Den 1 januari 2015 omvandlades 21 polismyndigheter till en enda myndighet, varvid också rikspolischefen för första gången fick operativt ansvar. Reformen var beslutad i politisk enighet och är den största förändring som skett sedan svensk polis förstatligades 1965. Dessförinnan var polisen en i huvudsak kommunal angelägenhet.

En bärande del i reformen är utställande av så kallade medborgarlöften om lokal polisnärvaro. Forskning har övertygande visat att en effektiv polisverksamhet, såväl preventiv som reaktiv, kräver uthållig och konstant lokal närvaro för att bekämpa ”vardagsbrottslighet”, det vill säga vanliga egendomsbrott som skadegörelse, stöld, inbrott, rån samt misshandel och andra brott mot person. Denna närvaro saknas idag och uppklaringsprocenten är besvärande låg – 90 procent av anmälda brott leder inte till lagföring.

För närvarande är all kraft inriktad på att genomföra reformen och bemanna olika chefsnivåer på lokal och regional nivå. Det sker under visst tumult, samtidigt som det pågår löneförhandlingar. Missnöjet är utbrett och rapporter om avhoppade poliser duggar tätt.

Allmänhetens förtroende för polisen är dock relativt högt, något som kan förvåna med tanke det klena resultatet. Enskilda svenska poliser håller hög kvalitet, men deras antal är i ett europeiskt ljus litet, cirka två per 1 000 invånare. Det kan jämföras med den europeiska snittnivån på 3,5. Sverige har dock aldrig haft så många poliser som nu, 20 000, samtidigt som antalet per capita med hänsyn till befolkningsökningen inte är högre än på 80-talet.

Polisen styrs formellt genom regleringsbrev från justitiedepartementet mot bakgrund av beviljade riksdagsanslag, för närvarande 20 miljarder, departementets största utgiftspost. I praktiken styr organisationen dock sig själv, oavsett politisk färg på justitieministern. Skälet till att det blir så lite polisproduktion för pengarna är dock inte bara utebliven styrning utan framförallt bristfällig ledning inom organisationen.

Hanne Kjöller, som på DN:s ledarsida bevakar bland annat rättsfrågor, har nu i boken En svensk tiger. Vittnesmål från poliser som vågat ryta ifrån kastat ytterligare värdefullt, om än mindre smickrande, ljus över organisationen. Nio polisröster får komma till tals, röster som alla har det gemensamt att de varit obekväma internt och därför utsatts för allehanda administrativa trakasserier när de kommit med kritik mot verksamheten.

En central roll i kören intar Stefan Holgersson (för övrigt en av bidragsgivarna i Axess 1/2015). Trots, eller snarare på grund av, sina forskningsmeriter inom polisområdet, vilka han väl artikulerat och offentliggjort, har myndigheten inte funnit annan användning för honom än som patrullerande konstapel i polisbil. Hans historia erbjuder en ytterst deprimerande läsning.

De övrigas vittnesmål styrker bilden av en polisledning som gör allt för att tysta, trivialisera och trakassera medarbetare med avvikande meningar – oavsett hur välgrundade de är. De personaladministrativa verktygen som ledningen förfogar över är många. Associationerna går i en del fall till hur dissidenter i totalitära stater behandlas, inklusive beredvilligheten att klistra sjukdomsdiagnos på den besvärlige.

Samtidigt bekänner sig den högsta polisledningen utåt till de sedvanliga honnörsorden om meddelarfrihet, yttrandefrihet och transparens samt vikten av intern kritik. Hyckleriet begär förtroende.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Den nuvarande rikspolischefen, vilken jag känner som en mycket bra person, har en svår uppgift när det nu gäller att ro den stora polisreformen i hamn. Han och hans medarbetare gör emellertid klokt i att läsa Hanne Kjöllers viktiga bidrag till kunskapen om svensk polis och dra de rätta slutsatserna: Intern lojalitet och kåranda, vilka är viktiga och betydelsefulla faktorer i alla polisorganisationer, får inte ta sig de negativa uttryck som nu uppenbarligen förekommer inom den svenska polisen. Gör om, gör rätt!

Krister Thelin. Domare och statssekreterare i justitiedepartementet 1991–1994