Hans sannolike motkandidat, Donald Trump, verkar däremot oroväckande pigg och energisk. Han far än en gång som en stormvind genom partiets primärval, där bara en motkandidat nu återstår, hans tidigare FN-ambassadör och förra guvernören i South Carolina, Nikki Haley. Hennes chanser ser inte särskilt lysande ut den här gången, men hon är inte typen som ger upp i första taget och det hela är ju som bekant inte heller över förrän den tjocka tanten har sjungit färdigt.

Med flera decenniers avstånd i ålder till Trump och Biden har Nikki Haley förhoppningsvis framtiden för sig. Om den amerikanska demokratin överlever årets val, vill säga. Oavsett utgången av primärvalen är Nikki Haley ett bevis på att det – faktiskt – fortfarande finns anständigt folk i det republikanska partiet, politiker som sätter landets bästa före det egna egot och som inte har låtit sig förföras av den tidigare presidentens många lögner och falsarier.

Liz Cheney är ett annat lika strålande exempel på det: den tidigare kongressledamoten från Wyoming, tillika sprungen ur republikansk adel som dotter av tidigare vicepresidenten – med mycket mera – Dick Cheney. Moder Lynne är för sin del en välkänd konservativ författare och kommentator vid tankesmedjan American Enterprise­ Institute. Alltsedan den 6 januari 2021 är Liz Cheney dock mer eller mindre persona non grata i det egna partiet, i alla fall bland dem som bär röda MAGA-kepsar och betraktar expresident Trumps varje tweet som högs­ta sanning.

Att läsa hennes nya bok, Oath and Honor. A Memoir and a Warning, samtidigt som den republikanska primärvalssäsongen är i full gång är inget som rekommenderas för den som dras med klena nerver. Den som ändå vågar sig på det – vilket rekommenderas – belönas med en gedigen och mycket läsvärd genomgång av en tid som skakade USA, och världen.

Tillika förfärande aktuell – risken är ju avsevärd att det inte bara blir en upprepning av uppsättningen presidentkandidater i årets val, utan även av händelserna efter förra valet. Då, i början av januari 2021, när Donald Trump vägrade lämna Vita huset och uppviglade sina stödtrupper att gå bärsärkagång i kongressen. Trots att det ena juridiska utfallet efter det andra – i 60 domar av 61, och i den sista, i Pennsylvania, var skillnaden så marginell att den inte påverkade slutresultatet – hade slagit fast att Joe Biden hade blivit vald till amerikansk president, vad hans motkandidat än tyckte om den saken.

Samme Trump som inte heller rörde ett finger för att få stopp på våldet under stormningen av kongressen, inte heller när ledamöternas liv var i uppenbar fara, och hans egna familjemedlemmar och rådgivare bönade och bad honom att uppmana mobben att avbryta härjningarna och lämna Kapitolium.

Aldrig har den amerikanska demokratin varit i större fara än då. Om detta kan Liz Cheney förtälja, för hon var nämligen där, vid sin plats i representanthuset när tusentals Trumplojala tog sig in i kongressen och den amerikans­ka demokratins överlevnad hängde på ett hår, eller snarare på Mike Pence. Det var ju han, vicepresidenten, som hade till uppgift att officiellt bekräfta antalet elektorsröster och därmed fastställa valresultatet. En ren formalitet, utan minsta möjligheter för Pence – eller någon annan, för den delen – att i efterhand godtyckligt ändra på hur väljarna hade lagt sina röster.

Det var vicepresidenten fullt medveten om och stod lyckligtvis pall för det enorma tryck som Trump utsatte honom för. I sista stund evakuerades Mike Pence och hans familj från kammaren och undslapp med en hårsmån det öde som mobben hade i beredskap för vicepresidenten, om de hade lyckats få tag på honom: ”Häng Mike Pence!” var ropet som skallade i kongressens korridorer.

I Vita huset tyckte presidenten uppenbarligen att det lät som en god idé. Som ett led i försöken att kuppa sig till makten fabricerades falska elektorslängder med Trump som segrare, som var tänkta att ersätta de äkta som hade skickats in från delstaterna.

Dessförinnan hade Trump dessutom försökt placera ut sitt eget, inte överdrivet kompententa, folk på topposterna på Pentagon och justitiedepartementet, och gjort sig av med dem som han inte kunde utgå från var redo att åsidosätta den amerikans­ka konstitutionen för att han skulle stanna på sin post.

Med andra ord ett rätt klassiskt tillvägagångssätt vid statskupper. Liz Cheney och hennes kolleger hade viss föraning om vad som i värsta fall kunde vänta den 6 januari av Trumps myckna twittrande dagarna dessförinnan, med uppmaningar i stora bokstäver till MAGA-folket att ta sig från när och fjärran till Washington för att ”stoppa stölden” av hans imaginära storseger.

Cheney ingick då i det republikans­ka ledarskiktet i kongressen, som den tredje högst rankade republikanen i representanthuset. När hon lämnade Wyoming på nyårsdagen 2021 för att bege sig till huvudstaden tog pappa Dick farväl av sin dotter med orden. ”Defend the Republic, daughter.”

Och det var just det hon gjorde. Redan under själva attacken på kongressen stod en sak klar för henne: att när denna fasansfulla dag väl var över var det helt nödvändigt att tillsätta en partiöverskridande – bipartisan –utredning för att gå till botten med vad som hade hänt, bakgrunden därtill och, inte minst, president Trumps roll däri.

För det förslaget fick hon först stöd från flera av sina kolleger, även bland vissa i de Trumplojala grupperna i the Freedom Caucus, där en del hade direktkontakt med Trump under händelsernas gång. Men den enigheten varade inte länge. Knappt hade krutröken lagt sig, de sårade plåstrats om och de döda räknats – inklusive två polismän– förrän den republikanske minoritetsledaren i representanthuset, Kevin McCarthy, sprang benen av sig för att träffa Donald Trump i Mar-a-Lago.

Att McCarthy var i topp bland dem som Liz Cheney avsåg i sitt anförande vid den första utfrågningen som hölls av kommittén – med det långa namnet The Select Committee to Investigate the January 6th Attack on the United States Capitol – är ingen vild gissning.

”There will be a day when Donald Trump is gone, but your dishonor will remain”, förklarade hon bistert i talarstolen.

I undersökningskommittén ingick hon själv som vice ordförande och som en av bara två republikaner tillsammans med Illinoisledamoten Adam Kinzinger. Egentligen hade republikanerna möjlighet att nominera hela fem ledamöter, förutom Cheney, men när inte Kevin McCarthy fick igenom samtliga namn på sin lista – varav ett antal kunde misstänkas för att ha stött kongressattacken – drog han helt sonika tillbaka den. Kvar var bara Cheney och Kinzinger, utsedda direkt av den demokratiska majoritetsledaren Nancy Pelosi.

Populärt

Fascinerande och förvirrande historia

Hur bör man skriva Sveriges historia? Gunnar Wetterberg har läst de senaste banden av Norstedts svenska historia och saknar det kronologiska perspektivet.

Recension 2012 6

Det gjorde henne inte direkt mer populär bland partivännerna. Hon röstades också ganska raskt bort av sina republikanska partikolleger från topposten som ordförande för The Republican Conference i representanthuset. Likadant gick det under sommaren 2022 när hon, trots höga odds med tanke på motståndet inom det egna partiet, ändå valde att ställa upp till omval till kongressen. Som väntat förlorade hon; två år tidigare hade hon vunnit nomineringen med 73 procent av rösterna.

The Select Committee gjorde ett hästjobb – liksom Liz Cheney själv – under sina sammanlagt 18 månader för att få en fullständig bild av vad som hade hänt den där ödesdigra dagen i januari 2021. Tusentals dokument och mängder av förhör genomfördes, allt direktsänt i tv och följt av bortåt 20 miljoner väljare.

Ganska snabbt framkom att det inte var någon plötslig ingivelse från Donald Trumps sida att mobilisera tiotusentals stödtrupper för att marschera till kongressen och där se till att stoppa certifieringen av valresultatet. Tvärtom handlade det om en detaljerad och komplicerad plan i flera steg som han hade jobbat på under lång tid, allt i akt och mening att hålla sig kvar vid presidentmakten. Väl införstådd med den avsevärda risken för dödligt våld som han utsatte både kongressledamöterna och sina egna anhängare för.

För Liz Cheney har hennes ställnings­tagande för konstitutionen och mot Trump haft kännbara personliga omkostnader. Men det har det varit värt, menar hon. För det avgörande var att få fram budskapet att Donald Trump är, som rubriken på det sista kapitlet i hennes bok lyder, ”unfit for any office”. Olämplig för varje tänkbart ämbete.

Frågan är om de amerikanska väljarna instämmer vid valurnorna i november. Och vad som händer om de inte gör det, och vad om händer om Donald Trump förlorar, igen. 

OATH AND HONOR: A MEMOIR AND A WARNING
LIZ CHENEY (Little, Brown and Company 2023)