Om internetrevolutionen rymde löftet om en framtid i vilken vi skulle kunna ha kunskap om allt och tillgång till all information, så rymmer nästa revolution inom materialtekniken ett ännu större löfte: löftet om att vi kommer att kunna skapa allt vi kan föreställa oss, ofta i vårt eget hem, billigt, enkelt och effektivt. I centrum för denna teknikdröm står den så kallade 3d-skrivaren, en apparat som kan skriva ut inte bara texter utan föremål. Vid en första anblick verkar det mest vara en rolig leksak för dem som roas av modellflygplan och arkitektoniska miniatyrer, men när vi skrapar på ytan inser vi att möjligheten att skriva ut föremål, snarare än texter, rymmer en väldig förändringspotential.

Egentligen är den här tekniken ett logiskt fullkomnande av informationsrevolutionen. Om världen kan digitaliseras, förvandlas till ettor och nollor som representerar föremål, personer och material, ja, då borde ju en maskin kunna återskapa dem och skriva ut dem. Det är givetvis inte enkelt att skapa en sådan maskin, men begreppsligt är det enkelt att förstå det schema enligt vilket vi skulle kunna skriva ut inte bara texter, utan världen i sin helhet.

I teknikfilosofin har länge hävdats att tekniken just ställer världen till förfogande på olika sätt, att tekniken ställer skogen till förfogande som virke, eller att den avslöjar världen som resurser av olika slag – metall och arbetstimmar, exempelvis. I och med informationstekniken ställdes världen till förfogande som data och algoritmer, som mjukvara, och det var egentligen bara en fråga om tid innan världen gick från vad som i datavärlden kallas read-only, till den mer flexibla formen read-write. En värld som inte bara kan läsas med ny teknik, utan där vi även kan skriva direkt i och på världen.

Även om tekniken inte helt och hållet är där ännu är det inte fel att använda bilden av en värld som kan läsas in och skrivas ut som en sorts guide i vårt tänkande om framtiden. Det är givetvis en bild eller en modell, men det är en användbar bild för att utforska några tänkbara framtider.

Konsekvenserna av detta skifte diskuteras redan intensivt i tekniktidskrifter och alltmer populärvetenskapliga böcker om ämnet, och de möjliga utfallen är lika många som fascinerande. Låt oss se på några av de mer uppenbara konsekvenserna och problemen som de medför – samt på några av möjligheterna som nu öppnar sig.

Det är lika bra att börja med det mest kontroversiella exemplet, och det som oftast hamnar i framkant i diskussioner om 3d-skrivare, nämligen frågan om egenutskrivna vapen. Vad sker när alla kan skriva ut sina egna vapen och vapenkontrollen plötsligt ställs inför samma utmaning som skivindustrin ställdes inför när piratkopieringen tog fart på nätet med den digitala tekniken? När kontrollen över produktionsmedlen helt överflyttas till individen tycks all möjlighet att begränsa innehav, bruk och produktion av vapen försvinna.

Och – analogt – om 3d-skrivarna lyckas på molekylnivå, ja, då tycks ju samma problem gälla fast för droger, mediciner och andra substanser. Samhällets kontroll över båda dessa områden har varit beroende av en kontroll av tillverkningen av dem, och om nu tillverkningen inte längre kan kontrolleras, ja, då beror ju samhällskontrollen av individens samtycke till lagarna, snarare än av en effektiv kontroll av tillverkningen, eller distributionen, av vapen och droger. Teknikutvecklingen testar effektivt lagarnas legitimitet genom att göra det möjligt att ignorera dem med liten risk för upptäckt.

Det finns de som anser att det kommer att leda till att dessa nya skrivare kontrolleras, och att innehav av dem blir olagligt om man saknar licens, eller om man inte loggar hur man använt dem. Samhället tvingas flytta kontrollpunkten till innehav när produktionsmedlen blir så tillgängliga att var och en kan ha sin egen lilla fabrik för droger och vapen.

Det finns exempel på regler som träffar innehav redan i dag. I Nordkorea är innehavet av en faxmaskin förbjudet. I vår egen västerländska lagstiftning finns regler som förbjuder innehav av utrustning som enkom eller huvudsakligen används för piratkopiering av skyddade verk.

I en värld där en skrivare kan användas för att tillverka ämnen och vapen som vi kräver licens för, ja, då kommer vi i stället att kräva licens för de skrivare som har den kapaciteten. Marknaden kommer sedan att lösa resten och skrivartillverkarna kommer att begränsa användningen av skrivarna på olika sätt så att de kan säljas utan licens.

Andra menar att detta inte är ett särskilt problematiskt scenario eftersom vi redan mött och hanterat det i dag. När var och en fick en egen skrivare, en helt vanlig skrivare, så fick de ju också en sedelpress. Många skrivare och kopiatorer konstruerades om så att de inte kan användas för att kopiera sedlar, eller så att de sparar en logg eller kod som gör det möjligt att individuellt identifiera var en kopia gjorts. Detsamma skulle lätt kunna göras med morgondagens 3d-skrivare och vi skulle kunna kontrollera skrivartillverkarna i stället för de som använder dem.

Det finns också möjligheter att kontrollera de material som behövs för att skriva ut vissa föremål. I kampen mot piratkopieringen kontrollerar internationella myndigheter användningen av och marknaden för vissa sällsynta ämnen som krävs för att skapa lagringsmedier och därmed kan också förekomsten av piratkopiering kartläggas. Dessa möjligheter skulle också kunna utnyttjas för tillverkningen av vissa droger och kanske även vapen.

Den som äger och tillverkar den avancerade modell-lera (som framtidsforskaren Jaron Lanier passande kallar goop) som krävs för att skriva ut föremål kommer att kunna kontrollera vad dessa material klarar av och inte klarar av. Kanske kommer regleringen i stället att gälla skrivarmaterialet och begränsningar i utbudet av detta.

Båda dessa invändningar i sin tur kan bemötas med observationen att skrivare kommer att hackas så att de kan användas till vad som helst, och att piratkopieringen knappast stoppades av förbud mot innehav av utrustning eller spårning av mineraler och ämnen i exportkontroller. Det kommer inte att gå att uppnå total kontroll, kan skeptikern konstatera.

Men som ofta när det gäller ny teknik är det inte en fråga om den går att

så mycket som en fråga om huruvida den användning som vi oroar oss för kommer att vara särskilt omfattande, eller om den kan hållas inom rimliga gränser. Kommer en person som vill att kunna skriva ut vapen och droger i framtiden? Ja. Kommer alla personer i samhället att skriva ut vapen och droger? Nej.

Teknikutvecklingen ställer oss inte inför binära val, utan ställer mycket svårare frågor om nivåer, risker och fördelar med den nya tekniken i stort. Just det är också poängen med exemplet med vapen och droger – vi kan använda detta exempel för att förstå riskerna med den nya tekniken när vi utforskar dess samhälleliga konsekvenser. Men det bör inte göra oss blinda för möjligheterna och fördelarna.

Alltför ofta tror vi att det är vår uppgift att likt Tamus i Faidros acceptera eller förkasta den nya tekniken, på basis av förnuftets omdöme. Tamus valde att i Platons skildring förkasta skrivandet eftersom det skulle inbilla folk att de kunde mer än de kunde och förpassa minneskonsten till historien – och just den föreställningen om teknikutvecklingen, att vi har ett binärt val, spökar också i diskussionen om 3d-skrivare.

I själva verket är teknikutvecklingen mycket mer som evolutionen i stort – hur gärna vi än vill kontrollera utvecklingen av allt från virus till olika utrotningshotade arter så har vi en begränsad repertoar åtgärder som står till vårt förfogande. Vi kan utveckla ett förhållningssätt till tekniken, och bör göra det, men inte förvänta oss att vi helt kan kontrollera den.

När vi talar om 3d-skrivare missar vi en annan viktig vinkel av tekniken, och det är att dessa skrivare också kan fungera som kopiatorer. Den digitala tekniken lämpar sig ytterligt väl för just kopiering av olika slag. Det ligger i dess natur att representera föremål och fenomen i en form – den digitala med ettor och nollor – som kan göras mycket finmaskig. Från denna representation kan sedan en kopia framställas med stor exakthet – och utan att det ser särskilt ansträngande ut. Tänk bara på den enkelhet med vilken fotografier kan delas på nätet, enormt komplex kopiering som vi aldrig ens upplever som märkvärdig.

Det finns redan i dag företag som producerar enkla skannrar som kan skanna av ett föremål och kopiera det. Dessa maskiner, som påminner om science fiction-världarnas replikatorer – kan skanna av och läsa in ett föremål på kort tid och sedan framställa så många kopior av detta föremål som skrivmaterialet räcker till.

Det betyder att det skulle vara möjligt att snabbt skriva ut sanitetsutrustning på plats i länder där sådan saknas, skolbänkar eller andra föremål för att snabbt sätta upp skolor i utvecklingsländer. Det betyder också att jag kan ta en bild på en designersoffa på en mässa, eller kanske extrapolera en från en film, och sedan skriva ut den hemma. En helt ny nivå av piratkopiering infinner sig i en värld där det jag kan skanna lätt kan återskapas vid ett senare tillfälle. Tyckte du om den där klänningen som då såg i fönstret? Skanna och skriv ut. Vill du ha en kopia av din granne i köket? Skanna och skriv ut i tillgängliga material.

Dessa replikatorer kanske också kan användas för att skriva ut mat. Nasa arbetar med ett projekt för att utifrån några grundläggande näringsämnen som kan förvaras, transporteras och hanteras i rymden skapa allt från pizza till choklad. Det uppenbart viktigare användningsområdet är länder där svält fortfarande kräver miljontals offer. Eftersom det skulle vara möjligt att endast med vatten skriva ut näringsrik mat kan problemet kanske reduceras till desalinering av det tillgängliga vattnet – ett inte lätt problem, men kanske mer lösbart än att transportera mat till svältande områden.

En matkopiator skulle kunna använda, säger upphovsmännen till projektet, open source-recept och skriva ut mat effektivt från nätet. Och därmed lösa världssvälten.

Det utopiska inslaget i teknikanalysen är inte överraskande, och visst kan vi le utmattat åt just denna frustande framtidstro, men det ligger något ganska intressant i tanken på att kunna skriva ut näringshaltig och välkomponerad mat från nätet. Det skulle öppna för en närmast bokstavlig fildelning, om skämtet tillåtes. Och om vi har en infrastruktur för att distribuera näringsstoff skulle vi kunna kanske kunna hitta bra sätt att också plocka isär det matberg som idag tydligen bara förfars under obskyra EU-regler.

Mellan denna utopi där vi skriver bort världssvälten och den dystopi där alla skriver ut sina vapen och droger ligger en annan, mer tystlåten och intressant möjlighet, och det är att vi står inför en verklig revolution i tillverkningsindustrierna, och därmed, i förlängningen av globaliseringens mönster. Där fabriker tidigare varit inriktade på ett fåtal produkter skulle de nu kunna bli generella. En fabrik skulle helt enkelt kunna ladda ned en ritning och utifrån tillgängliga material kunna skriva ut vilken produkt som helst.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Det revolutionerande i det följer på den stigande automatiseringsgraden i tillverkningsindustrin i stort. I stället för att skicka produkter till låglöneländer skulle de nu kunna skrivas ut automatiserat nära de marknader där de konsumeras. De väldiga tillverkningsflödena mellan USA och Kina skulle kunna mattas av och försvinna på ett tiotal år – eller mycket snabbare i vissa scenarier, och transportindustrin förändras i grunden när fabriker plötsligt lokaliseras lika logiskt som nätföretagens lager och datacenter – när de knutpunkter där konsumtionen och distributionen sker. Logistikens topologi skulle kunna förändras helt av marknadens logik.

En tråd i globaliseringen skulle därmed kunna försvinna, och i stället skulle vi se en åternationalisering av tillverkningsindustrierna, men nu i ny form – som en sorts printerstationer där nya produkter skrivs ut varefter efterfrågan registreras i realtid från butik.

De geopolitiska konsekvenserna av en sådan förändring är svåra att genomtränga, men det är lätt att se scenarier i vilka de blir mycket genomgripande och helt förändrar förutsättningarna för exempelvis det kinesiska ekonomiska undret. I de politiska lagren hoppas åtminstone amerikanska politiker på en förändring där tillverkningen återvänder till USA – Obamaadministrationen har satsat mer än en miljard på den här tekniken för energibruk och i militära sammanhang.

Klart står att tillverkningsindustrins geografi är en mycket intressant variabel för den som studerar geopolitiska framtider, och att denna geografi nu blivit mycket mer rörlig än tidigare.

Här finns också en intressant öppning för en mer marxistisk analys. Vartefter kostnaderna för tillverkning sjunker och den nya skrivartekniken tillfaller var och en, minskar också kapitalismens kontroll över produktionsmedlen. Om var man är sin egen fabrik eller i sammanslutning med andra kan producera även mycket avancerade varor, så tycks vi ha nått en punkt där arbetarens produktivitet slutligen helt demokratiserat ägandet av produktionsmedlen. En kapitalism som tillåter var och en att bli sin egen fabrik till en ständigt sjunkande kostnad kommer att få problem att kontrollera ekonomin i stort. Kanske ser vi inte bara en flytt av tillverkningsindustrin till logiska punkter i geografin, utan också en decentralisering av ägandet av denna industri som en följd av den nya tekniken?

Avslutningsvis några ord om skala. Det är lätt att tänka sig att 3d-skrivare är till för att skriva ut föremål som är ungefär lika stora som skrivarpapper, ett A4, men i tre dimensioner. Därför är det viktigt att inse att utvecklingen av den här tekniken också beror av vilka skalor vi diskuterar. Vi har redan nämnt utskrifter av droger och mat, men det är också möjligt att tänka sig 3d-skrivare som skriver ut hus. Redan nu finns ett projekt för att skriva ut hus – och en särskild skrivare för just dessa hus. Janjaap Ruijssenaars, en holländsk arkitekt, arbetar på ett projekt för att skriva ut hus som bygger på en särskild teknik för megaskrivare – skrivare som skall kunna skriva mycket stora saker – och det är lätt att föreställa sig en framtida värld i vilken du ritar och skriver ut din egen sommarstuga.

Mikro-, nano- och megaskrivare öppnar nya möjligheter för att skriva ut allt från proteiner till mediciner och stora strukturer som tåg, skepp och hus. Kanske kan vi tänka oss skrivare som också skriver ut rymdstationer och konstruerar, ur asteroidbälten och andra tillgängliga resurser, nya planeter för oss.

I skiftet från en read-only värld till en read-write värld öppnar sig en ny dimension av mänsklig skaparkraft med allt vad det innebär.