Krig på gott och ont
”Pompejus använde samma strategi 2 000 år tidigare. Han delade in Medelhavet i tretton sektorer och arbetade sig igenom dessa en och en under en enda sommar genom att jaga iväg motståndet, säkra städerna och påbörja rekonstruktion av dessa. Istället för att korsfästa de 20 000 fångar han tog tvingade han dem till fred.”
Morris konstaterar att Pompejus besegrade piraterna och flyttade de överlevande till den grekiska kusten, där de lärde sig att bruka jorden och njuta av livet i staden istället för att slåss.
Att ge sig i kast att läsa Ian Morris War: What is it good for? är att utmana sig själv. Den tes han driver är att krig genom historien har gjort mänskligheten både rikare och säkrare. För att landa i sin provokativa tanke sträcker Ian Morris ut linjalerna i århundranden snarare än kvartal.
Med rikt statistiskt material går han igenom 15 000 år av krigföring och visar övertygande att krigets proportionerliga kostnader ifråga om människoliv har gått ned från stenåldern till nutiden. Utgrävningar i Peru läggs till gravfynd i Danmark och plötsligt står det klart att stenålderslivet ofta innebar en ond, bråd död för den enskilda medmänniskan.
Inte ens primaterna slipper undan. Morris går igenom banbrytande studier som ”Gombekriget” i Tanzania mellan de studerade schimpanssamhällena Kaskela och Kahaman som slutade med att de förra besegrade de senare och med att alla apor av hankön på den förlorade sidan blev dödade. Med 98 procents likhet i DNA-uppsättning mellan oss och schimpanserna ökar ju risken att vi människor har fått med oss något av dessa instinkter.
Morris anför ett förbehåll för sin tes, och det är att bara större, centraliserade stater kan åstadkomma nödvändig stabilitet genom att genomföra ”produktiva krig”. I boken får dessa namnet ”Levitianer”, hämtat från Hobbes.
Tankegången är att kraftfulla regeringar, som tänker i långsiktiga effekter och inser att de måste vara kvar för att kunna skörda sina framgångar, är de enda som förmår att regera på ett acceptabelt sätt.
Arketypen som Morris använder i boken är Pax Romana, och det är ingen tvekan om att han hittar en hel del stöd för utvecklingen i de provinser som efter hand inlemmades i det romerska riket. En generalisering är att befolkningarna i dessa provinser uppvisade minst 50 procent ökning per capita när det gäller konsumtion under de kommande århundrandena.
Rom byggde vägar och tog upp rimliga skatter, vid vissa tillfällen delades till och med mat ut gratis för att befolkningen skulle överleva. Romarriket var ett exempel på de styrande som kvarvarande banditer – ”standing bandits”. Detta till skillnad från de barbarer som störtade konstruktionen.
En central del av boken handlar om formandet i Europa av allt större politiska entiteter under perioden 1415–1914. Det är alltså inte bara så att skolelever världen över har sluppit lära sig tusentals hertigdömen utantill, utan även européerna i gemen har vunnit på denna utveckling, enligt Morris tes.
Sverige får i den epoken plats i detta praktverk, nämligen i kraft av Gustav II Adolfs reformerade armé som bemästrade ständiga salvor med musköter och samlade lätta bronskanoner. Inte så konstigt, då Lejonet från Norden studeras flitigt än idag i stormakternas militära skolor.
År 1900 var Europa som mest dominerande, enligt Morris sammanställning, då fem sjättedelar av jorden stod under europeiskt inflytande, byggt på brittisk handel och understött av brittiska kanoner till havs. Det är nog få som har kännedom om att den brittiska flottan uppbringade 1 600 fartyg som transporterade slavar från Afrika och släppte 150 000 människor fria fram till 1860.
Men alla sagor har ett slut, och så också det brittiska imperiet kring tiden för första världskriget. Morris använder nedgången för detta när han sedan tar itu med Pax Americana, som har funnits sedan 1945 och som var som påtagligast på 1990-talet.
De makroekonomiska måtten som presenteras från OECD och PWC indikerar den relativa styrkans fall i den amerikanska ekonomin, där Kina på 2020-talet och Indien kring 2050-talet tar sig förbi det stora landet i väster. Med denna följer en minskad förmåga att betala för sitt militära instrument, även om Morris påpekar att detta har en mjuk kvalitet som kommer att dröja kvar i form av ledarskap och disciplin.
Morris menar att resan framöver kan bli mycket skakig, när USA inte klarar av att vara världspolis och utmanas av andra aktörer, i värsta fall samtidigt. Han ger sig därför i kast med att teckna möjliga framtider med faktorer som klimatpåverkan, teknologiutvecklingen och ekonomisk utveckling som de starkaste drivkrafterna.
I detta kapitel får Morris betydligt svårare, och är nära att falla på eget grepp. De långa tidsserier som han använder för att underbygga sin tidigare argumentation skalas ned betydligt och som läsare vet man inte om man befinner sig i en extrapolering eller en tillfällig fluktuation.
Även om Morris sätter sin förhoppning till ett slags Pax Technologica som ska springa ur ny energi i den amerikanska ekonomin från framstegen i databeräkningar, så avslutar han med paradoxen att om vi vill att krig inte ska vara bra för någonting, så måste vi erkänna att kriget fortfarande spelar en roll för den mänskliga utvecklingen.
War: What is it good for? berikar läsaren med sina ständiga panoreringar och sin vetenskapliga ansats. Diagrammen är alltid intressanta, notapparaten omfattande; för att inte tala om bibliografin.
I den centrala tesen om kriget som produktiv kraft och den ”levitianska” statens förmåga att upprätthålla lag och ordning hade läraren från Standford University kunnat problematisera två stora invändningar om den ”levitianska” staten, nämligen korruptionen som fenomen i samhällen och finansieringen av den militära apparaten.
Ibland finns det nämligen en legitim plats för svensk självgodhet. Sverige och de övriga småstaterna i norra Europa som Nederländerna, Danmark, Norge och Finland ligger ständigt i topp på listorna över de länder där det är bäst att leva eller de länder som är rikast räknat per invånare.
Man kan möjligen hävda att vi är ett slags vasaller eller satelliter till USA, att vi är någon sorts kulturellt invaderade provinser som i romarriket och därför kunnat bli allt rikare som följd av USA:s ställning som Leviatan. Men denna rikedom borde i sådana fall avspeglas hos just USA som nyligen fick se sig passerat av Sverige i BNP per capita.
Populärt
De sagolika systrarna Mitford
Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.
Att det är tilliten i de små europeiska staterna, manifesterad i relativt låg korruption, som ger lägre transaktionskostnader i handeln och därför står bakom dessa icke-levitianers relativt stora välstånd hade professorn vid Stanford University gärna fått uppehålla sig mera kring. Historiska exempel saknas inte heller för den motbilden med mongolväldets fall och Sovjetunionens dramatiska kollaps som lämpliga studieobjekt i den andra änden av skalan.
Den andra invändningen är skapandet av allt större enheter som gör det generellt lättare att finansiera krigföring och öka mobiliseringen. Om vi ser Napoleons skapande av ett Frankrike inriktat på det totala kriget med värnplikt, krigsekonomisk omställning och krediter som byggstenar, så blev konsekvensen att de små tyska staterna tvingades organisera sig för försvar med Tysklands enande som följd.
Därmed var fröerna sådda, både till det som skulle bli det första och det som skulle bli det andra världskriget med sammantaget uppemot 100 miljoner döda som direkt följd av dessa krig för att avgöra det tyska strategiska dilemmat inklämt mellan Frankrike/Storbritannien och Ryssland/Sovjetunionen.
En ytlig betraktelse kan möjligen leda till att Morris döms ut som en krigshetsare, vilket han självfallet inte är. Det är den distans han uppvisar som kan förleda den som känner sig provocerad av bokens tema och titel. För den som läser till punkt är det tydligt att han längtar efter en fredligare värld som han också pekar ut till slut.
Ian Morris bok är en stimulerande läsning med en bländande mix av statistik och anekdoter ur gamla källor. Det är sällan sådana svep över så vitt skilda områden som geografi, antropologi, arkeologi, ekonomi och evolutionslära hålls ihop i en bärande och konsistent tanke.
Att sedan boken ger upphov till en del skratt och därefter på nästa sida en djup eftertanke gör inte läsupplevelsen sämre.Greppet att utmana den rådande tesen att krig bara är av ondo kommer att berika den som törs acceptera utmaningen.