Hela landet låg i ruiner. Bara 50 år senare stod Jack i centrum när bolaget Alibaba genomförde tidernas största börsnotering i New York. På vägen dit hade han konkurrerat ut jättar som eBay tack vare investeringar från giganter som Goldman Sachs och Yahoo.

Inte illa för någon som bara fick 1 av 120 möjliga poäng i matte på sitt första högskoleprov. Nekad inträde vid landets universitet sökte Jack elva olika jobb, men inte ens KFC ville veta av honom. Jacks enda egentliga färdighet som ung var engelska, och detta främst tack vare sin oblyga framtoning.

När Deng Xiaoping lanserade Kinas ekonomiska reformer i slutet av 1978 hade endast 728 utländska turister besökt Jacks hemstad Hangzhou samma år. Följande år översteg antalet 40 000. Jack började stiga upp klockan fem varje morgon och högläste engelska utanför ett av stadens hotell. De utlänningar som blev nyfikna kunde se fram emot en gratis rundtur med guide.

Språket gav Jack gott om utländska vänner samt möjligheten att besöka en av dessa utomlands. Efter sin resa till Australien 1985 förstod Jack vikten av att tänka själv. Från barnsben hade han blivit itutad att Kina var ”det rikaste landet i hela världen”. Väst gav mersmak och Jack bestämde sig för en karriär som engelsklärare och översättare.

Men det var resan till USA 1994 som förändrade Jacks liv på riktigt. Efter att för första gången ha kommit i kontakt med dator och internet, bestämde han sig genast för att sluta undervisa och istället starta ett internetföretag. Det fanns bara ett problem – internet hade ännu inte kommit till Kina. Visserligen fick landet sin första uppkoppling 1994, men först året därpå blev det alls möjligt att surfa i Hangzhou.

Inte undra på att Jack redan 1997 fick överge sitt försök att lista kinesiska tillverkare online med utländska inköpare som målgrupp. Han flyttade istället något motvilligt till Peking och började jobba för Kinas myndigheter, som redan från början hade en tvetydig inställning till internet. De ville givetvis slå vakt om informationsmonopolet, men visste samtidigt att skälet till att Kina hade blivit invaderat av västmakterna var den teknologiska underlägsenheten. Av samma anledning hade Sovjetunionen just förlorat kalla kriget mot USA.

För att inte ånyo hamna på efterkälken genomförde Kina 1999 satsningar som fick landets internetanvändare att öka från bara två till sjutton miljoner året därpå. Utvecklingen sporrade Jack att agera. Han sade upp sig och flyttade åter till Hangzhou för att grunda Alibaba.

Det var nu Duncan Clark, författare till boken Alibaba, träffade Jack för första gången. Clark minns att antalet medgrundare kunde räknas genom antalet tandborstar som fanns i badrummet i Jacks överfulla lägenhet. (De var arton till antalet, inklusive Jack själv och hans fru.) En första utmaning blev att skaka fram de 4 000 dollar som krävdes för att köpa loss domännamnet Alibaba.com från en man i Kanada. Det är anekdoter som denna som får boken att sticka ut. Clark, som bott i Kina sedan 1994, var rådgivare under Alibabas första år och har fått hjälp av företaget med sin research.

Flera gånger får vi läsa hur Jack gör en grej av att vara okonventionell. Stick i stäv med kinesisk skryttradition förringar han gärna sina akademiska erfarenheter och personliga kontakter. Han framhäver även gärna sin tekniska okunnighet och säger sig än idag inte förstå kodning eller teknologin bakom internet.

Bara själva idén att flytta från Peking till lilla Hangzhou var okonventionell. Men här kunde Alibaba anställa personal för så lite som 50 dollar i månaden – halva kostnaden jämfört med Peking och tio gånger billigare än i Silicon Valley. Företaget anställde heller inte toppstudenter, då Jack menar att dessa ofta ”blir frustrerade” då de stöter på ”problem i den verkliga världen”. De som låg precis under toppen förväntades arbeta hårdare, och ett tidigt krav på de anställda var att bo max tio minuter från kontoret. En personalchef menade att Alibabas anställda inte behöver erfarenhet, utan snarare ”god hälsa och ett friskt hjärta”.

I utbyte mot slit och lojalitet ger Alibaba sin personal respekt. Tvärtemot traditionell kinesisk företagskultur, där cheferna är kejsare som agerar utan hänsyn till sina utbytbara undersåtar, erbjuder Alibaba räntefria lån på hundratusentals kronor för att de anställda ska kunna gifta sig eller köpa bostad. Egna initiativ och konstruktiv kritik uppmuntras, liksom att erkänna och lära av sina misstag, allt fullständigt otänkbart i Kinas statliga jätteföretag.

Ambitionen med Alibaba.com var, återigen, att hjälpa tillverkare att nå ut till omvärlden. Många småentreprenörer hade inte råd att åka på mässor och fick förlita sig på myndigheter eller statliga handelsorganisationer. Jack ville ta bort mellanhanden och slog genom effektivitet ut en rad inhemska konkurrenter, varav den största faktiskt var ett pappersmagasin som publicerades i utlandet.

Alibaba var för outvecklat för att listas i USA och säkrade istället tidigt kapital från Goldman Sachs. Med sin säregna stil sade Jack i ett tal vid Harvard University 2000 att han inte har någon aning om Alibabas konkreta affärsidé, men han hade ”ändå kunnat locka till sig investeringar från Goldman Sachs!”

Samma år sprack dotcom-bubblan och Nasdaq backade under två års tid. Det blev en tuff tid även för Alibaba. Trots en halv miljon användare var inkomsterna vid årets slut mindre än en miljon dollar. I företagets egen folklore var åren 2001–2002 så pass svåra att Jack övervägde att sluta för att börja undervisa igen. Istället reds stormen ut genom att man skar i utgifterna i syfte att bli ”the last man standing”.

Det var ju tydligt att det fanns en framtid – 2002 hade Kina 27 miljoner internetanvändare. Jacks karisma fungerade som marknadsföring då investerare började leta sig utanför Nasdaq. Japanska Softbank fortsatte pumpa in pengar och 2005 kom även en jättesumma från Yahoo. Det behövdes, då Alibabas nya plattform Taobao låg i fullt krig med eBay, som lockats till Kina av marknadens enorma potential.

Genom att uppmärksamma lokalanpassningens betydelse besegrade Alibaba den amerikanska jätten, som försökte implementera sin redan befintliga affärsmodell på den säregna kinesiska marknaden. Jack förstod vikten av att etablera förtroende mellan säljare och köpare med hjälp av dialog och poängsystem i ett Kina där kontrakt saknar betydelse och lagar sällan efterlevs. Han visste även att användare in i det sista skulle undvika även den minsta lilla avgift för såväl annonser som betalningsmetod.

När eBay 2006 tvingades lämna Kina med svansen mellan benen hade Taobao 30 miljoner användare. Tre år senare var antalet 170 miljoner och försäljningen hade ökat från 2 till 30 miljarder dollar. Alibaba påbörjade nu sin guldålder. 2007 växte Kinas ekonomi med 14 procent och den påföljande globala finanskrisen var snarast till nytta för företaget. Då exportmarknaden vek sig erbjöd Alibaba möjligheten att nå inhemska kunder.

Till investerares förtret sänktes dessutom avgifterna på Alibaba.com med 60 procent och löften gavs om att Taobao skulle vara avgiftsfritt i minst tre år till. Det lönade sig. Nöjda kunder stannade och efter finanskrisen uppgick Taobaos marknadsandel i Kina till 80 procent.

Jack anger ”järntriangeln” som förklaring till Alibabas framgång. Grunden till denna består i själva näthandeln, som årligen genererar nästan 100 miljarder kronor i intäkter. Den andra delen utgörs av logistiken. Tack vare Kinas näthandel har över 8 000 privata budfirmor sett dagens ljus. De största växte fram i Jacks hemprovins och har hållit god kontakt med Alibaba, vilket garanterar snabb och billig leverans. Länk nummer tre är onlinebetalning och finans. Alipay är i dag världens i särklass största betaltjänst online, detta tack vare slopade avgifter och rigorösa säkerhetskontroller.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Alibaba har helt enkelt lyckats genom att utnyttja ineffektiviteten inom Kinas statliga ekonomi. I Kina finns inga etablerade varuhuskedjor och shopping har alltid förknippats med vånda. Vidare motsvarar landets statliga banker inte alls kundernas krav. Då Alibaba 2013 lanserade sitt sparalternativ Yu’e Bao tog det därför bara tio månader innan 80 miljoner användare hade satt in 1 000 miljarder kronor och därmed gjort Yu’e Bao till världens fjärde största kapitalförvaltare.

Men som Clark påpekar i sin bok, har pressen på näringslivet ökat sedan Xi Jinping samma år blev president. Snart tilläts Yu’e Bao inte längre erbjuda mycket generösare villkor än statens korrupta bankmonopol. Liksom Jack 1999 delvis motiverade flytten till Hangzhou med att geografiskt befinna sig långt bort från myndigheterna, upprepar han ofta harrangen att man bör ”vara kär i myndigheterna, men inte gifta sig med dem”.

Citatmaskinen Jack sade även nyligen: ”Under de senaste femton åren har Kina förändrats tack vare oss. Vi hoppas nu på att under de kommande femton åren kunna förändra världen.” Bland annat finns ambitionen att bli världens största underhållningsföretag – investeringar har gjorts i media och filmbolag och till och med i ett fotbollslag, även om det senare kom fram att Jack var onykter då han köpte klubben i fråga.

Dock verkar Alibaba inte suget på att förvärva något stort amerikanskt företag för att ta sig in på marknaden där. Snarare vill man underlätta för handel över gränserna, och särskild framgång har skördats på marknader som liknar den kinesiska. AliExpress, som kopplar samman kinesiska försäljare med utländska kunder, skickade ett tag 300 000 paket om dagen till Brasilien och fick Rysslands posttjänst att kollapsa, varpå dess chef fick avgå.

Men höjdpunkten i sagan om Alibaba är givetvis börsintroduktionen i september 2014, då 12 procent av företaget såldes för 25 miljarder dollar. Händelsen torde ha inneburit viss ångest för Clark, som avslöjar att han år 2000 blev erbjuden att köpa aktier för en spottstyver. Idag skulle de ha varit värda flera hundra miljoner kronor.

Därmed sällar sig författaren till den stora skara aktörer som har underskattat Jack Ma. Enligt Clark har Jack i själva verket ”gjort karriär på att vara underskattad”. Det är föga överraskande att hans favoritfilm är Forrest Gump. Jack avgudar nämligen Tom Hanks rollfigur, eftersom ”folk tror han är dum, men han vet vad han sysslar med”.