I själva verket är överhettningen ett faktum. Reformvänner anklagar LO-företrädare för att vilja se människor i evigt utanförskap men raseriet riktas huvudsakligen i motsatt riktning. Den svenska modellens självutnämnda riddarvakt förbannar politiker och ekonomer som tar upp behovet av sänkta ingångslöner. Centerpartiet har redan anklagats för att vilja införa apartheid, och det skulle inte förvåna om det snart kommer krav på FN-sanktioner.

Det är svårt att se det här som annat än ett förtvivlans raseri inför det oundvikliga. Om det kommer stora grupper människor till Sverige som varken talar svenska eller har utbildning som motsvarar gymnasiet uppstår ett uppenbart behov av jobb med lägre lönekostnader. Att säga tvärt nej till allt vad lägre lönenivåer heter är att säga tvärt nej till ett av de verktyg som kan motarbeta utslagning och segregation.

Samtidigt talar vi om ett verktyg. Inte verktyget i bestämd form som har makten att lösa alla problem. Enligt teorin är fri prisbildning den fiffiga matchmaker som ser till att utbud och efterfrågan möts till ömsesidig glädje och båtnad. Om bara priset på marginalen blir tillräckligt lågt kommer köparna att dyka upp.

I arbetsmarknadstermer: Om bara lönekostnaderna blir tillräckligt låga kommer alla att få jobb.

Det ligger förstås en hel del i detta, men arbetsmarknaden har sina egenheter: Den offentliga sociala grundtryggheten sätter en sorts golv för lönenivåerna. Om vita löner blir för låga kommer svart betalning att bli ett attraktivare alternativ. Och, ibland spelar det ingen roll om lönekostnaden är näst intill försumbar: om kraven på arbetsledning och tillsyn blir alltför stora kostar även en billig anställning mer än den smakar. Vi har redan erfarenhet av så kallade ”instegsjobb”, där arbetsgivaren får 80 procent av lönen betald av det allmänna. Mycket längre på den vägen är inte lätt att gå, men så värst långt har den inte lett oss.

Det är angeläget dels med fler enkla jobb till lägre lönekostnader, dels med stopp för ytterligare höjningar av ingångslönerna, men man ska ha rimliga förväntningar på hur stora de positiva effekterna kan bli. Borgerliga politiker och nationalekonomer som talar för lägre ingångslöner tror förhoppningsvis inte att dessa är en mirakelkur mot arbetslöshet och bidragsberoende, men debatten har ibland blivit för ensidigt fixerad vid just denna idé. Det blir så ibland i politiken att en enskild fråga börjar ses som paradisets nyckel: Om bara LAS försvinner kommer företagen att anställa som aldrig förr. Om bara föräldraförsäkringen tvångsdelas kommer den fulländade jämställdheten att bli verklighet.

Min tro är att paradisets nycklar bäst sökes på andra håll än i politiken och att det är klokt att anlägga bredare perspektiv i reformdiskussionen. Vad man verkligen skulle önska sig är en mycket mer ambitiös politik för att främja innovationer, entreprenörskap och investeringar och en genuin omsorg om skapandets förutsättningar. Svensk politik bör inte bara tänka i termer av nya låglönejobb utan måste också sträva efter fler kvalificerade och välbetalda arbeten. En växande ekonomi är en inkluderande ekonomi där många chanser skapas. Det betyder att vi måste erbjuda ett positivt näringsklimat i ordets bredaste bemärkelse.

Det går inte att bygga ett inkluderande välståndssamhälle på lösan sand.

Om brott inte klaras upp, om offentliga miljöer får gå ner sig, om människor inte kan känna sig fria och trygga där de bor, kommer det inte att räcka med aldrig så många nya låglönejobb för att uppnå integration.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Utan arbetsro, kunskapsfokus och höga förväntningar i grundskola och gymnasium kommer många att falla igenom och inte ens bli aktuella för låglönejobb. Samtidigt får de som ska driva näringsliv och förvaltning framåt med sig alldeles för lite från högskolor och universitet.

Om vi satsar på höjda skatter, vinglar om energin, fumlar med forskningen och tror att nya företag faller från himlen som manna och vaktlar, lär vi bli grymt besvikna. Då sviktar utvecklingskraften, tillväxten och reallönerna. Då blir det ont om det mesta. Så när som på segregation och konflikt.