Båda förändringarna är ju annars tämligen tidstypiska. I en tid när få om någon har sedlar och mynt i plånboken påverkas naturligtvis kyrkans möjligheter att samla in medel till behövande. Predikstolen blev ett av den lutherska kyrkans signum, där ordet skulle förkunnas av prästen. Idag upplever – rätt eller fel – många präster att predikstolen är en symbol för överordning. Eller så fungerar det helt enkelt bättre att möta församlingen genom att stå närmare de samlade gudstjänstbesökarna.

Länsstyrelsens tjänstemän i stiftsstaden Växjö hade på ett likartat sätt kritiserat Domkyrkoförsamlingens planer på att underlätta gudstjänstdeltagandet för barnfamiljer. Ett separat rum skulle glasas in. 2008 slog kollegerna i Växjö fast att inglasning av ett rum för barn i domkyrkan skulle begränsa kontakt mellan kor och kyrkorum. Smålands museum menade att Barn ska inte förmenas ta del av gudstjänsten. Museets tjänstemän visste tydligen bättre, än kyrkans ämbetsbärare, hur kyrkorummet skulle ordnas för att alla skulle kunna ta del av lag och evangelium.

När det gäller kyrkobyggnadernas utformning lyser den vanliga beröringsskräcken, som annars är så vanlig när religion dyker upp i det offentliga rummet, helt med sin frånvaro. Om Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar, om religion och politik anses skilda från varandra i samtalet, tycks det vara att gå steget för långt att separera kyrkobyggnaden från vår historia och vårt samhälle.

Docenten i historia Carin Bergström, uppmärksammar i Mitt i byn. Med kyrkan som följeslagare genom Sveriges historia landets 3 500 kyrkors kulturhistoriska betydelse. Sveriges historia, dess kyrkors, skulle man kunna säga.

Kyrkobyggnaderna speglar geografiska förhållanden, politik och teologiska trender. Utsmyckningar är vanligen gåvor som visar bygdens sociala struktur. Byggnadsmaterial vittnar om platsens kultur.

Kyrkan är inte bara en plats för den troendes bön, den är också ett monument över jordens frukter och människors arbete.

De kulturella skillnaderna mellan de tidiga danska provinserna och övriga Sverige eller mellan väst och öst i landet kan också noteras i arkitektur.

Kyrkobyggnaderna har varit platsen för långt mer än gudstjänster och förrättningar. Som Bergström påpekar kommer ordet mässa från den tid då man efter söndagsgudstjänsten möttes för att göra upp affärer. Uppdelningen i ”andligt” och ”världsligt” fanns inte.

Bergström gör en noggrann kronologisk utformning som börjar med byggandet av de första kyrkorna till dagens diskussioner om hur de övertaliga kyrkorna ska hanteras.

Uttrycket kyrkan mitt i byn är av dubbel natur. Dels rör det den kyrka på landsbygden som utgör socknens centrum. I en svensk kontext har begrepp som samhälle och församling varit mer av geografisk betydelse än handlat om människor som slutit sig samman. Dels syftar den på kyrkans betydelse. Den kyrka som är mitt i byn betyder också något för människorna.

Även på denna punkt speglar dagens kyrkobyggnader det religiösa landskapets förändringar. Bergström nämner kort frikyrkornas framväxt och menar att de ofta fick en diskret plats i landskapet där de inte konkurrerade med sockenkyrkan.

Men sekularisering och urbanisering gick på många håll hand i hand. Med järnvägens utbredning i södra Sverige följde väckelsemöten. Men kyrkorna hamnade som mörka rum utanför de nya tätorterna. När väckelsevågen lagt sig var vägen till kyrkan bortglömd.

I det nya Sverige som växte fram under miljonprogrammen hamnade kyrkan långt från byn. Distriktskyrkor började sent omsider att byggas. Men kartan över kyrkor och personalresurser är idag tämligen olik kartan över var den svenska befolkningen bor.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Och medan kyrkorna majestätiskt står kvar på landsbygden, har förändringarna av de miljöer som Bergström uppmärksammar aldrig tidigare skett så snabbt. Prästgården invid kyrkan är såld. Församlingen, grunden i den lutherska kyrkan, är sammanslagen till storpastorat. Och arkivet, som påminde om ursprunget också till det kommunala självstyret, är flyttat.

Kyrkobyggnaden däremot står kvar och vittnar majestätiskt om det historiska, eller om man så vill det eviga. Med eller utan kollektomat.

Martin Tunström

Politisk chefredaktör i Barometern