I en debattartikel i SvD (Det krävs nya lagar för att stoppa terrorism) levererar Moderaterna ett batteri av åtgärder för att bekämpa och förebygga terrorism i Sverige. I stora delar är det välavvägda förslag som det torde finnas gott om stöd för i Sveriges riksdag, men kraften borde läggas på att jaga terrorfinansiering i stället för spridandet av terrorpropaganda i sociala medier.

Hårdare tag mot terorister är idag inte direkt en tabubelagd linje. Att polis och åklagare ska få fler skarpa medel att bedriva spaning och få fram krypterad information är i sig bra om det sker under rätt former. Det kan säkerligen stärka det arbetet som redan görs idag. Men artikeln innehåller även ett något mer tveksamt förslag: bilder som ger stöd åt en terrororganisation ska kriminaliseras.

Att införa ”straffansvar för den som publikt publicerar en bild eller ett budskap som ger stöd åt en terrororganisation” kan låta som ett bra förslag vid första anblick, men innehåller en hel del gränsdragningsproblematik.

En brist är dels att det hamnar på kollisionskurs med yttrandefriheten. Det går självklart redan att hantera precis som att det idag går att lagföras för användandet av exempelvis nazistiska symboler.

Det som är betydligt mer problematiskt med förslaget är bristen på förståelse för hur de moderna terrororganisationerna verkar på sociala medier. För visst kan vi inte förbjuda bilder på söta katter och rosor trots att de utgör en kärna i IS bildspråk online? Dessa utryck kallas ibland för Jihad ”pop art” och ger direkt eller indirekt stöd till terroristernas kamp. Ett inte helt ovanligt motiv är en söt katt bärandes på ett vapen eller iförd en islamistisk huvudbindel.

Propaganda för våldsbejakande organisationer finns idag i alla tänkbara former: filmer, tidningar, musik och budskap på t-shirts uppmanar till slakt av ”de otrogna”. Vad ska då vara förbjudet och hur tydlig koppling till en terrororganisations ska det vara för att riskera lagföring? Moderaterna borde ha gjort innan de offentligt förespråka en lagstiftning som antingen riskerar bli för repressiv eller helt tandlös är att sätta in sig i den forskning som finns på området.

NATOs Strategic Communications Centre of Excellence, StratCom i Riga är specialiserad på strategisk kommunikation där bland annat våldsbejakande organisationers närvaro på internet ingår. I en lång rad rapporter beskrivs hur intrikat dessa organisationer jobbar med sin kommunikation och inte minst sitt bildspråk. De vet precis var olika gränser går och testar dem löpande för att se till att deras budskap kommer ut. Det blir därför svårt att med lagstiftning komma åt dem utan att göra stora inskränkningar i vår yttrandefrihet.

Ser vi bara till IS, som är den organisation som har haft den mest avancerade mediestrategin, skulle en svensk lagstiftning i linje med moderaternas förslag inte nämnvärt påverka deras möjlighet att nå ut. Det finns betydligt mer effektiva sätt att slå mot deras kommunikation än att jaga möjliga sympatisörer som delar en kattbild med IS budskap.

I grunden är det finansieringen som håller uppe de våldsbejakande organisationerna som verkligen borde försvåras. Här borde mer lagstiftning sättas in. Pressen på bankväsendet måste också öka. Det är knappast så att alla miljarder kronor som sponsrar världens terrorister är i kontantform.

Därför vore det välkommet om M lade kraften på att strypa terrorfinansieringen i stället för att skjuta in sig på lagförslag som varken är realistiska eller önskvärda att genomföra om vi vill leva i ett fritt samhälle.