Professionsutövare från en sektor med en självbild byggd på att representera det moraliskt och politiskt goda, och i våra dagar därtill att vara väktare mot ”högerpopulistiska fakenews”, har låtit sin yrkesideologiska identitet färga av sig på historieskrivningen. Tyvärr märks tendensen redan på förs­ta sidan i Nan Dahlkilds och Steen Bille Larsens Dansk bibliotekshistorie. Ansatsen hos författarna är Whighistorisk. De arbetar med ett ”upplysningshistoriskt” prisma och har som sin utgångspunkt tagit uppgiften att belysa bibliotekens stora betydelse för framsteg av olika slag.