Det levantiska bäckenet fylls dagligen med spillrorna från Syriens inbördeskrig och IS:s skräckvälde. Det är samma gamla geopolitiska krutdurk, laddad med 2000-talets dunderhonung: sociala massmedier.

Att under dessa omständigheter försöka försvara regionens antika ruiner är en utmaning. I New York samlades nyligen dignitärer från bland annat Egypten, Irak och Jordanien. Tillsammans med Unescos generalsekreterare Irina Bokova skickades en appell till världssamfundet – och auktionshusen! – att vägra handla med illegala artefakter. Man vet att det smugglats stora mängder från Mellanöstern för att finansiera terror.

Kulturhistorisk rensning pågår och det är framför allt islams kulturarv som ryker. Läget är förfärande mörkt. Hälften av Iraks världsarv är förstörd.

Alla syriska världsarv är antingen delvis eller helt ödelagda. Under mötet utsågs den mördade Palmyra­arkeologen Khalid al-Asaad till kulturarvsmartyr. Om just det var hans sista önskan kan man inte veta. Den uppenbart rörde jordanske utrikesministern Nasser Judeh sa: ”Historien delegitimiserar Daesh. Därför måste de radera den.”

Vi vet att inget hjälper annat än att kriget upphör. I väntan på fred finns dock saker att uträtta. Irina Bokova berättade hur hon fått mothugg av en universitetsstudent i Tunis. Studenten hävdade att tunisierna inte behöver bry sig om lämningar från fenicier, perser och romare då de inte tillhör Tunisiens egen historia.

De unga, inte bara i Mellanöstern, behöver lära känna hela sitt rika förflutna. Att enbart känna till och uppskatta dagens kultur är inget unikt för Tunisien. Där man bränner upp historien, bränner man snart upp framtiden, för att tala med Heine. Utbildning är som alltid nyckeln, och skyddet mot barbariet.