Hitler var Hitler

Fredrik Johansson. Illustration: Johan Patricny

Om en diskussion på nätet pågår tillräckligt länge så kommer någon eller något jämföras med Hitler. Denna Godwins lag brukar tolkas som att den som först tar upp Hitler i ett politiskt samtal har förlorat (noga räknat gäller regeln alla diskussioner, men vem som är Hitler i fora för akvariefiskar eller drejning får bli en annan krönika).

Argumentet är att den som anför Hitler tappat känslan för proportioner, eftersom få eller inga saker i vår samtid är Hitler. Vilket onekligen är en lättnad.

Man hade kunnat tro att denna tolkning av Godwins lag skulle kyla ner Hitlerrefererandet. Så är icke fallet. 30 år efter att den formulerades råder närmast högkonjunktur. Med Sverige­demokraterna och Donald Trump har Hitler­argumentet blivit utomordentligt populärt.

Redan 1944 skrev George Orwell en artikel där han konstaterade att han hört nästan varje grupp i Storbritannien anklagas för fa­scism. Från tories till kommunister. Från katoliker till krigsmotståndare OCH krigsförespråkare.

”I have heard it applied to farmers, shopkeepers, Social Credit, corporal punishment, fox-hunting, bull-fighting, the 1922 Committee, the 1941 Committee, Kipling, Gandhi, Chiang Kai-shek, homosexuality, Priestley’s broadcasts, Youth Hostels, astrology, women, dogs and I do not know what else.”

”Det heter att vi ska lära oss av historien.”

Fascism blir som en svordom, menade Orwell. Men han skriver också att det ändå verkar riktigt att benämna någon som sympatiserar med Hitler för fascist. Frågan är dock vad som nu händer med Hitler. Svordomifieringen är långt gången även där.

Åtminstone i USA har man länge varit mycket frikostig med att jämföra sina ledande politiker med Adolf Hitler.

I en artikel i Real Clear Politics från 2016 beskrivs hur samtliga republikanska presidenter och presidentkandidater sedan Barry Goldwater 1964 jämförts med fascister eller Hitler.

Eisenhower tycks dock ha kommit undan…

Men även demokraterna har sina Hitler. Goldwaters vicepresidentkandidat William Miller jämförde Lyndon Johnsons Great Society med Nazi-Tyskland. Miller var okänd före, under och efter kandidaturen. Men lyckades i alla fall ansluta sig till den stora skaran amerikanska brunsmetare.

I sina memoarer beskriver Goldwater för övrigt sitt val av vicepresidentkandidat: ”no campaign crew [med referens till Miller, hans entourage­ och de massmedier som reste med honom på hans kampanjplan ”The Niagaran”] in history drank more booze, lost more laundry, or bet more money on card games”.

Radiogaparen Glenn Beck har å sin sida jämfört Al Gore, Barack Obama och New Yorks tidigare borgmästare Michael Bloomberg med Hitler. Om inte gränsen därmed hade passerats gjorde den det när Beck efter en incident anklagade en israelisk manlig flygvärdinna för att uppträda på ett sätt som förde tankarna till Nazi-Tyskland.

Några har både jämfört sina motståndare med Hitler och själva blivit jämförda med Hitler. En sådan Dubbel-Hitler är den tidigare Ohioguvernören John Kasich. Kasich anklagade Trump för att vara Hitler, men blev även själv Hitler efter att ha skrivit under lagstiftning som uppfattades som antifacklig.

I Sverige är man än så länge mer subtil. Aftonbladet anklagar ännu ingen för Hitler, men väl Ulf Kristersson för att vara Franz von Papen. Om högern inte är Hitler, så kommer de åtminstone släppa fram honom.

Hitler, Nazi-Tyskland, Weimarrepubliken och Förintelsen går från att vara historiska händelser till att bli metafysiska företeelser. Fetischer i en Sagan om Ringen-fiering av samhällsdebatten. Med gapiga deklarationer om att ”ställa sig på rätt sida av historien”.

”If this isn’t our ’Reichstag Fire’ I don’t know what is”, twittrade den evangelikanske Trump-anhängaren Eric Metaxas när myndigheterna varnade för inhemsk terrorism inför installationen av president Biden. En annan nazitwist på stormningen av Kapitoliumstormningen.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Även för Metaxas handlar detta om ”rätt sida” av historien. Som författare av en 600 sidor tjock biografi över den antinazistiske pastorn och martyren Dietrich Bonhoeffer är steget in i rollen kort. ”Part of the reason I bring up Germany, always, is because I spent a huge part of my life studying that period”, konstaterar han i en intervju i Atlantic.

Mot bakgrund av hur manga som nu ställer sig på rätt sida historien ser det ut att bli trångt.

1978 hävdade Clash att ”If Adolf Hitler flew in today. They’d send a limousine anyway.” Om Adolf Hitler anlände 2021 skulle han antagligen få frågan om hur han ser på stormningen av Kapitolium och om han tror att det skulle kunna hända även i Sverige.

Det vi ser handlar inte om att dra lärdomar av historien. Utan om fetischer. De politiska poängernas skräpobligationer.

Hitler var Hitler. Det var illa nog. 

Fredrik Johansson

Konsult och skribent.

Mer från Fredrik Johansson

Läs vidare