Jag såg verkligen fram emot att läsa etnologen Rebecka Lennartssons bok om 1700-talets stockholmska sexhandel. Inte så att jag förhållit mig okritisk till hennes tendens att skriva utifrån ett ”vi” som speglar majoritetssamhällets förundrande distans till kvinnors ovanliga val – men jag visste att hon är noggrann med sina källor, förtrogen med Michel Foucault och förmår att klä ett torrt material i en grann prosa. Hon har tidigare förtjänstfullt beskrivit hur myndighetskontrollen tedde sig ur sexsäljares perspektiv runt sekelskiftet 1900.

Och noggrann är Lennartsson även i Mamsell Bohmans fall. Nattlöperskor i 1700-talets Stockholm (Stockholmia). Här används rättsliga dokument, kränkande hordikter, hyllande Bellmansvisor, listor på skökor och deras kopplare, reseskildringar och manliga självbiografier, där gränsen mellan köpsex, tjatsex och våldtäkt är obehagligt utsuddade. Vi får följa den unga Lena Cajsa Bohmans strapatser i rättegångar, hennes förehavanden med kopplerskan Lovisa von Plat, liksom en rad andra kvinnor med försänkningar i sexhandeln.

Vi får lära oss om krogarna där kontakter knyts, promenader längs ”Gröna gången” (nu Karlavägen) där transaktioner tar plats, ”horbaler” som spårar ur och väcker folkets indignation och prästgårdarna dit kopplerskorna flyr – beskyddade av män med makt. Redogörelser för adelns mätresser, vilka som får bo kvar i sina slottsrum och vilka som skuffas ut ur societeten, illustrerar transaktionssexets många hierarkier. När man läser skildringarna av dem som drabbades av syfilis, med sönderfallande näsbrosk och såriga ben, liksom hemskheterna på Spinnhusen – dit de lägst bemedlade skickades på straffarbeten och inte alltid kom levande tillbaka – känner man lättnad över att den tiden är förbi.

Alltsammans lärorikt och intressant. Kanhända väl många upprepningar, sidohistorier och släktredovisningar, men boken fyller ett tomrum. Snygg är den dessutom. Men inte oproblematisk.

Personligen vill jag gärna begripa mig på myndighetskontrollen av sexhandeln under 1700-talet. Utomäktenskapligt sex, ”hor”, var olagligt, liksom att hålla bordell. Att ”låta sig brukas” till skörlevnad på bordell var olagligt. Men hur upprätthölls förbuden seklet igenom? Hur många blev dömda och vilka straff fick de? Och jag vill veta mer om något Lennartsson bara nämner i förbifarten, att den kvinna som tog betalt när hon begick hor behöll sin dygd intakt. Det är nytt.

Författarens uppsåt är dock ett annat. Hon vill ta sig an ”horstigmat” – den sociala kontrollmekanism som delar upp kvinnor i fallna och ärbara, och svärtar ned alla som rör sig utanför kvinnlighetens snäva ramar. Hur påverkade stigmat kvinnors liv på 1700-talet, hur hänger ”horans” sociala och kulturella roll ihop med kommersiellt sex?

Lennartsson menar att horstigmat har föregått och producerat det vi idag kallar prostitution (istället för tvärtom). Och att prostitutionen i sin tur legitimerar och reproducerar stigmat. Prostitutionen återskapar också en sexualmoral som säger att könen har olika begär och att när män inte får utlopp för sina böjelser får de förgripa sig på de fallna kvinnorna.

Men det är ett cirkelresonemang och det går inte att följa hur Lennartsson kommer fram till slutsatsen genom sitt material. Hon visar ju hur ”horor” inte alltid skämdes, hur de undkom straff, var en integrerad del av staden och hyllades av skalder. Sexhandel kunde vara ett sätt att försörja sig, stiga i status och skapa oberoende under en tid när ogifta kvinnor inte hade egendomsrätt. Men framförallt: det fasansfulla förakt och sexuella våld som sexköpare (och andra män) riktat mot ”horan” skiljer sig på intet sätt mot vad den gifta ”respektabla” kvinnan fått utstå genom århundrandena.

Bokens slutdiskussion tar spjärn mot samtida ”sexliberala” forskares förståelse av horstigmat. Plötsligt frångår Lennartsson sin noggranna läsning av primärkällor och bygger istället polemiken på en enda (missvisande) tolkning av denna omfattande forskning, liksom en enda referens till en forskare, Hillary Kinnell, som inte alls hävdar det Lennartsson påstår. En mer källtrogen förståelse, i kombination med den historiska förtrogenhet och mångfasetterade etnologiska blick Lennartsson besitter, skulle ha kunnat resultera i en nydanande teori.