Det finns naturligtvis många förebilder i USA. Förra året åkte Stureakademien (red: Timbros plantskola) till Washington D.C. och besökte bland annat Cato, Heritage Foundation och Brookings Institution.
– Däremot kan inte vi i Sverige jämföra oss med amerikanska förlagor. De har mer ekonomiska resurser och det är en helt avgörande skillnad. Men det finns naturligtvis alltid utvecklingspotential för oss som organisation. Vi har många kontakter med tankesmedjor i USA, men det finns faktiskt även internationella delegationer som kommer till oss och tittar på hur vi jobbar. Dessutom tycker vi också att det är bra att samarbeta med dem som inte tycker som vi.

Under 1980-talet gav Timbro ut klassiska och kända liberala och konservativa författare i svensk översättning; alltifrån Edmund Burke till Robert Nozick. Den verksamheten har till stor del upphört. Varför då?
– På 1980-talet fanns inte (nätbokhandeln) Amazon. Därför var det viktigt att översätta klassiska verk. Det var en del av Timbros uppdrag, att göra det ingen annan gjorde. Men vi har faktiskt återupptagit en del av den verksamheten igen. Förra året utkom vi med Adam Smith, och P J O’Rourkes bok om Smith och Nationernas välstånd. Och Thomas Paine, som tidigare getts ut på Ordfront, kommer vi att ge ut tillsammans med Christopher Hitchens bok om Paine. Vi försöker på det här sättet att göra bokutgivningar till större projekt.
– Man ska inte glömma att vi också har haft egna namn som har blivit väldigt framgångsrika. Johan Norberg är naturligtvis det mest uppenbara
exemplet, men det finns även andra. Kristian Karlssons bok om Corporate Social Responsibility, Mauricio Rojas böcker samt Erik Zsigas Popvänstern och Hejdå Östeuropa! gick väldigt bra. Dessutom har både Johnny Munkhammar och Fredrik Erixon fått stor uppmärksamhet utomlands. Och det är naturligtvis sånt vi kan vara stolta över.
– Man kan beskriva Timbro som en dynamisk arena där skribenter och medarbetare kan få en plattform. Man är här ett tag och går sedan vidare till andra uppgifter inom politik och näringsliv.

Uppfattar ni att folk i dag tar tankesmedjor mer på allvar i debatten?
– Vi fyller 30 i år så vi brukar säga att nu börjar vi bli fullvuxna. Men det är fortfarande så att vi känner oss som underdog i många debatter, att det liksom är vi mot dem. Det poppar hela tiden upp frågor där fri företagsamhet och ett öppet samhälle hotas. Och då måste vi vara där.
– Vår strategi är att vara en aktör som vågar föra fram åsikter som inte gillas av alla. Vi arbetar med idéutveckling, och då ska man inte alltid ta en massa hänsyn. Vi ska göra vår grej.
Har ni aldrig känt er bundna till politiska partier, genom såväl personliga kopplingar som gemensamma politiska intressen?
– Vi bedriver en oerhört politisk verksamhet, men vi är inte en filial till moderaterna eller centerpartiet. Det fanns tidigare en ofta spridd föreställning om att vi var en del av moderaterna, men den stämmer inte.

Finns det områden som ni känner att ni inte behärskar? Där ni skulle vilja ta mer plats?
– Kulturområdet är helt klart en kommandohöjd i dagens samhälle och det är ett jättestort problem att där inte finns särskilt många människor som delar våra åsikter.
Har ni aldrig sett några moraliska problem med er påverkan på forskning och samhällsdebatt? Kan den fria forskningen i framtiden hotas av sofistikerad påverkan från till exempel tankesmedjor?
– Det finns tre delar i den här problematiken. Att universiteten står fria från politiserade styrelser är ett sätt att garantera fri forskning i framtiden. Men en annan del av problemet är om en viss ideologisk styrning utvecklas till akademisk religion, som till exempel är fallet med genusvetenskap.
– Det tredje problemet är om mångfalden i forskarsamhället hotas, om det finns en tendens till alltför stor ensidighet. Och jag tycker att det ofta blir politiskt väldigt ensidigt. Universiteten är en del av samhället där jag tycker det är viktigt att bryta vänsterdominansen.

Joakim Nilsson