Ta trumpnissarna på allvar

Även om många av hans motståndare redan har resignerat lär det hela inte ske utan friktion. Det kanske blir en del Smoke on the Water i Cleveland trots allt.
För drygt 30 år sedan höll Republikanerna motsvarande partikonvent i Dallas, där den ljuslynte kaliforniern Ronald Reagan fick förnyat förtroende. I november 1984 vann han en jordskredsseger över demokraternas Walter Mondale och återvaldes som president på budskapet ”It’s Morning in America”. Reagan stod för stil, generositet och djupt kända övertygelser. Kontrasten till den aggressive, tölpaktige och osammanhängande Trump kunde knappast vara större.
Reagans idiom gav uttryck för inkluderande framtidstro, Trumps bygger på exkluderande negativism. Han må inte ha skapat den bitterhet som återfinns hos många amerikanska väljare, men han exploaterar och förstärker den hänsynslöst. Man måste ha en fantasiförmåga som åtminstone undertecknad inte är mäktig för att se något gott komma ut ur en tid med Donald Trump som amerikansk president och överbefälhavare.
Lika ledsamt som det är att se Trump bli republikansk kandidat är det att se hur kappvändande partiföreträdare nu sluter upp omkring honom i hopp om en bra plats vid köttgrytorna. Den konservative kolumnisten Michael Gerson formulerar det väl i Washington Post (16/5): ”Donald Trump har haft precis rätt i ett viktigt avseende. Han attackerade det republikanska etablissemanget för att vara energilösa, hukande veklingar. Nu ställer republikanska ledare upp sig på rad för att kapitulera inför honom – som energilösa, hukande veklingar.”
Men med allt detta sagt. Såhär från svensk horisont gör det föga till eller från att skälla på Trump eller förfasa sig över hans anhängare. Det är betydligt mer meningsfullt att på allvar fundera över hur han har kunnat nå dit han har nått. Varifrån kommer stämningarna han spelar på? Vad gör honom attraktiv som kandidat? Hur mycket är specifikt amerikanskt, och hur stora är likheterna mellan ”The Donald” och andra trumpnissar runt om i världen? Auktoritära politiker med stort folkligt stöd är tyvärr ingen krympande skara.
Det finns gott om självsäkra svar. De vanligaste handlar om stagnerade reallöner och arga industriarbetare som blivit globaliseringens förlorare, men där finns näppeligen hela sanningen. Trump har tagit storslam i Republikanska partiets egen valprocess, och den domineras inte av kantstötta män från Bruce Springsteen-ballader. Enligt statistikern Nate Silver ligger medianinkomsten hos republikaner som röstat på Trump i primärvalen en bra bit över nivån för amerikaner som helhet. Det finns missnöje och sug efter enkla lösningar även hos människor som klarar globaliseringen bra.
Skepsis mot invandring och hur invandring hanteras spelar uppenbarligen en roll i både USA och Europa, och jag kan bidra med ännu ett par hypoteser. Dels att avståndet mellan väljare och valda har ökat: att de styrande upplevs hålla varandra om ryggen, ha tappat greppet om viktiga frågor och inte ha mycket till övers för vissa grupper av väljare. Dels att politiken mer och mer blivit en del av underhållningsbranschen: att konflikt ses som oändligt mycket mer spännande än kompromiss, att mätningar och personfrågor tränger ut sakinnehållet och att allt måste levereras i rasande tempo.
Det är ingen slump att Trump har varit tv-stjärna och har den förmåga att häva ur sig oförskämdheter som många förväxlar med humor nuförtiden.
Trumpnissarnas framgångar har inte en enda förklaring. En rad faktorer spelar in, varav somliga är lokala och unika medan somliga går igen. Att analysera dem och fundera på hur de kan tacklas är en av vår tids mest angelägna intellektuella och politiska uppgifter, som kräver ett öppet sinnelag och förmåga till självkritik. Krav på starka män, tvärsäkra utspel och grova patentlösningar är inget att bejaka, men kritiska opinioner som ligger bakom den sortens krav kan förstås ha fog för sig.
På många fält finns orsak att tänka nytt. Men det är i sin tur inget skäl att kasta ut rättsstat och konstitution, respekt för fakta och meningsmotståndare eller vanlig enkel hövlighet med badvattnet.
Senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.