Det är ett så kallat NFC-chip, Near Field Communication, vilket innebär att det bara kan läsas av på mycket kort avstånd, upp till en decimeter ungefär.
Det finns inte någon officiell statistik för hur många som går runt med datorchip, men åtminstone tusen personer i Sverige är redan chippade. Själva ingreppet kostar en tusenlapp eller lite mer.
Men ja, varför? I mitt fall kan jag använda chippet som ett lite coolare visitkort. När en person lägger sin telefon mot handen så dyker mina kontaktuppgifter upp. Om de inte har en iPhone, eftersom Apple än så länge låst NFC-läsaren till den egna applikationen Apple Pay.
Den som har ett medlemskort på gymkedjan SATS kan registrera sitt chip i systemet och blippa handen istället för att använda ett kort. Vad praktiskt att alltid ha gymkortet med sig! Å andra sidan måste man ju ändå komma ihåg att ta med sig gymkläderna …
I ärlighetens namn är användningsområdena ännu inte särskilt upphetsande. I dagsläget finns en potential att lätta lite på plånboken genom att använda chippet istället för vissa kundkort. Mer spännande är kanske att SL funderar på att göra det möjligt att använda chippet istället för ett SL-kort. Det kan också användas för att öppna vissa elektroniska lås.
Ännu mer intressant kan det bli när chippen kan användas för olika betalningslösningar. För entusiasterna hägrar möjligheten att helt avskaffa både plånbok och nyckelknippa.
Den mest oväntade effekten är av ett annat slag. Jag lägger upp en bild på facebook från själva ”ingreppet”. Det dröjer inte länge innan jag får glada hälsningar av typen: ”Välkommen som cyborg!” Är jag en cyborg nu? Ett slags kombination av människa och maskin? Chipet interagerar ju inte ens med min kropp. (Till skillnad från exempelvis pacemakers och cochlea- implantat.)
En vän mejlar en drygt tioårig vetenskaplig artikel där den brittiske ingenjören Kevin Warwick, även kallad Captain Cyborg, ställer frågan vad som händer om cyborger börjar agera mot, snarare än för, mänsklighetens intressen. Warwick själv utförde tidigt ett experiment där han med hjälp av ett inplanterat chip ihopkopplat med sitt eget nervsystem, via internet, lyckades styra en robotarm på andra sidan Atlanten. Det antyder en tänkbar utveckling som väcker viktiga etiska frågor.
Men jag försäkrar min vän om att han inte behöver oroa sig. Jag och ett tusental andra chippade svenskar utgör knappast något hot. Det mest anmärkningsvärda med dessa inplantat är snarast hur ospännande de är. Än så länge.
