”Ta med Merkel till fjällen”
Statsministern är mästare på taktik, men behöver jobba med de långa linjerna.
De längsta linjerna i bokvärlden får han just nu i Ian Morris Why the West Rules – for Now. Boken greppar 100 000 års mänsklig utveckling och jämför Västerlandets framväxt med Asiens, via ett finurligt utvecklingsindex. Det visar sig att vi håller jämn takt med Asien fram till två fasskiften.
Det ena sker för 12 000 år sen, då en ren naturgeografisk och klimatologisk flax skapar värme, nederbörd och mylla i östra Medelhavet/Europa på ett exceptionellt sätt. Några innovativa kvinnor kommer på att man kan så frön från vilda spannmål. Människan går från att vara en rastlös, svältfödd jägare och samlare till att bli bofast jordbrukare. Vårt dagliga bröd föds liksom en mer förutsägbar tillförsel av kött och mejerier via djurskötsel. Allt färre behöver syssla med att fånga energi och fixa mat. Där föds friheten till yrkesspecialisering. Hantverk, administration, religion, krigsmakts-staden växer fram och därmed civilisationen.
Det andra klivet är de brittiska entreprenörerna som i mitten av 1700-talet på ett mirakulöst sätt lyckas tämja fossila bränslen och trycket i det kokande vattnet, och överför deras inneboende energi till hävstång för mänskliga drömmar. Den industriella revolutionen bryter fram som en flodvåg; fabriker, järnvägar och avancerad militär slagkraft. Ur detta föds möjligheter till bredare demokrati, skola, sjukvård, globalisering – det välfärdssamhälle vi känner idag.
Innovation, entreprenörskap, industrialisering – så ser jästen ut i den mänskliga degen. Frågan att grunna på i hängmattan blir: Hur sätter vi mer sådan jäst i den svenska degen?
Det är sommar och karln behöver vila.
Fjällvärlden på gränsen mellan Härjedalen och Jämtland är storslagen. Och fridfull, för hit hittar vare sig Niklas Svensson på Expressen eller Jimmie Åkesson. Mellan Vålåstugan och Gåsen går en fin led längs Vålåns dalgång, upp mot fjället. Porlande forsar och vattenfall, stigar och stenrösen, dalgångar och högfjäll.
Sällskap höjer känslan. Varför inte Angela Merkel? Hon ser ut att kunna bära en ryggsäck och hjälpa till med stormköket. Över fjäll-fikan får de syssla med följande fråga: jobba fram en bättre kandidat till jobbet som EU-kommissionens president. Nuvarande förslag från center-högerpartierna är luxemburgaren Juncker; en planbyråkrat uti fingerspetsarna. Inte vad Europa behöver för att kliva framåt, om man säger så. (Se ovan)
Valekvationen är enkel. Alliansen leder på ekonomisk kompetens. Vänsterblocket på välfärd. 1–1 alltså.
Jobben blir avgörande. Jobblinjen hittills har mest handlat om utbudslinjen, och det var en nödvändig fight att ta 2006. Men när jobbskatteavdrag efter avdrag tröskats igenom får man väl säga att den linjen är väl uttänjd. Jag menar, hur lång kan en gummisnodd bli?
Åttio procent av alla nya jobb i Europa och USA skapas i små och mellanstora företag. Är det inte dags att börja fundera, efter 8 år, på hur man får just sådana företag att startas, växa och våga? Företagande kan väl ändå inte vara ett centerpartistiskt särintresse?
Så till forskning. Förre utbildningsministern Lars Leijonborg jobbar just nu stenhårt för att knyta ihop finansieringen kring ESS vid Lunds universitet, med backning från 17 länder. ESS blir världens främsta neutronkälla – ett gigantiskt öga in i materian – och ihop med närliggande Max IV briljanta röntgenkälla kommer vi få ett världscentrum för materialforskning. Ur detta föds möjligheter att utveckla än mer kraftfulla processorer, läkemedel, nya energiformer och material. Sjutusen högkvalificerade forskare – detta blir en magnet för kvalificerade utländska bolag med hög FoU. Låt det inte falla på sista finansieringsbiten, statsministern. Vi behöver ersättare till dem som drog: Pharmacia, Astra, Sony Ericsson.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
De gamla grekerna hade pekat på hybris, som en framgångsrik mans stora utmaning. Efter denna kom ju gudinnan Nemesis åkande i sin vagn, med vingarna ilsket flaxande. Men jag har aldrig sett Reinfelt som stöddig. Jag tror istället en annan fara lurar.
Jag ser honom så här; en ledare med hög impulskontroll, taktiker, högt fokus på formell makt, strukturer mer än innehåll. Ibland kan såna männisor drabbas av cynism. Världen blir en schackplan, människor blir pjäser man flyttar, spelet det allt överskuggande. Det fräter på människohjärtat.
Så jag tar mig friheten att rekommendera en stärkande bok, Eat, Pray, Love , storsäljaren som handlar om själva meningen med livet. Ett stycke livsvisdom, i glad förpackning.
Maria Borelius är journalist, författare och företagare.