Med förmåga att ständigt häpna

”En mystiker med pensel” var Per Daniel Amadeus Atterboms omdöme om Caspar David Friedrich efter att de två mötts i Dresden 1813. Så tycks samtiden ha uppfattat Friedrich: som en inbunden, melankolisk typ som målade dimmiga, högstämda landskap. ”Han sliter och kämpar för att skruva upp känslosamheten så högt det bara är möjligt”, skrev Tübingen Konstblatt i en artikel några år senare, och satte därmed fingret på ett av de viktigaste dragen i Friedrichs måleri.

Caspar David Fredrich föddes 1774 i Greifswald, en hamnstad i vad som då var svenska Pommern. Fadern var ljus- och tvåltillverkare, och Caspar David och hans syskon fick en enkel protestantisk uppfostran. Familjen upplevde en rad tragiska förluster: när Friedrich var sex år gammal dog modern och fyra av hans syskon avled innan de nått vuxen &...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare