VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Fåfäng flykt från skrivhäftenas gudar

Av PJ Anders Linder

Försvarsberedningen lägger ribban högt när de kallar sin rapport om totalförsvaret 2021–2025 för ”Motståndskraft”, för om det är något som rapporten kartlägger är det vårt samhälles sårbarhet och bristande förmåga till uthålligheten under press. Rubriken skulle lika gärna kunna vara en galghumoristisk beskrivning av sakernas nuvarande tillstånd.

Läsaren möter rena katalogarian över aningslöshet, lättsinne och fromma förhoppningar. På punkt efter punkt har de ansvariga tagit för givet att det här med hot och prövningar är ett avslutat kapitel och inget som moderna människor ska behöva bekymra sig över och än mindre ägna tankemöda och resurser.

Och då tas ändå inte totalförsvarets militära delar, som ändå har kommit att ventileras med något större verklighetskontakt under senare år, upp i denna skrift. Till dem ska man återkomma i slutrapporten. Denna gång diskuteras alltså inte att armén i mobiliserat skick numera är stor som läktarpubliken på en halvbra allsvensk fotbollsmatch eller att en av Europas längsta kuststräckor ska försvaras av sju fartyg över och fyra under vatten. Det är andra och betydligt mindre kända brister som gås igenom.

”Som en följd av försvarsbesluten 1999–2001 samt 2004 upphörde i allt väsentligt planeringen för höjd beredskap och kris”, lyder den svala sammanfattningen. Det betyder inte att lättsinnet inleddes då, men det var då det stegrades till eufori. Äntligen kunde man slutgiltigt kasta det gamla trista dysterkvistandet över bord. I vår egen del av världen fanns inget att oroa sig för. Den lilla försvarsmakt vi ändå skulle hålla oss med var avsedd för insatser i Afghanistan och andra platser långt bortom folkhemsk horisont.

Vad har blivit följden? Försvarsberedningen går igenom område för område och konstaterar att det är ungefär lika illa ställt över hela linjen.

”Ingen myndighet har i dagsläget ett författningsreglerat ansvar för Sveriges psykologiska försvar.”

Digitalisering och privatisering har förändrat spelplanen vad gäller försörjningsläget. Det finns inga livsmedelslager i statlig ägo. Livsmedelsbransch och apoteksnäring lever i en just-in-time-tillvaro med högt importberoende och så lite mat och läkemedel i lager som möjligt. Systemet med ”krigsviktiga företag”, som hade särskilda plikter vid höjd beredskap är avskaffat.

Elförsörjningen är samtidigt livsnödvändig, sårbar och tämligen oskyddad, och det saknas beredskap för hur betalningar ska kunna ske eller fjärrvärme produceras om elen slås ut. Att det finns bensin eller diesel på bensinstationerna är en klen tröst i ellöst läge för utan el blir det lika lätt att få pumparna att fungera som det idag är att hitta en halvljuslampa på en vanlig mack.

Försvarsmaktens egen sjukvårdsresurs är minimal och lika el- och medicinberoende som den civila.

Beredskapspolisen, vars 9 000 civilpliktiga ansågs vara ett otillräckligt antal så sent som vid 1990-talets början, avvecklades i ett första steg under samma decenniums slut och avskaffades helt och hållet 2012 (alltså fyra år efter Georgienkriget).

”Befolkningsskyddets förmåga att möta de krav som krig kan ställa på samhället är starkt begränsad.” Resurserna som fanns inom civilförsvaret är ”till stora delar avvecklade”. Det finns för all del en hel del skyddsrum kvar, men många är inte i användbart skick och hela stadsdelar kan stå utan. Man slutade nämligen bygga skyddsrum i nyproduktionen för ungefär 15 år sedan.

Finns mer att säga? Utöver att Försvarsmakten sliter med sin bemanning, eftersom den borgerliga riksdagsmajoriteten lade värnplikten på is 2009 utan att ha någon kraftfull och trovärdig plan för hur personalförsörjningen skulle kunna ske på andra vägar? Ja, åtminstone en sak till: att nedmonteringen av totalförsvaret inte bara har ställt oss utan skydd vid hot och kris utan också har lett till bristande känsla i befolkningen för frågornas vikt. ”Allmänhetens kunskap om totalförsvaret i dag är mycket begränsad”, konstaterar Försvarsberedningen. Människor är ytterst illa förberedda på vad hot och kris kan innebära och ställa för krav. Bland alla åtgärder som nu måste till hör folkupplysning och klarspråk till de viktigare.

Den tröst för tigerhjärtan som trots allt står att finna i ”Motståndskraft” är att Försvarsberedningen under Björn von Sydows ledning har bestämt sig för att tala klarspråk om hur det ser ut, och att det finns bred politisk uppslutning om krav på förstärkning på snart sagt alla områden. Men det är klart att man undrar hur det kommer att gå på den smala vägen från rekommendation till förverkligande. Se på det militära försvaret. Dess brister och det försämrade säkerhetsläget i vår omvärld har stått på dagordningen under snart tio års tid, men det har gått förfärligt långsamt med praktiska förändringar och tillskott av nya resurser. Så snart trycket från de varnande rösterna avtar det minsta, och politiker och opinionsbildare får chans att tala om mer tillfredsställande ting än beredskap och förberedelser, så tar de den.

Tankarna söker sig till Kiplings dikt om ”The Gods of the Copybook Headings”, vilka hämtar sitt namn från de kärva talesätt som en gång stod överst på sidorna i skolbarnens skrivhäften och manade till arbete och ansvar. Gång på gång tröttnar vi människor på dem och vänder oss istället till ”The Gods of the Market”: budskapen om att nya, välmående och bekymmerslösa tider har kommit och att allt blivit annorlunda. Men efter varje gång som skrivboksgudarna ratats gör de sig påminda igen.

With the Hopes that our World is built on
    they were utterly out of touch,
They denied that the Moon was a Stilton: they denied
   that she even was Dutch.
They denied that Wishes were Horses; they denied
    that a Pig has Wings.
So we worshipped the Gods of the Market
    Who promised these Beautiful things.

When the Cambrian measures were forming, They
    promised perpetual peace.
They swore, if we gave them our weapons, that the
    wars of the tribes would cease.
But when we disarmed They sold us and delivered us
    bound to our foe,
And the Gods of the Copybook Headings said: ”Stick
    to the Devil you know.

Benägenheten att falla för sirensång är rimligen allmänmänsklig, men det är ingen orimlig gissning att de som har lång vana vid fred och välstånd lättare trillar dit än de som har hyggligt färska minnen av ofärd och brist. Freden och välståndet är förstås välsignelser, och ingen vettig människa önskar sig motsatsen, men för att det goda ska bestå måste det värnas och vårdas över tid och får inte tas för givet.

Hur sköter vi oss egentligen på den punkten? Vid närmare eftertanke är det knappast bara freden och säkerheten som har kommit att ses som svenska självklarheter, vilka man inte behöver göra något särskilt för att få njuta frukterna av. Liknande tankar har gjort sig gällande även inom andra sfärer: skolan, näringslivet, rättssystemet.

Är det inte väldigt gammaldags att stackars ungdomar ska traggla med grammatik och matematik och tvingas komma i tid? Borde inte skolan satsa på lust och lekfullhet istället för på arbete och krav och inse att somliga elever faktiskt mår bra av att väsnas och spela spel på lektionerna?

Är det inte ett överspelat kapitel att gå och oroa sig för företagandets villkor? De verkar ju ha så de klarar sig. Ekonomin rullar på, det blir tillväxt och jobb och fungerar det bra idag finns inga skäl att tro annat än att det blir bra även imorgon.

Och när det gäller ungdomar som håller på med stök och skadegörelse och stölder: Vem har någonsin blivit snällare av hårda ord och bestraffningar?

Lättsinnet har inte fått ta över på dessa fält i riktigt samma grad som på totalförsvarets, där man målmedvetet gjort sig av med allting som påminde om prövningar. Men föreställningen har varit utbredd om att andra plikter och måsten än skattebetalarnas hör historien till och att grunderna för det goda samhället är murade en gång för alla.

Nu spirar ändå insikten att detta har varit att ta ut segern i förskott och att behovet av allvar och självdisciplin finns kvar även i samhällen som tagit sig flera steg uppåt i Maslows pyramid. Försvarsberedningens rapport är ännu ett bidrag till tillnyktringen. Debatterna om polisen, rättsstaten och skolan pekar på varsitt sätt i samma riktning. Långsamt håller respekten för skrivhäftenas gudar på att vakna. Tron på månar av stilton och bevingade svin begränsar sig kanske snart till dem som ansvarar för näringslivsklimatet. Fast till sist vaknar väl även de.

Och då håller vi kursen ett tag – innan allting börjar igen.

Mest lästa just nu

1) Den narcissistiska eliten av Svante Nordin

2) Kroppsklockan klämtar för dig av Anders Mathlein

3) Skrämmande dagar framför oss av Johan Tralau

4) Lång näsa av Nima Sanandaji

5) Den leende roboten av Linda Johansson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Skrämmande dagar framför oss av Johan Tralau

2) Den narcissistiska eliten av Svante Nordin

3) Kroppsklockan klämtar för dig av Anders Mathlein

NR 1 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...