Inte ensam hjälte
De andra i lägret möter dem med desperata, förtvivlade frågor: Varför kommer ni nu? Har ni ingenting förstått? Vet ni inte vad som sker här?
Jag kommer att tänka på den scenen i boken när jag läser historieprofessorn Klas Åmark gedigna forskningsinsats om hjälpinsatserna för att rädda ungerska judar undan Förintelsen 1944 och 1945. Det var Ungern som utgjorde Förintelsens sista kapitel.
Ungern hade en egen regering, därför hade inte de tyska nazisterna fullständig makt i landet. Myndigheterna hade trots allt en viss självständighet. Den självständigheten var förutsättningen för att hjälpinsatser för de ungerska judarna alls kunde genomföras. Detta är utgångspunkten i Klas Åmarks bok Förövarna bestämmer villkoren. Raoul Wallenberg och de internationella hjälpaktionerna i Budapest. Titeln på boken anspelar på de ramar myndigheterna satte; det är förövarna och deras system som dikterar villkoren.
Men i Ungern gav dessa system således även öppningar för insatser som räddade liv. Till exempel fick Internationella Rödakorskommittén de ungerska myndigheternas godkännande att sätta upp anslag på hus där judar vistades, som talade om att de var under Röda korsets beskydd.
En ytterligare viktig punkt för Åmark är den motsägelsefulla historieskrivningen. Å ena sidan beskrivs hjälporganisationernas insatser för att rädda judar som framgångsrika. Men å den andra påpekar historiker att Röda korset, Vatikanen och andra aktörer var alldeles för passiva. De allierade och neutrala staterna var även de likgiltiga inför judarnas plågor. Den påstådda ”neutrala” positionen är inte oskyldig.
I oktober 2016 dödförklaras Raoul Wallenberg. Att Wallenberg försvann 1945, har enligt Åmark bidragit till att bygga upp hagiografin runt honom. En hjältestatus som inte riktigt har fog för sig, när källorna granskas. Med så kallad kontextuell källkritikmetod, där nya uppgifter prövas mot äldre källor, mejslar Åmark fram en bild av Raoul Wallenberg som är mer förankrad i de verkliga händelserna.
Ett resultat av den undersökningen är att av de över 100 000 skyddspass som utfärdades i Budapest under Wallenbergs tid, dit han sänts ursprungligen på ett initiativ av Iver Olsen från amerikanske myndigheten War Refugee Boards, kan 10 000 tillskrivas hans insats.
Men jag läser inte Åmarks arbete som ett sätt att förminska Raoul Wallenbergs insats eller som ett försök att sätta ett citationstecken kring ordet hjälte. Åmarks intention är att klargöra bilden och sätta in Wallenberg i ett sammanhang där fler insatser gjordes.
Den kompletterande historieskrivningen ger insyn i att fler strimmor lyste i detta kompakta mörker.
Men det som får fäste under läsning är trots allt den likgiltighet som präglade de flesta aktörer inför utrotningen av Europas judar. Röda korsets reaktioner på Förintelsen – 1942 var man fullt informerad om vad som skedde – präglades av försiktighet och undanglidande. Information tonades ned, inga initiativ togs och man menade till en början att det var en inrikespolitisk angelägenhet.
När uppmaningen kom 1944 att skynda till de ungerska judarnas undsättning svarade Röda korset nej. Men den 5 juli 1944 ändrar Röda korset inriktning. En av hjältarna i den historien är Friedrich Born, den schweiziske delegaten i Internationella Röda korset.
Valdemar och Nina Langlet är två andra aktörer som framträder genom Klas Åmarks forskningsinsats. Paret hade levt i Ungern sedan 1930-talet. Det är när Valdemar, som själv inte alls är fri från fördomar mot judar, läser protokoll från Auschwitz som han och hustrun Nina börjar arbeta för en svensk Röda kors-insats i Ungern. Röda korset säger sig dock inte vilja finansiera deras verksamhet, men paret lyckas samla in medel och bygger upp en stor skyddsverksamhet under det svenska Röda korsets paraply.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
Den ryskfödda Nina Langlet reflekterar senare över hur hon och maken lyckades rädda tusentals människors liv, genom skyddsdokument, säkra hus och mat. I sina memoarer långt senare har hon ändrat siffran till tiotusentals. Det visar hur källors tillförlitlighet förändras över tid. Men det gör insatsen mindre.
Förövarna bestämmer villkoren är resultatet av ett enastående arbete med källmaterial. Boken lämnar läsaren med motstridiga känslor: fasan i insikten om dödsmaskineriets känslolösa obönhörlighet och den vedervärdiga likgiltigheten. Men också den glimt av hopp om mänskligheten som hjältarna trots allt väcker.
Annika Borg. Teologie doktor och skribent
Teologie doktor och skribent.