Radioledningen har fått snilleblixten att försöka locka fler ungdomar till kanalens nyhetssändningar genom att prata ungdomska. Arkaiska fackbegrepp som ”mannen” och ”stulen” riskerar att skrämma bort känsliga lyssnare.

Ungdomar förmodas nämligen vara fobiskt rädda för allt som andas allvar och vuxenhet. Nyheter får inte låta som nyheter om vi vill att någon under 30 ska orka lyssna.

Om några år lär Ekots rapportering från riksdagens budgetdebatt bli något att se fram emot. ”Och moderaterna ba’: Sänk skatten, typ. Och sossarna ba’: Men hallå! Välfärd är ju fett viktigt!”

Principen är densamma som när en föräl­der försöker få barnet att äta blodpudding genom att döpa om den till sjörövarpudding och dränka den i ketchup.

Det handlar alltså om att sänka ribban. Metoden att ängsligt truga och be om ursäkt för det man har att erbjuda tillämpas numera i allt från EU-utvidgning till universitetsstudier.

Vid presskonferensen när Serbien nyligen fick status som kandidatland till EU stod kommissionsordföranden och sa något pliktskyldigt om den långa väg landet har framför sig innan det blir medlem. Den ironiskt leende serbiske presidenten stod bredvid och såg ut att tänka: ”Ja, Gud hjälpe oss! Hur ska vi någonsin kunna mäta oss med mönsterdemokratier som Bulgarien och Rumänien?”

Han vet ju att om Serbien missköter sin EU-anpassning kommer EU successivt att sänka ribban. Rättsstat och korruptionsbekämpning är Europapolitikens sjörövarpudding. Oj, har ni inte hunnit ordna ett oberoende domstolsväsende? Men om vi släpper in er ändå, tror ni att ni skulle kunna fixa det sen då? Tack, snälla.

Likadant är det i universitetsvärlden. ­Studenterna är fullt medvetna om att det värsta som kan hända om de kör på en tenta – och alla omtentor – är att de till slut blir erbjudna en munta där en orolig examinator sitter och skedmatar dem med ledande frågor så att de äntligen kan bli godkända.

Frågan är om det funkar. När man sitter där med sin lilla haklapp och ser sin inställsamt leende pappa låtsas att skeden är ett flygplan kommer man för det första att fatta att man har ett rejält förhandlingsöverläge och för det andra bli djupt skeptisk mot den där sjörövarpuddingen han med vädjande röst försöker pracka på en, och som uppenbarligen är behäftad med någon allvarlig defekt.

Återstår att se om P 3-lyssnarnas intresse för seriös nyhetsförmedling ökar för att vi purear den tills allt tuggmotstånd är borta. Och om snabbanslutningen av östeuropeiska kleptokratier kommer att göra dem till ­hängivna anhängare av Europatanken.