Uppochnedvänt

Ska det vara så svårt att göra rätt?

De hopar sig. På många platser dit man går, framförallt i våra digitala spår men även i tryckt form, möts man numer av uppochnedvända citattecken på engelskt manér.

”Äh, tiderna ändras!” säger somliga. Andra bortförklarar med att de har engelska inställningar på sina ordbehandlare (men ställ om!) eller hemsidor – och det ser tydligen så tråkigt ut att man hellre väljer engels­ka tecken än inga alls.

Men varför? Varför ska tekniken få styra och ställa över vårt språk på detta sätt?

Svaret ligger antagligen i att de flesta bara rätt och slätt är omedvetna om skillnaderna. Varför bry sig om det man inte vet? Låt mig upplysa! Svenskan har ”citat”, engels­kan “quote” och tyskan „Zitat“.

För att komplicera det hela ytterligare finns det raka citattecken som inte det går att se skillnad på (det vill säga svenska och engelska tecken. Tyskans tydlighet är svår att missa till och med för det otränade ögat). Lägg dessutom till att engelska språket inte heller har ett och samma regelsystem när det kommer till citat. Det råder också skillnader mellan brittisk och amerikansk engelska.

Vi svenskar tror oss ofta vara mästare på engelska. Men ska man därmed lägga sig platt för det stora språkets erövring? Vi är duktiga, absolut. Till skillnad från europeiska grannar som Tyskland och Frankrike dubbas inte tv-program eller filmer och vi läser faktiskt en hel del på engelska.

Varför ska engelskan vara number one trots att alla egentligen är medvetna om styrkan i att tala flera språk? Just medvetenheten om de små, men signifikanta, skillnaderna är väl just vad god språkkunskap bygger på?

Dessvärre handlar felvändningarna främst om okunskap. Mikael Reuter, språkvårdare som redan 1995 i ”Reuters ruta” (publicerad i Hufvudstadsbladet mellan 1986 och 2013), skrev att ”det händer att vissa datorer och program vid konvertering lägger in engelska citattecken (t o m tidskriften Språkbruk har råkat ut för det), men de hör alltså inte hemma i svenskan”.

Rådet är från 1995, men gäller dessvärre fortfarande (än mer) idag. Engelskans tilltagande utbredning i svenskan uppmärksammas ofta och är kanske inte värre än de frans­ka och tyska låneord vi anammat genom hi­storien. Låneord och ordens släktskap är en intressant språkvetenskap i sig. Men för tydlighetens skull, låt de svenska citattecknen stå.

Katarina O'Nils Franke

Redaktionssekreterare i Axess.

Mer från Katarina O'Nils Franke

Läs vidare