Tåget stannade i Krylbo på måndagsmorgonen. Därefter tog jag kommunens fullsatta gratisbuss till Avesta, som tillkommit för att så många inte hade råd att betala. Vid Migrationsverket gick samtliga passagerare av, utom jag och en äldre dam.

Mötet med Avesta skakade om. Kommunen tog emot 750 flyktingar förra året, varav de flesta bosatt sig där. Att nära 20 personer arbetade heltid med att administrera krisen oroar. Men betydligt värre är att Avestas svaga jobbskapande kommer att omsätta flyktingkrisen till ett varaktigt utanförskap.

Avesta är ett exempel på hela Sveriges utmaningar. 160 000 personer sökte asyl förra året. Minst 95 000 väntas in på arbetsmarknaden i närtid.

Flyktingkrisens arbetsmarknadseffekter får inte underskattas. Antalet nyanlända i arbetsför ålder är lika många som de som förlorade jobbet efter finanskrisen. Situationen kan beskrivas som att Sverige har fått en utbudschock av arbete.

Samtidigt har ingen motsvarande efterfrågechock på arbete inträffat. Även andra arbetsmarknadstrender är otillräckliga för att möta flyktingkrisen. Pensionsavgångarna ersätts inte rakt av med lika mycket personal. Tillväxten hålls uppe på grund av offentlig konsumtion och låga räntor, vilket inte är långsiktigt hållbart.

Därutöver har hälften av de nyanlända högst förgymnasial utbildning. Totalt finns nära 300 000 kortutbildade utlandsfödda i landet som inte arbetar, vilket är lika många som bor i Malmö kommun.

Som en följd ökar kostnaderna. Totalt beräknar regeringen spendera cirka 165 miljarder kronor på migrations- och integrationspolitik, vuxenutbildning samt arbetsmarknadsinsatser år 2018.

Med så stora offentliga investeringar borde staten anstränga sig för att ha en hög avkastning på investeringarna. Men så är det inte. Exempelvis finns en tvåårig etableringsinsats hos Arbetsförmedlingen, där enbart 6 procent av deltagarna får jobb på ordinarie arbetsmarknad efteråt. Denna låga effektivitet är ett faktum redan innan 2015 års flyktingar inträder i programmet.

När jag jämförde sysselsättningseffekten hos utlandsfödda med olika budgetalternativ var skillnaden mellan bästa och sämsta partiet 0,7 procentenheter i sysselsättningsgrad. Inget politiskt parti har därför en tillräcklig strategi.

Befintlig evidens visar dock att sysselsättningen bland utlandsfödda kan höjas och att politiken kan bli mer kostnadseffektiv.

Ett exempel är svenska för invandrare, sfi, som kommunerna utför till 70 procent idag. Men erfarenheter från den så kallade Hermodsmodellen visar att kommunerna kan frigöra 61 000 fler platser på sfi samt spara 1,2 miljarder kronor – bara genom att upphandla tjänsten med ett tydligt fokus på resultatuppföljning.

Ett annat exempel är att svensk arbetsmarknadspolitik skulle kosta 13 miljarder kronor mindre om den var lika effektiv som i Australien. Där ersätts bara utförarna om de får ut personen i arbete. Efter varje upphandlingsomgång rankas utförarna i ett stjärnsystem efter resultat. De 20 procent sämsta aktörerna utesluts efter upphandlingsperioden och får inte vara med i nästa. Den offentliga förmedlingen fick konkurrera på samma villkor som de privata och uteslöts i den tredje upphandlingsomgången för att resultaten brast.

En miniversion av denna modell finns redan i Nacka, där individen har fri tillgång till komvux samt jobbcoachning. Personen väljer bland resultatstyrda och auktoriserade utförare. Totalt går 67 procent i jobbcoachningen vidare till arbete, betydligt bättre än motsvarande resultat för Arbetsförmedlingen.

Nyckeln är dock inte bara att konkurrensutsätta en verksamhet. Framgången handlar om att skapa modeller som bara betalar för utfall de är skapade för. Synsättet måste också prägla verksamheten oavsett vilken regi den utförs i.

I en forskningsartikel i Journal of Entrepreneurship and Public Policy har jag och mina medförfattare analyserat kommunala skillnader i sysselsättningsgrad hos utomeuropeiskt födda. Det visade sig att kommuner med bäst lokalt företagsklimat också har högst sysselsättning, även när hänsyn tagits till tidpunkt för invandring, geografisk placering, utbildningsnivå samt hur den historiska invandringen sett ut.

det goda företagsklimatet förklarar varför Trosa kommun utsetts till årets integrationskommun vid tillfälle, med en hög sysselsättning bland utomeuropeiskt födda. Samtidigt misslyckas Vingåker lite längre bort, med sämre företagsklimat och lägre sysselsättning. Ett känt exempel är också Gnosjöregionens framgångsrika integration. Men även Stockholm lyckas bättre än Malmö, bland annat tack vare stora skillnader i det lokala företagsklimatet.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Orsaken till att företagsklimatet påverkar sysselsättning är att de bakomliggande reformerna och arbetssätten skapar både fler jobb och även olika jobb. Med bra service, korta handläggningstider, enkelhet att få bygglov och tillstånd uppstår en dynamik som ökar företagsamheten samt investeringar. Då skapas också fler jobb, vilket särskilt gynnar marginaliserade grupper.

Även nationella reformer spelar roll. Att gå från det mest strikta anställningsskyddet på tillsvidareanställningar till det minst strikta i OECD kan höja sysselsättningen med 1 procentenhet. Bättre fungerande lönebildning med lägre ingångslöner skulle särskilt gynna kortutbildade utlandsfödda, enligt bland annat OECD och Konjunkturinstitutet.

Därutöver behövs en trovärdig strategi för ökad trygghet. Det gäller särskilt i våldsutsatta förorter där otryggheten försämrar företagsklimatet och kompetensförsörjning. Sannolikheten att polisen snart får tillräckliga resurser får dock bedömas som låg. 90 kommuner upphandlar därför trygghetstjänster. Botkyrkas trygghetsväktare, som jobbar dygnet runt i relation med skola, polis och räddningstjänst, är dock en god inspiration för ett kostnadseffektivt och långsiktigt sätt att stärka tryggheten.

Ingen kan blunda för integrationsbristerna. Men det finns en rad verkningsfulla reformer som kan vända utvecklingen. Frågan är egentligen bara när politiken tar ansvar och börjar reformera.

Li Jansson är arbetsmarknadsekonom på Almega.