När man ser brev, skrivna av det tidiga 1900-talets människor, för det mesta med bara folkskola i bagaget, och jämför dem med alla exempel på att dagens elever har svårt med handskriften långt upp i åldrarna, kan man inte annat än förfäras. Att det numera finns datorer, tangentbord och rättstavningsprogram är inte mycket till tröst. Att skriva med penna och läsa på papper ger ett helt annat djup åt läsning och inlärning än vad skärmtittande och -pekande kan åstadkomma.

”Svälj inte Skolverkets kommande förslag till ny digitaliseringsplan med hull och hår utan ge tydliga besked om att papper och penna går före datorer.”

I nya numret av Axess (9/2022) varnar författaren Torbjörn Elensky för vad som håller på att hända: ”Vi har i generationer haft utbredd läskunnighet och därmed utvecklat en stabil demokrati. Det finns inget som garanterar att detta kommer att vara fallet även i framtiden. Men om vi inte förstår hur viktig läskunnigheten är, och vilka långsiktiga problem vi skapar åt oss då vi låter den sjunka, kommer vi inte i tid att sätta in de nödvändiga åtgärderna.”

På senare tid har beslutsfattarna inte varit så intresserade av att vända utvecklingen mot minskat läsande. Tvärtom har de eldat på den. Regeringen Löfven, med skolminister Fridolin i spetsen, drev 2015 igenom en digitalisering, som innebär skärmplikt redan i förskolan och Skolinspektionen är numera ute och letar efter skolor som inte driver detta avalfabetiseringsprojekt tillräckligt effektivt. Hur någon kan tro att det verkar utjämnande att i skolan tvinga barn till ännu mer skärmande än de redan ägnar sig åt därhemma är en fullständig gåta, vilket tyvärr inte skiljer föreställningen från många andra i modern utbildningsverksamhet: elever som har svårt att nå upp till kunskapskraven får kraven sänkta, elever lämnas i sticket med skriv- och ”forsknings”-uppdrag som går bra för dem som har föräldrar med utbildning och skrivvana men sämre för dem som verkligen behöver skolans hjälp och kanske har mer eller mindre analfabetiska föräldrar därhemma, elever skyddas inte från bråk och stök och hopplösa inlärningsmiljöer.

Glädjande nog är Elensky inte ensam i kampen. Bara under de senaste dagarna har professor Martin Ingvar, SvD:s Paulina Neuding och idag Expressens Linda Jerneck tagit upp frågan. Jerneck skriver om Neudings intervju med skolminister Lotta Edholm, som verkar förstå problemet, men samtidigt gör ett handfallet intryck inför vad som behöver göras.

Svälj inte Skolverkets kommande förslag till ny digitaliseringsplan med hull och hår utan ge tydliga besked om att papper och penna går före datorer. Ge nya instruktioner till myndigheterna. Och gör det meddetsamma. Så lyder Jernecks råd till Edholm. Hör, hör! Alla vettiga lärare väntar på sådana besked. Eleverna gör det möjligen inte, men gudarna ska veta att de behöver dem och en dag kommer att tacka Edholm ur djupet av sina hjärtan. Om hon kan samla sig till dem.

(Och för säkerhets skull: Visst kan datorer göra god nytta. Den här varningstexten skrivs till exempel på en.)