I den politiska retoriken de senaste decennierna och i genusteorin beskrivs kvinnors utveckling som synnerligen linjär, tidigare rådde ociviliserade tider med förtryck och ojämställdhet men sentida regeringar har vänt utvecklingen uppåt. Ett tydligt exempel är synen på kvinnor och män som företagare. I Dagens Industris tematidning Kvinnors företagande ( juni 2009) stod att läsa:

Historiskt sett har dock skillnaderna mellan könen varit mycket tydlig. Bara under de sista 100 åren har kvinnors ställning i samhället undgått stora förändringar. För fyra generationer sedan fi ck inte kvinnor starta företag om de inte var änkor. De hade inte heller rösträtt och fi ck inte ärva sina föräldrar.

Liknande tankar sprids via Tillväxtverkets skrift Varför ska man främja kvinnors företagande? (2009). Påståendena måste väsentligen modifi eras. Att rösträtten inte var allmän för vare sig män eller kvinnor före 1909 respektive 1921 borde vara allmänt känt. Så långt tillbaka som det fi nns skriftliga underlag har kvinnor ärvt hälften i städerna och en tredjedel på landet (för att någon, oftast sonen, skulle föra familjegården vidare). Med penningekonomins utbredning infördes lika arvsrätt för män och kvinnor 1845. Hushållet fungerade tidigare som ett företag där mannen juridiskt och ekonomiskt svarade inför myndigheterna och han hade därför fram till 1920 förvaltningsrätt men inte ägorätt över kvinnans gods, det vill säga fick inte byta bort eller sälja utan hennes samtycke.

Ägande anses vara en viktig förutsättning för företagande. Analys av svenska runstenar visar att mellan 20 till 25 procent av egendomarna vid den tiden innehades av kvinnor. Historiska fakta pekar på att ett aktivt företagande bland kvinnor utanför jordbruket förekommit långt tillbaka. Över 300 kvinnliga brukspatroner har från 1500-talet till 1800-talet dokumenterats av historikern Kerstin Westerlund och många fl er kommer att kunna lyftas fram ur ägarlängderna. Krögerskor och månglerskor fi ck egna näringstillstånd och därtill kom många kvinnor som via olika arv drev hantverksföretag under skråväsendets tid. Kända i vår tid är Parfymeri Antoinette Nording (etablerat 1846), systrarna Hirsch Pianomagasin (1852), Augusta Lundins modehus (1867), Sophia Gumaelius annonsbyrå (1877).

Otaliga andra kvinnor, inom restaurangoch hotellverksamhet, detalj- och grosshandel, tillverkning av konfektion och textil, skola och undervisning samt friskvård, har under de senaste två århundradena drivit framgångsrika företag, dokumenterat vid Centrum för Näringslivshistoria.

Det finns en seglivad myt om att svenska kvinnor i princip inte arbetade, innan välfärdsstaten kom till deras undsättning. Det är fel. Kvinnor har alltid arbetat, både som anställda och företagare, till en början naturligtvis inom jordbruket. Däremot har de inte alltid fått arbeta i den form de har velat.

När välfärdsstaten byggdes upp försvårade både staten och facket för kvinnors sysselsättning och företagande. Resonemanget byggde på att män skulle bli ensamma familjeförsörjare, vilket har beskrivits av Yvonne Hirdman i Med kluven tunga, 1998. Det var därför rätt att negativt särbehandla kvinnor genom lagstiftning som förbjöd övertid och nattarbete för dem. Vidare började staten etablera egna monopol på kvinnors yrkesområden som skola, vård, omsorg, restaurangnäringen med mera. Hemmafruarnas antal ökade vilket var syftet. Andelen kvinnliga företagare sjönk från över tio procent (1910–1940) till ett par procent av de yrkesverksamma. Deras företagande blev extremt lågt under 1950–1980 varefter en viss uppgång skedde till fem procent idag, motsvarande nivån på 1870-talet.

Sveriges höga skatter på arbete (inkomstoch mervärdesskatt liksom egen- och arbetsgivaravgifterna) infördes successivt 1938–78 för att gynna industritillverkning. Kvinnors företagande bromsade in. Politiken syftade till att föra över arbetskraft från arbetsintensiva verksamheter till kapitalintensiv och högproduktiv industriproduktion, när Sverige stod på toppen av den industriella eran. Idag har dessa branscher i allt större utsträckning konkurrerats ut av nyligen industrialiserade länder.

Nu har åter företagandemöjligheter öppnats med den nya regeringen inom kvinnors intressesfärer, efter en historisk parentes. Men i ett av världens mest jämställda länder går det tre manliga företagare på varje företagarkvinna!

Vilken påverkan har en felaktig historiesyn på de kvinnor som idag överväger att etablera företag? Risken är stor att debattörer och politiker genom att sprida auktoritativa uttalanden om påstådd könsmaktsordning cementerar synen på ett ojämställt företagande, vilket i själva verket är sprunget ur en politik som utformats för att gynna män och storföretag.

Ett radikalfeministiskt genusperspektiv och teorier om könsmaktsordningen påbjuder omtolkningar så att entreprenörskap förknippas med en manlig förtryckarroll. Den starkt maskuliniserade bilden av företagandet gör att kvinnoföretagandet blir en avvikelse. Med utgångspunkt från en tänkt ojämlikhet mellan könen blir slutsatsen att kvinnor är så förtryckta att lagstiftning och kvotering blir det enda sättet för kvinnor att få makt och framgång.

Det har de senaste decennierna varit legitimt att undervisa om radikalfeminism när vi istället skulle ha studerat vår egen historia. Genom att lyfta fram starka och nydanande entreprenörskvinnor skulle fler ha fått lära sig vilka goda förebilder kvinnor historiskt har varit i Sverige, vilket kunnat inspirera kvinnor till djärva satsningar med ett livligare företagande som resultat än vad vi har idag.

Politiserade vrångbilder kan bäst bemötas med spridandet av evidensbaserade rön om institutionernas betydelse för företagandet. I och med att årets pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tilldelas framstående forskare inom området för institutionell samhällsvetenskap, som Elinor Ostrom och Oliver E. Williamson, fi nns goda förutsättningar för att kunskaper om företagandets villkor får en renässans.