Ekologisk odling, handskörd och obefintlig påverkan i vineriet är centrala inslag, liksom vildjäst och minimal användning av svavel. Det finns också ofta ett fanatiskt, anti-industriellt inslag. Skillnaden mellan en miljömedveten vinmakare och en naturvinmakare påminner om den mellan en person som uppskattar grönsaker och en vegan.

Det är en rörelse där ideologin fått överhanden över kvaliteten. Jag har under mina 30 år som vinkonsument druckit enstaka bra ”naturliga” viner. Men nio av tio har luktat skumt, haft obehagligt hög syra eller smakat cider. Frånvaron av svavel, filtrering och andra erkända metoder gör dem opålitliga.

Trots det är det numera svårt att gå på nya vinbarer eller krogar med lite ambition utan att utsättas för dryckespaket med ”ärliga och osminkade” viner. Stockholmskrogen Garba hade gjort mig nyfiken efter flera positiva omdömen, men sedan läser jag recensionen i DI Weekend: ”på Garba serveras företrädesvis naturviner…” Samma sak med nya stjärnkrogen Etoile: ”vinpaket för 1 000 kronor. Naturviner, betonglagrat och ofiltrerat, många spännande matchningar till maten.”

I Malmö är det svårt att hitta fine dining utan att riskera obehagliga överraskningar i glaset. Enstjärniga Sav beskriver sitt dryckespaket (1 195 kr): ”Avser champagne, oftast öl, naturliga viner.” En vinkunnig bekant som nyligen åt på tvåstjärnan Vollmers berömde maten men sågade deras vinpaket (1 495 kr). Efter en googling hittar jag Sydsvenskans recension: ”vinparningarna blandar naturviner med konventionella och slänger in ett sparkling tea till getosten”.

Är detta verkligen vad gästerna vill ha? Eller är det vad gästerna prackas på av frälsta sommelierer?

I en artikel från 2016 om restaurang Folk i Göteborg hittar jag en nyckelmening: ”hon (krögaren) och hennes kolleger har valt att jobba med naturviner dels för att de passar bra till den helvegetariska menyn, dels för att de själva svepts med av rörelsen”.

Så är det. Att så många recensenter och vinskribenter okritiskt stämmer in i hyllningskören kan tyckas märkligt men har kanske en psykologisk förklaring. Få vågar nämligen påtala det uppenbara: kejsaren är naken. Låt för all del naturviner finnas med på vinlistan, men som ett tillval för de frälsta.

Naturvin är som improvisationsjazz – en konstform där producenten har roligare än konsumenten.