Efter korruptionsskandalen: tyska partier vill reformera public service

Public servicejätte under press. ARD studio i Berlin. Foto: Berlinautor/Wikimedia.

Korruptionsmisstankarna mot ARD:s förre ordförande Patricia Schlesinger pressar politikerna till en reformering av public servicebolagen.

I efterdyningarna av korruptionsanklagelserna mot ARD:s förre ordförande Patricia Schlesinger öppnar nu regeringspartierna (SPD, De Gröna och liberala FDP) för en översikt av public servicebolagen. FDP, som i valrörelsen 2021 efterlyste ett effektivare public service, men som i regeringsställning valt att inte driva frågan, säger att:

”…Skandalen vid RBB (den regionala utsändare som Schlesinger ansvarade över, reds. anm.) visar att systemet måste reformeras snarast. Vi behöver en genomgripande strukturreform, sammanslagna utsändare och nedbantade förvaltningsstrukturer…” (Thomas Hacker, mediepolitisk talesperson)

Socialdemokraterna nämner inget som strukturreformer, men understryker behovet av en starkare efterlevandskultur, en granskning av tillsynsorganens funktion, rimliga lönestrukturer och stärkt skydd för medarbetare jämtemot ledning och chefer.

De Grönas mediepolitiska talesperson, Ehard Grundl, uppmanar samtliga bolagsledningar att genomföra ”nödvändiga reformer” mot bakgrund av de upptäckter som framkommit före och efter Schlesingers avgång. Förtroendet för public service är ”svårt skadat”. CDU:s ordförande Friedrich Merz skriver i en artikel att skandalen riskerar att ”förstöra all legitimitet och acceptans för public service” och kräver en grundläggande reform av bolagen.  

Uppgifterna om Schlesingers rejält tilltagna lön, lyxrenovering av tjänstebostaden, missbruk av tjänstebilen och lukrativa konsultuppdrag som tilldelats den egna maken publicerades för första gången i juni och kulminerade med hennes avgång i förra veckan. Hon vidhåller själv att inga fel har begåtts. Skandalen uppfattades illustrera en osund och korrupt företagskultur, där styrelsens roll som kontrollinstans fallerat och till delar verkar ha växt ihop med bolagsledningen, varför ingen protesterade mot oskäliga lönesättningar och ett uppenbart slöseri med offentliga medel (däribland en massagestol för 13 000 euro).

Att Schlesinger avgick som ordförande för ARD och kort därefter även som chef för RBB var inte tillräckligt för att kritiken skulle dämpas. Det dröjde inte länge innan medierna började ställa jobbiga frågor till Schlesingers efterträdare, Tom Buhrow, om vilken tjänstebil han körde och om den också, likt Schlesingers Audi A8, var utrustad med en massagestol (svar: ”Ja, tyvärr…) och hur mycket han tjänar (400 000 euro per år. En bra bit över förbundskanslers lön).

Så länge kulturen förblir oförändrad inom public servicebolagens ledningar kommer den här typen av granskningar och frågor att fortsätta. Det är påtagligt hur ovana ledarna för public servicebolagen är att själva bli satta under lupp, vilket förstärker bilden av ett frälse som fram tills nyss levt i en egen värld.

”Fallet Schlesinger” briserar i en tid då missnöjet med public servicebolagens storlek, kostnad och brist på åsiktsmångfald är större än någonsin. Att de kommersiella mediehusen nu på allvar börjar känna av den strukturkris som svenska tidningar redan brottats med i tiotalet år spelar självklart en viktig del i den kritik som riktas mot public servicebolagen nuvarande utformning.

Förra året motsatte sig delstaten Sachsen-Anhalts regeringschef Rainer Haseloff (CDU) att public serviceavgiften skulle höjas med 86 cent, vilket utlöste ramaskri från vänstern då CDU och AfD hade samma åsikt (i Tyskland måste alla delstatsparlament gemensamt vara överens när frågor som rör till exempel storleken på public serviceavgiften ska avgöras). Nu löste högsta förvaltningsdomstolen i Karlsruhe upp knuten då den dömde till public servicebolagens fördel och den nya avgiften kunde sättas till 18,36 euro per hushåll och månad. Beslutet togs emot med jubel från inte minst De Gröna.

Om utsikterna för en public servicereform såg allt annat än goda ut då, är läget radikalt annorlunda idag. Skandalen tvingar fram en dynamik som innebär att det politiska stöd som public servicebolagen tidigare kunde räkna med från de rödgröna partierna inte längre är givet.

Från att det har inneburit ett politiskt pris att vilja reformera public servicebolagen, med allehanda anklagelser om populism och ”fiskande i grumliga vatten”, kan det nu bli så att motstånd till förändringar uppfattas som ett försvar för en korrupt ordning. Lägg därtill att 18,36 euro i månaden är rätt mycket pengar för de tyskar som redan nu lever på marginalen. Ännu värre kommer det att bli när vintern kommer.

Det ska nog till en massagestol i 13 000 euroklassen om den huvudvärk som public servicebolagens chefer står inför ska lindras.  

Erik Thyselius

Medarbetare i Axess.

Läs vidare