Hur gör djur?

Vad ger du dig själv för chanser i ett slagsmål med en örn? Frågan låter sig ställas. Åtminstone om man får tro undersökningsföretaget YouGov som har tillfrågat några tusen amerikaner och några tusen britter hur de bedömer sina chanser i en fajt med olika mer eller mindre skräckinjagande djur. Från råtta och huskatt till krokodil och gorilla.

Åtta procent av amerikanerna räknar med att gå segrande ur striden med ett lejon. Lika stor andel menar sig slå ut en gorilla eller en elefant. En inte allt för vild gissning är att dessa återkommande åtta procent är ungefär samma individer. Jag antar att många av Förenta staternas smartaste människor är anställda av landets försäkringsbolag för att identifiera vilka dessa personer är.

Det amerikanska självförtroendet är genomgående starkare än det brittiska. För vart och ett av de femton djuren i undersökningen är den amerikanska gruppen förhoppningsfulla större än den brittiska.

Klyftan mellan brittiska och amerikanska självuppskattningar i djurslagsmål har av vissa lyfts fram som ett perfekt uttryck för amerikansk exceptionalism. Det faktum att allt från gäss till större hundar skulle möta ett mer självövertygat motstånd i en amerikan skulle visa på en nationalkaraktär präglad av – beroende på perspektiv – livsbejakande optimism eller livsförnekande självöverskattning.

Det är när det kommer till grizzlybjörnen som flest amerikaner får kalla fötter.

Det är när det kommer till grizzlybjörnen som flest amerikaner får kalla fötter. Sex procent tror sig med list och egna fysiska förmågor få det flera hundra kilo tunga djuret på fall. En grizzlybjörn har upp till sju centimeter långa huggtänder och på en riktigt stor rackare kan klorna vara en decimeter. På nätet är råden för envig med en grizzly mest inriktade på hur man på ett trovärdigt sätt spelar död. En förklaring kan vara att björnen kan röra sig i 50 kilometer i timmen.

Det finns alltså betydligt fler amerikaner som tror sig gå segrande ur en sådan strid än vad det finns invånare i Sverige.

intressant nog finns här inga könsskillnader. Ungefär lika stor andel kvinnor som män räknar med att vinna mot de farligaste djuren. Större könsskillnader är mätbara först med kängurur och vargar, där män är mer optimistiska. Och för medelstora hundar och gäss är skillnaden som störst. Sju av tio amerikanska män tror sig vinna över en gås, bara varannan kvinna.

Amerikanska kvinnor har större förtroende än brittiska män vad gäller de egna möjligheterna att vinna en kamp mot krokodiler, elefanter, gorillor, grizzlybjörnar och lejon.

Brittiska kvinnor är realisterna i sammanhanget, men en procent räknar ändå med att slå ut en krokodil. Det ska jämföras med att var tionde amerikansk man som förväntar sig gå segrande ur en kamp med ett djur som kan bli fem meter långt, väga över 900 kilo och ha ett åttiotal tänder.

Enligt en artikel i Guardian ska man försöka peta ut ögonen på krokodilen om man blir attackerad i vatten. Ett annat tips är att sträcka in armen i munnen och försöka öppna struplocket så att det forsar ner vatten i lungorna. Frågan är om det är bland kvinnliga Guardianläsare eller bland enarmade som de potentiella krokodilbetvingarna går att finna.

Frågan om hur ett slagsmål med en örn skulle sluta är naturligtvis noggrant tröskad i olika internetforum. Människan har klara fördelar. Vi står upprätt och har därmed bättre överblick och kan snabbt rotera vårt synfält. Örnar däremot kan flyga, har en påfallande kraftig näbb och klor som kan krossa ben. En nykter röst påpekar att dessa klor kan slita av en artär. Då är frågan hur långt man kommer med överblicken.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

En fastighetsutvecklare i Florida – möjligen ett yrkesval som fordrar en positiv livssyn – ger människan 70–30. Förutsatt att människan kan tänka sig ”slåss till döden”. En rejäl ”jabb” mot fågelns bröst bör räcka, meddelar en annan.

USA är ju ett gudfruktigt land och i första Sa­muelsboken förklarar David att kampen mot Go­liat ska ses i ljuset av att ”Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det.” Bibeln lämnar däremot läsaren svarslös vad gäller Davids bedömning av utgången av en kamp mot en gås eller en känguru.

Man ska dock komma ihåg – menar ett inlägg – att David var en exceptionell individ i sin generation. Och inte en del av ”the upper six percent”. Ligger onekligen en del i det.

Fredrik Johansson

Senior director på Hallvarsson & Halvarsson.

Mer från Fredrik Johansson

Läs vidare