas för att någon i gänget anser sin eller gruppens heder stå på spel. Det kan vara sammandrabbningar i fängelser där just hierarkier kopplade till makt och värdighet är vanliga såväl i anstalter för kvinnor som i fängelser för män. Maffia i alla dess former har alltid värnat om familjens heder och utfört hedersvåld för att upprätthålla sin status eller värdighet. Därmed är hedersvåld inte kopplat till människors religiösa eller etniska tillhörighet. Det är heller inte något förbehållet män eller nödvändigtvis resultatet av sociala strukturer.
Snarare är det en fråga om hur individer tolkar koder eller regler vid varje givet tillfälle i olika miljöer.
Gemensamt för ovannämnda former av våld är att det kan ses som hämnd riktat mot utomstående gärningsmän, vilka tidigare genom sina handlingar anses ha kränkt individers eller gruppers värdighet.
Fadimes och de övriga fallen av hedersmord skiljer sig från de andra i det att våldet är riktad mot en medlem i familjen och inte är någon hämnd mot en extern förövares tidigare angrepp. Snarare är det offrets val av partner som anses leda till att familjen förlorar sin heder och därmed känner sig tvingad att förhindra det genom drastiska åtgärder. Icke desto mindre är motivet bakom våldet detsamma som hedersvåld i övrigt.
KONSEKVENSERNA AV en definition och breddning av begreppet hedersvåld är flera. Det blir svårt att blunda för kategorins existens. Uppenbar blir också kopplingen till individers eller gruppers syn på heder i varierande miljöer. Heder blir därmed inte bara viktigt för ”orientens machokulturer”, kurder, araber eller muslimer.
Popular
SD behövs för bråk
Sverigedemokraternas relevans har börjat ifrågasätts i och med att andra partier ska ha anammat en striktare invandringspolitik. Men SD:s roll i politiken är knappast förbi – snarare har den anledning att intensifieras.
Insikten om att hedersrelaterat våld även utförs i den egna gruppen och inte endast är förknippat med ”den andre” bidrar till att förstå och kunna bekämpa fenomenet.
Den insikten leder för det första till att fler människor kan identifiera sig med företeelsen. För det andra blir spekulationer om gärningsmännens religiösa eller etniska hemvist precis lika oviktiga som de bör vara.
Eli Göndör är doktorand i islamologi
Fil dr i islamologi, leder Timbros integrationsprogram: Majoritet och mångkultur.