Nu har det hänt igen. För drygt sex år sedan ödelades Haitis huvudstad Port-au-Prince av en jordbävning som dödade mellan 65 000 och 112 000 människor. Nu har landet drabbats av orkanen Matthew. Haitis geografiska läge är sådant att orkaner passerar med jämna mellanrum, inte mindre än 34 gånger under 1900-talet, varav 15 under 1990-talet. Under 2008 drog fyra orkaner över Haiti, med massiv förödelse som följd.

Rapporterna i medierna koncentreras på den omedelbara katastrofen. Svält och kolera hotar. Haiti är i akut behov av hjälp från det internationella givarsamfundet. I det korta perspektivet är problemet ett logistikproblem: förnödenheter, medicin och tak över huvudet. Det gick att klara det omedelbara efter jordbävningen och det borde gå nu också, bara man vill, även om de geografiska förutsättningarna är besvärliga.

Därefter gäller det att börja återuppbyggnaden. Av erfarenheterna från 2010 att döma kommer det att bli betydligt svårare. De vanliga människorna fick helt enkelt ta sitt öde i egna händer och göra vad de kunde med de resurser de hade. Haiti utlovades nästan 10 miljarder dollar i hjälp under tre år. I slutet av 2012 hade dock endast drygt hälften betalats ut, därefter går det inte att få några heltäckande uppgifter, och att få reda på vad som faktiskt gjorts är omöjligt. Ingen kontrollerar. Halveringstiden på rubrikstorleken för nyheter om Haiti är kort och 2016 är rubrikerna betydligt mindre än 2010.

Efter 2010 gick mycket av hjälpen via icke statliga organisationer – det finns skrämmande många i Haiti, runt 10 000 – och via amerikanska företag, vilket föranledde kritik från haitiskt håll. Den här gången har haitierna sagt ifrån att de själva vill använda de pengar som kommer in. Tidpunkten är emellertid inte den bästa. Haiti saknar både en folkvald president och en reguljär regering, och parlamentet är långt ifrån fulltaligt. Under 2011, 2013 och 2015 löpte mandaten för en tredjedel av senatorerna ut varje år, 2015 dessutom alla mandat i deputeradekammaren, och i början av 2016 klev president Michel Martelly av sitt ämbete. Senatens talman Jocelerme Privert svors in som provisorisk president, men hans mandat gick ut på att se till att valen genomfördes och det löpte ut i mitten av juni. Han sitter dock fortfarande kvar, i ett politiskt limbo.

Det är viktigt att Haiti så snart som möjligt får en fungerande regering. I den första valomgången – delar av parlamentet – i augusti 2015 röstade bara 18 %, under en valdag präglad av valfusk, våld och oegentligheter. Den andra valomgången, i oktober, var ännu värre. Då skulle även en ny president väljas, bland 54 kandidater. Valdeltagandet var 29 %, antalet partier 128. Alla dessa partier hade rätt till egna valobservatörer och funktionärer, som tilläts rösta utanför sina egna valkretsar, mot uppvisade av ett speciellt kort. Över 915 000 sådana kort hade delats ut, att jämföras med totalt 1,7 miljoner röster. Korten blev handelsvaror och partirepresentanterna röstade flera gånger. En oberoende granskningskommission kunde konstatera att endast 8 % av rösterna var korrekt avgivna. Till sist beslöts att valet måste göras om. Datum har skjutits fram lite i taget, senast på grund av orkanen, men nu är det bestämt till den 20 november, med en andra omgång den 29 januari om ingen kandidat får mer än 50 procent, vilket knappast är troligt.

Frågan är när Haiti kan räkna med att ha en konstitutionell regering på plats. Det kan dröja länge, kanske upp till ett år, och hur kommer den regeringen att se ut? Tyvärr har presidentkandidater i Haiti oftast det gemensamt med Donald Trump att de lovar att bara de blir valda så fixar de allt. Tyvärr har de också gemensamt med Trump att de ljuger ohämmat. Medborgarna är bara intressanta när det är valår. Däremellan får de klara sig själva bäst de kan. Det personliga intresset har alltid dominerat politiken i Haiti. Makt är pengar, för mig och mina kompisar.

Den enda långsiktiga garantin för att Haiti ska kunna hantera framtida naturkatastrofer är att ekonomin utvecklas på ett sätt som gör det möjligt för vanliga människor att bygga anständiga bostäder och för staten att garantera fysisk infrastruktur och en organisation som är proaktiv. Idag lever nästan en fjärdedel av alla haitier på en nivå som inte ens garanterar tillräckligt med mat för dagen. I en sådan situation blir organiserad katastrofberedskap en lyxvara. Och de resurser som finns är starkt koncentrerade till de högre inkomstskikten. Haitis inkomstfördelning är den mest ojämna i Latinamerika och Karibien.

Det är illusoriskt att tro att elitskiktet skulle gå med på en drastisk omfördelning. På sikt ligger lösningen i tillväxt, arbeten och en socialpolitik som riktas direkt till de fattigaste. Haiti har ett av de värsta jorderosionsproblemen i världen och jordbruket bedrivs på allt mindre jordplättar. De flesta fattiga återfinns på landsbygden, där inkomsterna tenderar att sjunka över tiden. Nyckeln till högre inkomster går via ett avlönat arbete i städerna, där hälften av befolkningen bor, men det är långt ifrån alla som lyckas få jobb. Den urbana arbetslösheten ligger på 40 procent. Utan de pengar som haitier i utlandet skickar hem (motsvarande 20 procent av BNP) skulle situationen vara outhärdlig.

Att skapa sysselsättning är svårt. Den mest dynamiska delen av den haitiska ekonomin under senare år har varit beklädnadsindustrin. Den arbetar i speciella exportzoner i huvudstaden och på två ställen i norra Haiti. Förhoppningarna har varit stora att den skulle kunna expandera och bidra till sysselsättningen, men de har kommit på skam. Ingen vill investera i Haiti. Landet ligger nära botten på Transparency Internationals korruptionsindex och Världsbankens Ease of doing business-index. Det är krångligt, farligt och dumt att riskera pengar i Haiti. Den låga lönenivån kompenserar inte för detta. På sikt måste också utbildningsnivån ökas. Annars sitter Haiti fast i en låginkomstfälla. Men en god utbildning är samtidigt den bästa biljetten till utlandet. De som stannar kvar hemma blir beroende av att emigranterna skickar hem pengar. Frågan är bara hur många generationer det tar innan trådarna med hemlandet klipps.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Det är inte lätt att vara optimistisk beträffande Haitis framtid. Landet har svårt att klara sin försörjning och de regeringar det haft ända sedan självständigheten 1804 har främst varit inriktade på plundring. Haiti är ett av de fattigaste länderna i världen, och som om det inte räckte drabbas det av naturkatastrofer med skräckinjagande regelbundenhet. Haiti är landet som Gud glömde. Det har ingen internationell betydelse. Omvärlden visar intresse när den är tvungen, annars inte. Den ekonomiska bilden är dyster – tyvärr också den moraliska.

Sten Ask var Sveriges Haitiambassadör 2005–2010.

Mats Lundahl är professor emeritus i utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och associerad forskare vid Latinamerikainstitutet på Stockholms universitet.