ÅTERIGEN RIKTAS uppmärksamheten mot vinnarna i det egyptiska parlamentsvalet, Muslimska brödraskapet. Flera faktorer talar emot att dess politiska gren, Frihet och rättvisa (FR), skulle moderera sig och söka kontakt med mer liberala krafter.

För det första är partiet helt och hållet styrt av rörelsen. Brödraskapets 15-manna-”råd för vägledning” har valt alla av partiets ledare, som dessutom samtliga är tidigare medlemmar av sagda råd. Partiets första ordförande, Muhammad Morsi, är en välkänd politisk ”hök” och valet ska ses som en försäkran att partiet inte avviker från rörelsens mer ortodoxa principer.

För det andra kontrollerar Brödraskapet partiet genom att bestämma över den nomineringsprocess som väljer dess kandidater, vilka är kontrollerade och godkända av rörelsens ledning.

För det tredje: den oväntade framgången för det salafistiska partiet al-Nour gör moderation än svårare för FR. Nour kommer att utmana FR hos rörelsens kärnväljare. Att salafisterna (som först under 2011 bestämde sig för att alls delta i det partipolitiska spelet) blev den näst största gruppen i parlamentet, gör att de med visst fog kan argumentera för att de är trogna sin slogan om att representera ”sann” islam. FR riskerar därmed att förlora sympatisörer om de ses som ”svikare” av ”sann” islam, ett budskap det kan förväntas att Nour kommer att använda sig av vid varje försök av FR att kompromissa i sociala och samhälleliga frågor.

För det fjärde har FR bjudit in al-Gamaa al-Islamiyah att ingå i en framtida koalition (Gamaas parti, ungefär Uppbyggnad och Utveckling, fick 13 platser i underhuset, som en del av den islamistiska alliansen ledd av al-Nour). Rörelsen är dessutom terrorstämplad av bland andra USA och EU.

Andra olycksbådande tecken ges av rörelsens reaktion på anklagelserna (och påföljande rättsprocesser) mot de amerikanska frivilligorganisationer som sedan flera år arbetat med demokratifrågor i Egypten. Brödraskapet har ställt sig bakom de anklagelser som främst ministern för planering och internationella kontakter, Fayza Mohamed Aboulnaga, drivit (den enda minister som finns kvar från Hosni Mubaraks regeringstid). Muslimska brödraskapet har vid flera tillfällen (senast nu i februari) anklagat dessa demokratiinriktade organisationer (som verkat i landet sedan flera år) för att ”underminera” det egyptiska samhället. Den alltmer utbredda anti-amerikanismen har omfamnats av Brödraskapet (och således även av FR) och är del av en trend som har blivit allt tydligare under året som gått.

VARKEN BRÖDRASKAPET eller den styrande militären i The Supreme Council of Armed Forces, Scaf, är speciellt intresserade av amerikanska eller europeiska demokratiarbetare, men just den nuvarande kampanjen mot de utpekade organisationerna (två av organisationerna – International Republican Institute och National Democratic Institute – finansieras av den amerikanska kongressen) tyder på en mer uttalad antivästlig trend. Sedan president Mubarak störtades har politiken gått i en alltmer antiliberal och antivästlig riktning; så har till exempel fler än 12 000 civilpersoner dömts i militära domstolar (fler än under Mubarak-eran) och fredliga demonstrationer slagits ner med ibland mycket brutalt våld. De i hög grad unga individer som drev på utvecklingen under januari och februari 2011 har i stort sett helt neutraliserats efter valet, då de mer liberalt- och vänsterinriktade partier de stödde blev valets stora förlorare.

I dessa konflikter har Muslimska brödraskapet ofta hamnat på samma sida som Scaf, även om man sedan valet alltmer drivit på för att Scaf ska ge upp regeringsmakten till en civil regering. Men även om så sker enligt plan, råder det knappast någon fara för att MB ska ta strid med militären. Trenden visar att Scaf och Brödraskapet har ett gemensamt intresse av att trycka ner västliga och liberalt inriktade krafter. Och för denna politik har de stort stöd i det egyptiska samhället. Brödraskapets rigida och teokratiska politik paras med en tuffare och mer aggressiv utrikespolitik, vilket understryks av processerna mot de amerikanska och egyptiska demokratiaktivisterna. Vidare har Brödraskapet anklagat Israel för att genom arkeologiska utgrävningar ”förstöra” al-Aqsamoskén i Jerusalem (vilket inte stämmer) och krävt ”omedelbara åtgärder” för att stoppa detta. En sådan ”åtgärd” är att fredsavtalet från 1979 med Israel underställs en folkomröstning. USA:s hot om att dra in det omfattande ekonomiska biståndet till Egypten om så sker har inte haft någon effekt. Tvärtom säger sig cirka 70 procent av egyptierna inte vilja ha något stöd från USA.

Det mesta av de antivästliga och religiöst rigida ställningstagandena från MB:s sida är inget man annonserar för en västlig eller europeisk publik. Det märks inte minst vid en jämförelse mellan Muslimska brödraskapets engelskspråkiga och arabiskspråkiga hemsidor under det senaste året.

Brödraskapets officiella engelska och arabiska webbplatser, Ikhwanweb (http://www.ikhwanweb.com/) och Ikhwanonline (http://www.ikhwanonline.com), har helt olika inriktning och språkbruk. Den engelska har ofta flera artiklar om demokrati, vikten av att sträcka ut en hand till den kristna (koptiska) minoriteten samt vikten av tolerans och pluralism. Den arabiska däremot har inte alls lika mycket av demokratifrågor utan snarare artiklar där pressfrihet kritiseras (speciellt om det är Muslimska brödraskapet som kritiseras). Vidare nämns kvinnofrågor ofta på Ikhwanweb, vilket nästan aldrig sker på den arabiska hemsidan.

Det här är ett mönster som går igen även på Frihet och rättvisas hemsida och i takt med att Brödraskapets och FR:s inflytande vuxit har flera av Brödraskapets mer moderata medlemmar tvingats bort eller frivilligt valt att lämna rörelsen. Effekten har blivit mindre moderation, inte mer.

FIENTLIGHET MOT USA (och naturligtvis Israel) är också framträdande. Till exempel har Muslimska brödraskapet uttryckligen avvisat Egyptens tidigare ställning som ett land tillhörande de mer moderata i Mellanöstern. Den politiken sägs nu vara ett sätt för USA (och ”sionisterna”) att stödja ”kolonister och ockupanter”, en klar hänsyftning på Israel.

Populärt

De sagolika systrarna Mitford

Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.

Moa Ekbom Kultur 2025 4

Men det kanske tydligaste tecknet på att Brödraskapets dubbla budskap är en genomtänkt strategi kom i oktober förra året. Då skrev en av Al-Azharuniversitetets mest kända lärare – dr Ismail Ali Muhammad – sex artiklar på Muslimska brödraskapets arabiska hemsida som i sin antisemitism snarast måste jämföras med nazitidens alster. Rubriken var: ”Judarna är en källa till ondska och skada i alla mänskliga samhällen”.

Artiklarna, som publicerades mellan den 20 och 25 oktober, handlar om ”den judiska karaktären” och innehåller en mängd både klassiska och nyare antisemitiska angrepp på judar, från Sions vises protokoll till förfalskande påståenden i Bibeln och Talmud. Dessa artiklar fanns inte på Ikhwanweb. Det kan i sammanhanget påminnas om att antisemitism och hätska utfall mot judar och Israel var ymnigt förekommande också under Mubaraks tid. Mellanöstern (och Egypten i synnerhet) är sedan länge världens största producent av antisemitiska alster av olika slag, och Brödraskapet har hela tiden varit en viktig kugge i denna produktion.

OM DET SENASTE årets spektakulära framgångar för Muslimska brödraskapet (och för deras än mer islamistiska bröder salafisterna) kommer att innebära några större förändringar på sikt är naturligtvis för tidigt att veta. Men trenden, så här långt, är illavarslande för dem som närde förhoppningar om en mer demokratisk utveckling i Egypten efter Mubaraks fall.

Att religiöst motiverade partier och rörelser med en odemokratisk, antisemitisk och i vissa fall våldsinriktad ideologi är del av problemet snarare än lösningen, torde vara tydligt. Detta innebär naturligtvis inte att förändringar inte kommer att ske, däremot att ingen sann demokrati kan byggas utan en tydlig åtskillnad mellan religiös tro och politik (där alla medborgare åtnjuter samma rättigheter oavsett tro).