Livet är en scen

Arlecchino och Il Dottore i förgrunden på en scen. Målning av okänd konstnär runt 1670.

Shakespeare ansåg som bekant att hela världen var en scen. Jag vill hävda att livet är en Commedia dell’arte -föreställning.

Om du ber en person beskriva en Commedia dell’arte-föreställning kommer den oinsatte att hävda att en sådan föreställning till största delen består av skådespelarnas fria improvisationer utifrån en given ramhandling.

Detta är i sig inte fel, det är helt riktigt att Commedian är den teaterform som ger sina skådespelare störst frihet att skapa och improvisera. Men samtidigt bygger Commedian på väldigt strikta fysiska regler och ritualer som är betydligt viktigare – men som inte syns lika tydligt för publiken.

Dels har vi de olika rollfigurerna, eller maskerna, som de kallas inom Commedian. Den krumme Pantalone, den fågellike Zanni och den akrobatiske Arlecchino rör sig exakt likadant idag som de gjorde för 500 år sedan. Dels måste vi titta på hur skådespelarna agerar för publiken. För inte ens under sina vildaste improvisationer tappar en äkta commediant masktekniken; det vill säga att replikerna alltid levereras ut mot publiken istället för mot den rollfigur repliken är riktad. Så fort orden har sagts vänder skådespelaren huvudet mot den han tilltalar, som i sin tur vänder sig utåt och uttalar sin replik mot publiken.

Detta resonemang återfinns i många konstformer: balett, måleri, arkitektur för att nämna några.

I detta skrapar jag naturligtvis bara på ytan till den nedärvda och strikta teknik som ligger till grund för Commedia dell’arte. Den teknik som skådespelaren efter många års hård träning behärskar möjliggör en bra plattform för en stor personlig frihet att improvisera, skapa fritt och fördjupa det egna konstnärskapet.

Detta resonemang återfinns i många konstformer: balett, måleri, arkitektur för att nämna några. Det går även att tillämpa på barnuppfostran. Ge ditt barn strikta ramar och regler som grund att vara fri utifrån. Och det går att tillämpa på vårt förhållningssätt till staten och samhället.

I dessa liberala tider talar vi ofta om vad vi har rätt till, vad samhället är skyldigt oss, för att vi ska vara fria och kunna förverkliga oss själva. Men alltmer sällan reflekterar vi över vad vi kan ge samhället. Vilket vi bör, då samhället består av oss själva.

Så vad kan vi ge samhället? Istället för att limma fast oss på gatan kan vi uppfostra våra barn att sopsortera och plantera träd. Ungdomar kan lägga ett år av sitt liv på att göra värnplikten. Vi kan arbeta och betala skatt och undvika att leta kryphål för att slippa. Vi kan hjälpa våra grannar. Vi kan ta hand om våra gamla. Vi kan förkovra oss, bli riktigt bra på någonting nyttigt och bidra på det sättet. 

Lite som en commediant som underkastar sig strikta fysiska regler för att senare kunna improvisera och skapa fritt bör vi lägga en del av vår tid på att göra samhället bättre. 

Så uppfyll din plikt mot samhället. Lägg en grund för din egen och andras frihet.

Och läs en bok eller se en teaterföreställning emellanåt, ibland snubblar man över tankar inom finkulturen som faktiskt är tillämpbara på verkliga livet.

Catta Neuding

Medarbetare i Axess.

Läs vidare