Vurmen för upplyst rationalitet göder en avsmak för varje institution som inte följer av teoretiska överväganden. När liberaler accepterar organiska gemenskaper som viktiga meningsbärare är det med hänvisning till statistik som visar deras nytta för hälsa och tillväxt. Att de ens existerar beror på incitament som beskrivs av liberalismen.

Men det irrationella är villkorat. Staten kräver rätten att inskränka egenmakt som strider mot upplysningens ideal. Att någon av fri vilja underkastar sig värde- och normsystem avfärdas som bristfällig bildning, det vill säga, man är inte liberal, något staten bör motverka genom tvingande program.