Visst, livet har i vissa avseenden och för en del blivit enklare. I andra avseenden och för andra är det inte lika enkelt. Den forcerade digitaliseringen, robotiseringen och apptvånget försvårar tillvaron för många människor som måste ägna tid och kraft åt att ta sig igenom av tekniker konstrue­rade labyrinter och alltså inte har tid att bygga timmerstugor ens med moderna verktyg.

När man tidigare med posten fick en faktura som kunde kontrolleras på tio sekunder måste man nu logga in på en hemsida och identifiera sig med bank-id vilket tar flera minuter. När man tidigare betalade p-avgift med bankkort måste man nu ladda ner någon av de dussintals p-appar som gäller i olika miljöer. (En handelsresandes död torde ha blivit rutin om yrket fortfarande existerat.) När man tidigare beställde öl av en servitris kan man nu mötas av beskedet att ”tyvärr, du måste ladda ner en restaurangapp, skanna QR-koden på bordet, ladda ner vår meny och beställa från den”. Tidseffektivt? Inte för kunden i alla fall och servitrisen står där ändå med full lön och glor så inte blir ölen billigare. Nu väntar vi bara på införandet av pinkkod [sic] till offentliga toaletter.

robotar i kundtjänst är ett annat sattyg. För något årtionde sen hade en av de stora tv-leverantörerna en robot som inte begrep ett smack när man försökte kommunicera med den. I min enfald trodde jag att detta misslyckade experiment hade avvecklats. Döm därför om min förvåning när jag för en tid sen ringde mitt försäkringsbolag och möttes av en robot som var lika korkad som sin föregångare. Till slut skickade roboten ett sms i vilket jag kunde framföra mitt ärende. Det gjorde jag, men sms:et försvann inte oväntat i cyberrymden. Ärendet var inte viktigt men roboten var en förolämpning. Jag skickade ett klagobrev – ett frankerat brev! – till försäkringsbolaget. Jag fick snabbt svar från chefen för bolagets klagomålsavdelning. Han var inte heller förtjust i robotar men hade inte befogenhet att utrota dem. Han var omtänksam och angelägen om att ta hand om mitt ärende.

Några veckor senare ringde jag mitt elbolag för att förnya avtalet. Jag möttes av en robot och sa ”förnya avtal”. Den begrep inte. Jag upprepade ”förnya avtal”. Den svarade ”avtal?, svara ja eller nej”. Jag svarade ”ja”. Den begrep inte utan ­upprepade sin fråga. Jag röt då ”ja, ditt jävla arsle!” Det tog skruv och jag kopplades som genom ett trollslag fram till en handläggare och vips var ärendet avklarat. Hade det inte varit enklare om jag kopplats direkt till en människa och sluppit konfrontera detta utslag av artificiell idioti? Nåväl, nu tror jag mig i alla fall veta att ett ”arsle” i den nya sköna världen fyller samma funktion som ”Sesam, öppna dig” gjorde i de fyrtio rövarnas värld.

på den gamla goda tiden, när vi hade med männi­skor att göra, hette det att ”kunden har alltid rätt”. När man möts av en robot gäller det omvända. Balansen på marknaden har tippat över ända och kan bara återställas om varje hushåll skaffar en robot som är programmerad att inte begripa vad olika företags telefonförsäljare ringer och tjatar om.

Det är för övrigt inte svårt att räkna ut vad som är robotiseringens drivkraft. De flesta företag verkar inriktade på att ragga nya kunder och slippa ha med de gamla att göra. Vad blir då naturligare än att omplacera personal från kundtjänst till telefonförsäljning? Don’t call us, we’ll call you!

Som bekant har det inte bara blivit svårt att hålla reda på alla passwords (att förlora anteckningsboken med lösenord är mångfalt värre än att förlora plånboken) utan också att skaffa pass. För några månader sen tampades jag med polisens fiffiga bokningssystem. I den region A där jag vistas fanns ingen tid förrän i januari 2023. I angränsande region B lyckades jag boka tid i september. Så hörde jag på nyheterna att tusentals tider plötsligt släppts i region A. Jag försökte boka om från B till A, men det gick inte för när jag skulle välja ny tid var bara orter i B valbara. Jag åkte till polishuset och talade med en vänlig och förstående polis. Jag fick en tid nästa dag.

Ibland blir livet så mycket enklare – och trevligare – när man möts av en människa istället för en teknisk ”lösning”.