Stad i världen

På det viset skulle man kunna testa nya institutionella ramverk som potentiellt skulle kunna gynna ekonomisk utveckling. Förslaget sågs av många som en radikal och verklighetsfrämmande skrivbordsprodukt. Att städer ska kunna utfärda medborgarskap bör därför rimligen ses som en än mer radikal idé. Denna den moderna civilisationens kanske mest fundamentala institution utfärdas idag av nationalstaterna – en ordning som sällan ifrågasätts. Dock är denna ordning historiskt sett påfallande ung. Under en betydligt längre tidsperiod var det städerna som utfärdade medborgarskapet, något som poängteras med emfas i ekonomihistorikern Maarten Praks nya bok Citizens without Nations.

Praks upplägg är typiskt ekonomihistoriskt – han inleder varje kapitel med en detaljerad skildring av en specifik händelse i historien som tjänar som exempel för en allmän trend i utvecklingen för att sedan belägga sina argument med statistik på makronivå och komparation mellan andra städer, länder, världsdelar och tidsepoker. Med hjälp av denna metod argumenterar han för att det urbana medborgarskapet och dess inflytande på ekonomin mellan åren 1000 och 1789 har negligerats av forskare med en alltför stark fixering vid den moderna nationalstaten och till viss del även vid antiken. Man har således underskattat perioden mellan medborgarskapets vagga och dess nuvarande variant efter franska revolutionen. Prak hävdar att det finns en påfallande diskrepans i de detaljerade fallstudier som historiker gjort av städer från perioden 1000 och 1789 och de klichéer om det moderna medborgarskapets uppkomst som slentrianmässigt har upprepats i samhällsvetenskapliga skolböcker. Prak gör tidigt klart att han ämnar rätta till dessa missförstånd och felbedömningar som i olika grad har präglat institutionell forskning genom historien. Han avser att klargöra vad det urbana medborgarskapet i Europa – men också till viss del i Kina, Mellanöstern och Nya världen – innebar och på vilket sätt detta har korrelerat med ekonomisk utveckling.

Medborgarskapets praktik i Europa mellan åren 1000 och 1789 innebar, enligt Prak, att stadens medborgare antingen tillhörde den urbana politiska eliten (en liten klick professionella politiker) eller var medlemmar i ett hantverks- eller handelsskrå som var representerat i stadens politiska styre som i sin tur – i de mest framgångsrika exemplen – också hade en plats i det nationella styret. I stort sett alla medborgare var medlemmar av ett handels- eller hantverksskrå. Skråväsendet representerar, enligt Prak, det urbana ”folket” och utgör en balanserande motvikt till de styrande politikerna, det vill säga: den urbana ”eliten”. Skråna och eliten skapade i städerna mycket avancerade medborgerliga institutioner – exempelvis äganderätt, fattigvård, rättsväsende, militär och (förstås) de yrkes- och handelsprivilegier som hantverks- och handelsskråna innehade. Många av dessa institutioner, som vi ofta förknippar med den moderna välfärdsstaten, var enligt Prak långt mer utvecklade före franska revolutionen än under århundradet efter den.

Skråväsendet är i Praks modell central för det urbana medborgarskapet under denna tid, men också för städernas och ländernas ekonomiska tillväxt. I motsats till den moderna nationalekonomins fader, Adam Smith, som såg skråväsendet som ett hinder för frihandel och utveckling, är detta i Praks analys en institution som gör marknaderna mer effektiva genom att främja yrkesskicklighet, men också i egenskap av informationsnod mellan köpare och säljare vad gäller både det gängse marknadspriset och produkternas kvalitet. Enligt Prak var alltså skråväsendet en institution som i sin fulländade form innebar en effektivisering av marknadskrafterna och en garant för medborgerliga rättigheter. Denna något oortodoxa inställning till skråväsendet kommer sig av att Prak genomgående fokuserar på medborgarskapets faktiska praktik framför dess formalia. I lagtexterna innebar skråväsendet långtgående inskränkningar i frihandelns funktion, men i praktiken följdes dessa mycket godtyckligt – ett faktum som nestorn i svensk ekonomisk historia, Eli Heckscher, påvisade redan 1935.

Enligt Prak var medborgarskapets praktik relativt likartad mellan olika städer i Europa under stora delar av denna långa period, däremot var städernas relation till staten mycket olika från land till land. Det är också främst relationen mellan den urbana och nationella politiska nivån som, enligt Prak, skilde ekonomiskt framgångsrika städer i England, Nederländerna och Italien från de mindre framgångsrika i övriga Europa.

England sticker ut som det land som kan uppvisa de mest framgångsrika exemplen på urbana medborgarskap. Här hade städernas representanter inte bara inflytande över den nationella politiken, den nationella politiska makten i sig balanserades så småningom mellan parlamentet och kungamakten där den senare blev allt mer och mer beroende av den förras ekonomiska framgång – nästan alla platser i parlamenten innehades av ekonomiskt starka landägare och handelsmän från städerna. Magna Charta på 1200-talet och i förlängningen även den ärorika revolutionens 1689 bäddade för de institutionella reformer med fri äganderätt och parlamentarisk maktdelning som enligt Prak gjorde att den institutionella miljön var exceptionellt gynnsam för den kunskap, kreativitet och innovationsanda som ledde till de uppfinningar och till det entreprenörskap som innebar att England blev det första landet i världen att industrialiseras.

De mindre framgångsrika länderna i Praks redogörelse innefattar så vitt skilda länder som Tyskland, Frankrike och Spanien, vilket kan tyckas märkligt med tanke på dessa länders påfallande olikheter; Spanien hade kanske de mest fristående städerna medan de franska helt stod under staten; det tyska samhället var decentraliserat i stadsregioner varav många var centrala noder i det mycket framgångsrika handelsnätverket Hansan. Här understryker dock Prak en viktig skillnad i förhållande till England, Nederländerna och Italien. Hansan var en sammanslutning av olika skrån som hade uteslutande ekonomiska privilegier. En fungerande politisk representation för skråväsendet saknades i de tyska städerna liksom i det tyska nationella styret. Likaså hade spanska städer ingen fungerande politisk representation på nationell nivå och de franska städerna stod helt under statligt styre. Det är alltså städernas politiska relation till staten som misslyckandena främst handlar om. I denna relation liknar misslyckandena kinesiska och arabiska städer som även de var påfallande lika de europeiska städernas interna institutioner – här antyds också att det var just de ekonomiskt framgångsrika länderna England, Nederländerna och Italien och deras fungerande medborgarskap som var anledningen till den europeiska hegemoni som komma skulle.

Boken avslutas med det urbana medborgarskapets ställning i Nya världen under 1600- och 1700-talen. Prak hävdar att en av orsakerna till att utvecklingen i Sydamerika har varit en annan än i Nordamerika är att de spanska kolonisatörerna initialt tillät en alltför långtgående urban självständighet med bristfällig kommunikation med nationalstaterna, vilket skapade kaos och spänningar mellan stad och stat. England, å andra sidan, exporterade inga av sina urbana medborgarskapsprinciper till Nordamerika. Här dras dock det institutionella perspektivet väl långt. En diskussion hade behövts kring de skilda incitamentsstrukturer som uppkom då Spanien hittade enorma mängder guld, som gav kortsiktig uppmuntran till plundring framför institutionsbyggande, medan Englands och Nordamerikas relativa avsaknad av likande naturfyndigheter innebar incitament att upprätta långsiktiga institutioner som främjade privat äganderätt, arbete och teknologisk utveckling. Materiella förutsättningar får gärna tas i beaktande, även i en bok om institutioner.

Praks bok är i stora drag ett försvar för det urbana medborgarskapet och mot slutet argumenterar han också för att man bör vara öppen för en liknande lösning i dagens värld då nationalstaten är i kris. Detta gör också att han fokuserar främst på de framgångsrika exemplen på urbana medborgarskap under perioden ifråga trots att de faktiskt är i minoritet i förhållande till de misslyckade. Detta faktum borde kanske mana till en något mer kritisk inställning till det urbana medborgarskapets styrka, även om de framgångsrika exemplen givetvis var avgörande för Europas ekonomiska hegemoni.

Dessa tillkortakommanden uppvägs med råge av bokens förtjänster. Prak ger oss ekonomisk historia av bästa märke, en utsökt balans mellan kontextbunden detaljrikedom och övergripande makroperspektiv. Boken är också påfallande relevant för dagens situation. Det finns många indikationer på att världen står inför ett politiskt och ekonomiskt paradigmskifte. Ekonomin håller på att omstöpas i samklang med digitaliseringen och globaliseringens förutsättningar. Politisk oro sprider sig i de samhällen vars gamla ordning håller på att monteras ned. Populistiska politiker kommer med enkla nationalistiska lösningar som enligt vissa är den gamla ordningens desperata dödsryckning. Politiskt ängsliga grupper från den gamla ordningen ropar på censur och inskränkningar i yttrande- och pressfriheten på internet, precis som deras motsvarigheter gjorde då boktryckarkonsten var ung.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Nya branscher, organisationer, institutioner och ekonomier växer och tävlar om framtidens hegemoni. Den ökande urbaniseringstakten är, som i många paradigmskiften, ett av de tydligaste utfallen. Liksom under Hansatidens och reformationens kreativa och kaotiska stads- och statsbildningar, så urbaniseras världen idag i en rasande takt. Enligt FN lever 55 procent av världens befolkning i städer idag. 2025 väntas andelen vara 68 procent, vilket innebär att cirka två miljarder människor kommer att flytta till städer under de närmaste sju åren. Städer och regioner tar allt större andelar av den globala ekonomin, nationalstaten halkar efter. I denna tid är Citizens without Nations en välbehövlig påminnelse om att många av de medborgerliga institutioner som vi slentrianmässigt förlägger till den moderna nationalstaten efter 1789 har varit väl utvecklade även på urban nivå långt före franska revolutionen.

Kan exempelvis en förlängning av Paul Romers idé om ”Charter Cities” vara en attraktiv lösning i denna ideologiskt, kulturellt och ekonomiskt splittrade värld, där städer konkurrerar om invånare inte bara med hjälp av institutionella spelregler för ekonomin – som är Romers förslag – utan också med de privilegier som ett urbant medborgarskap kan medföra – som Prak argumenterar för.

”History doesn’t repeat itself, but it rhymes”, yttrade (möjligen) en gång en underfundig person. Det återstår att se om det framtida medborgarskapet kommer att rimma mer med den urbana variant som Prak påvisar i sin bok eller mer med den moderna nationalstat som kom efteråt. Hur som helst utgör Citizens without Nations ett välbehövligt historiskt perspektiv på en företeelse som är bra mycket äldre än den moderna nationalstaten och där städer spelat en långt större roll för medborgarskapet än idag. Med dess kombination av historisk kontextuell detaljrikedom i samklang med övergripande ekonomiska utvecklingslinjer utgör boken ekonomisk historia när den är som bäst. Om världen visar sig gå mot mer urbant självstyre i framtiden kan boken mycket väl bli en klassiker.

Klas Eriksson

Doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

Läs vidare