Min vän, som bor i södra USA, är neurovetare med inriktning på hjärnans farmakologi. Bolaget funderade på att investera i en antidepressiv nässprej och ville bolla idéer. ”Hur mycket tar du i timmen?” frågade rösten i luren. Min vän hade inget fast arvode, men drog till med åttahundra dollar. Det lät rimligt, tyckte mannen från New York. Några dagar senare stod en limousine utanför min väns hus. Han fick flyga förs­ta klass till New York och fördes därpå till ett flott konferensrum på Manhattan. Efter några timmars prat om slemhinnor och receptorer åkte min vän hem samma väg som han kommit, och fakturerade 10 000 dollar för en dags arbete.

Att läkemedelsbranschen sjuder av pengar är nog allmänt känt, men välståndet är ojämnt fördelat. Vissa områden är föremål för hundratals miljarder i investeringar, medan andra mer eller mindre ignoreras. Allt är en fråga om omständigheter. Hur många är patienterna och hur länge förväntas de ta me­dicinen? Vilka är de biologiska måltavlorna? Hurdana är utsikterna för ett lukrativt patent?

I nuläget är exempelvis fetma oerhört hett, åtminstone ur farmakologisk synvinkel. När det framgick att diabetes­läkemedlet Ozempic kan hjälpa icke-­diabetiker att gå ner i vikt ökade efterfrågan lavinartat. Några år senare är tillverkaren Novo Nordisk Europas högst värderade företag, medan konkurrenter gör allt för att få en bit av kakan.

Under 2000-talets början var sjukdomen kronisk lymfatisk leukemi (KLL) föremål för en liknande rusch. KLL är en blodsjukdom som mest drabbar äldre, och som länge var mycket svårbehandlad. De cellgifter som fanns till hands var trubbiga instrument, och ofta lika gräsliga som sjukdomen själv. Men för 20 år sedan gjorde en ny grupp av molekyler sitt inträde på marknaden och revolutionerade behandlingen av KLL. Den nya boken For Blood and Money. Billionaires, Biotech, and the Quest for a Blockbuster Drug av journalisten Nathan Vardi berättar historien om denna revolution.

En central figur i boken är Robert Duggan, en framgångsrik entreprenör i me­delåldern. När hans son avlider av en hjärntumör beslutar sig Duggan för att helt byta bana och börja utveckla läkemedel. Han hittar ett konkursmässigt läkemedelsbolag i Kalifornien vid namn Pharmacyclics och köper en stor del av aktierna. Med hjälp av läkaren Richard Miller försöker han sedan lansera Xcytrin, ett läkemedel utvecklat för att bekämpa metastaser i hjärnan. Xcytrin visar sig tyvärr vara en flopp, och projektet läggs snart ner. Ri­chard Miller uppmanar dock Duggan att köpa rättigheterna till ett par andra molekyler, däribland en så kal­lad BTK-hämmare. Brutons tyrosinkinas (BTK) är ett enzym som deltar i utvecklingen av ett särskilt slags celler i kroppens immunförsvar. Genom att hämma BTK hoppas Miller kunna bromsa utvecklingen av KLL. Duggan följer Millers råd, och köper rättigheterna till en BTK-­hämmare av ett konkursbo för en spottstyver. Intresset för BTK-hämmare är vid det här laget ljummet, så Duggan och Miller ligger steget före konkurrensen.

För att sköta det administrativa anlitar Duggan två driftiga ynglingar – läkaren Ahmed Hamdy och biologen Raquel Izumi. Båda är mycket exalterade över möjligheten att få syssla med viktig klinisk forskning. Att arbeta under Robert Duggan är dock ingen lätt sak. Utöver sitt ytterst hetsiga lynne är Duggan scientolog, och drar sig inte för att pådyvla sin personal L Ron Hubbards läror. Flera av bokens mest underhållande stycken beskriver Duggans scientologiskt inspirerade egenheter och udda beteenden. Scientologer är tydligen särskilt förtjusta i att slå upp ord och begrunda deras djupare betydelse, något som Duggan envisas med att göra vid varje personalmöte. Att hans anställda ändå får så mycket gjort på kort tid är imponerande.

När Pharmacyclics försökspatienter börjar må bättre får investerare på Wall Street upp ögonen för bolaget och deras produkt. Riskkapitalisten Wayne­ Rothbaum är särskilt nyfiken på Duggans BTK-hämmare, som vid det här laget har fått namnet Imbruvica. Rothbaum tillämpar samma affärsmodell som den firma som flög in min vän till New York ifjol. Hans mål är att köpa in sig i små företag med lovande produkter, men lågt kapital. Om kliniska studier visar positiva resultat så stiger aktiekursen, varpå Rothbaum kan sälja sin andel med vinst till något av de stora läkemedelsföretagen. Denna affärsmodell är mestadels förknippad med så kallade uppstartsbolag inom IT-sektorn, men går tydligen lika bra att tillämpa på läkemedel.

Pharmacyclics ledning tar tacksamt emot Rothbaums miljoner för att finansiera sina kliniska studier. Men Wayne Rothbaum visar sig snart vara ännu mer krävande att arbeta för än Robert Duggan. Rothbaum ser en direkt koppling mellan patienternas välbefinnande och bolagets börsvärde, och vill ha maximal insyn i det kliniska arbetet. Varje gång en patient får diarré eller hjärtklappning kräver Rothbaum att bli underrättad, även om det råkar vara mitt i natten. Snart uppstår en schism mellan Pharmacyclics och Rothbaum, som väljer att sälja sina aktier. Med tiden blir även Richard Miller, Ahmed Hamdy och Raquel Imuzi tvungna att lämna Pharmacyclics, vars aktiekurs stiger till skyarna när Imbruvica helt revolutionerar behandlingen av kronisk lymfatisk leukemi.

Historien hade kunnat sluta där, men det gör den inte. Kort efter att ha fått sparken av Robert Duggan kontaktas Hamdy och Izumi av en grupp holländare, som utvecklat sin egen BTK-hämmare. Denna nya molekyl, som senare får namnet Calgence, är mer specifik än Imbruvica, och torde därmed ha färre biverkningar. Hamdy och Izumi gör gemensam sak med holländarna, och startar ett nytt läkemedelsbolag, med Izumis garage som högkvarter. Den revanschsugne Wayne Rothbaum skjuter till kapital, och Calgence börjar snart utmana Imbruvicas dominans inom behandlingen av KLL. Det som följer är ett omfattande juridiskt gruppslagsmål, där före detta kolleger stämmer varandra för allt mellan himmel och jord, däribland rättigheterna till delar av vissa molekyler.

Historien slutar dock lyckligt. Robert Duggan säljer Imbruvica till läkemedelsjätten Abbvie för 21 miljarder dollar. Wayne Rothbaum säljer Calgence till Astra Zeneca för 7 miljarder dollar. En tredje vinnare i sammanhanget är Scientologikyrkan, som tack vare en jättelik donation från Duggan har råd att bygga ett palats till L Ron Hubbards ära. Att de anonyma labbforskare som utvecklade Imbruvica och Calgence inte blev rika på kuppen kan tyckas orättvist, men så fungerar branschen. Att uppfinna nya läkemedel innebär inte nödvändigtvis någon stor uppoffring. Men att få dem godkända av myndigheter och ut till patienterna är riskfyllt och kostar en förmögenhet.

Läkemedelsindustrin har fått utstå en hel del kritik på senare år, inte minst för dess delaktighet i den amerikanska opioid­krisen. Den bild som Nathan Vardi målar upp av branschen i For Blood and Money är dock mestadels positiv. Även om vissa av bokens karaktärer verkar motiveras av fåfänga och penningbegär så kanaliserar de sina drifter i en konstruktiv riktning. Vid vägs ände får patienterna sina livräddande tabletter, om än till en ansenlig kostnad för deras försäkringsbolag. Jag föreställer mig att Adam Smith skulle ha nickat gillande åt alltihop.

For Blood and Money är en mycket underhållande bok och Nathan Vardi gör en utmärkt insats som berättare, främst genom att hålla sig ur vägen. Historien om Imbruvica och Calgence är komplicerad och fängslande nog utan en massa överflödiga utläggningar från författaren själv. Boken går i princip att läsa som en deckare, vilket är slående med tanke på att den inte innehåller några skurkar.

Man skulle kunna tro att miljardärerna Robert Duggan och Wayne Rothbaum ägnade resten av sina liv åt att dricka champagne i var sin bubbelpool, men kroniska affärsmän fungerar inte på det sättet. Nästan genast efter att ha sålt Imbruvica satsar den 70 år fyllda Duggan hundratals miljoner dollar på ett misslyckat försök att utveckla ett nytt slags antibiotikum. Efter att ha gjort sitt livs affär med Calgence hamnar Wayne Rothbaum i något av en svacka, väl medveten om att han aldrig kommer att nå samma höjder igen. Under en period funderar han på att köpa ett basebollag, men tröttnar snart på idén. Inte heller Ahmed Hamdy eller Ra­quel Izumi, som båda tjänar åtskilliga miljoner på affären med Astra Zeneca, verkar bli nämnvärt gladare av sina nyvunna rikedomar. 

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

For Blood and Money bekräftar kort sagt den gamla klyschan om att lycka inte går att köpa för pengar. Låt det vara en tröst för dem av oss som inte kan fakturera 10 000 dollar för en eftermiddag på Manhattan.

Bok:

FOR BLOOD AND MONEY: BILLIONAIRES, BIOTECH, AND THE QUEST FOR A BLOCKBUSTER DRUG
NATHAN VARDI
(W W Norton, 2023)