VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Riksdagen till regeringen: Lämna museerna i fred!

Riksdagens kulturutskott fattade ett angeläget beslut i går när man gick på allianspartiernas linje i en högaktuell fråga inom museipolitiken. Det handlar om regeringens ovilja att skydda Östasiatiska museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuseets framtida självständighet och existens.

Museerna är sedan tidigare hopskyfflade med icke-museet Världskulturmuseet i Göteborg i den märkliga konstruktionen Världskulturmuseeerna (som om allt utanför Sveriges gränser egentligen var samma sak). Denna skvader har problem med ekonomin, eftersom Göteborgsverksamheten kostar massor av pengar samtidigt som finansdepartementet genom Fastighetsverket pungslår museerna på orimliga "marknadshyror". Idéer om lösning? Samlokalisering av museerna, ännu fler föremål till magasinering, biblioteken skingrade för vinden. Kulturministern kallar det att ge verksamheten fria händer och låtsas som om hon ökar museernas oberoende när hon ger dess ledning fria händer att stöpa om verksamheten och skruva upp den ideologiska trycket.

Men nu säger alltså kulturutskottet stopp och belägg. Betänkandet publiceras först den 26 maj men det kommer i det aktuella avseendet att bygga på allianspartiernas gemensamma motion 2016/17:3643 med anledning av regeringens kulturarvsproposition. Där betonas vikten av att värna varje museums särart och att yrkas att riksdagen ska tillkänna detta för regeringen. Riksdagen debatterar frågan den 30 maj och fattar beslut den 31 maj.

Regeringen ska förstås rätta sig efter vad riksdagen säger och kulturministern kan knappast gå majoriteten rakt emot. Fast det har hänt förut att regeringen slingrat sig, segat och tävat när det gäller att förhålla sig till tillkännagivanden från riksdagen. Det finns all anledning att glädjas åt gårdagens utskottsbeslut, men samtidigt finns fortsatt goda skäl att hålla ögonen på bollen.

En sak är dock klar: Om regeringen låter Världskulturmuseernas ledning underminera eller helt avskaffa självständigheten hos Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseet sker det mot riksdagens vilja.

 

Får det mänskliga mötet plats i telefonen?

Uppradade på bussens sittplatser trängs telefon efter telefon i handen på människorna. Ibland är jag också slav under dem. Ibland studerar jag dem. Och skräms? Skäms ibland då jag inte har en bok att väga upp detta nya med det ”gamla”, traditionella. Eller är det kanske just läsning dessa telefonanvändare ägnar sig åt? E-böcker? Ljudböcker? Men jag ser rätt sällan hörlurar kopplade till dem.

Vi tycks inte längre rädda för strålningen och den eventuella påverkan mobilanvändandet kan ha på våra huvuden. Den sitter ju ändå mest klistrad i handen.

Svepande tar vi oss fram genom vardagen. Dejtar, läser mejl, spelar färgglada glitterspel. Pokémon var något barn sysslade med när jag var yngre. Nu är det för gemene (vuxne) man att förlusta sig i. Barnasinnet finns uppenbarligen kvar, och det är väl bra?

Men det finns annat som blir lidande. Författaren Merete Mazzarella skrev nyligen att ”ett bra samtal behöver ingen smiley”, om hur mobiler och sociala medier tillåter oss att kommunicera med omvärlden mer eller mindre konstant – men det sker till bekostnad av det levande samtalet (SvD 8/3 2017).

”Nuförtiden tittar en genomsnittlig vuxen amerikan på sin telefon en gång per sex och en halv minut” och även om föräldrar läxar upp barnen med begränsad skärmtid kan de själva sitta med telefonerna vid middagsbordet.

Hur går det med bildningen då? Finns det plats för den bland apparna på telefonen?

”När vi går på teater, läser en bok, lyssnar på musik eller spelar fotboll befinner vi oss i samma mellanområde som det lilla barnet när det samtidigt skapar och finner moderns bröst, och spädbarnstidens erfarenheter är avgörande för att den vuxne ska kunna njuta av dessa aktiviteter”, skriver Helena Granström i en understreckare i SvD från 2014, med liknande resonemang som Mazzarella för kring vikten av det mänskliga mötet in real life. Sedan de smarta telefonerna effektiviserade vår vardag har vi fått förvånansvärt lite tid över för annat.

En del lyfter fram uppsidorna; att vi är för upptagna med våra skärmar att vi inte har tid för gamla dåligheter som alkohol och slagsmål. Gott så, men om vi blir olyckliga av frånvaron av det mänskliga mötet är väl risken att det ändå är ditåt det barkar?

Det finns självfallet massor med fördelar med tillgängligheten och den uppsjö av kommunikation, (ut)bildning och information vi kan plocka från den smarta tekniken. Men vi är också ensammare än aldrig förr. Vi skapar illusioner av samtal och umgänge genom våra smarta telefoner – och samtidigt är just riktiga mänskliga relationer så centralt för vår existens. Så låt oss samlas kring ett samtal om detta. IRL.

Sea_of_phones.jpg

Farväl till fyra som räddade frihet och välstånd

Häromdagen såg jag Olof Ljunggrens dödsannons i tidningen. Han avled den 5 maj. Den 27 april dog Gunnar Randholm. Det innebär att fyra av de allra viktigaste personerna i kampen för att värna frihet och välstånd i Sverige har gått bort inom loppet av ett drygt år. I fjol sommar dog nämligen Ulf Laurin och den 5 mars 2016 Sture Eskilsson.

De fyra var nyckelpersoner i näringslivets mobilisering mot LO:s och Socialdemokraternas förslag till kollekivisering av den svenska företagsamheten genom löntagarfonder. Tanken var att avskaffa det enskilda ägandet av svenska företag genom att socialisera företagens vinster, köpa aktier för pengarna och lämna över dessa till fackföreningsstyrda fonder. De exakta förslagen varierade men anhängarnas ambition var genomgående att byta ekonomiskt system i vårt land.

I stället för att utveckla den blandekonomiska kombinationen av privat företagsamhet och skattefinansierad välfärd skulle vi genom ett väldigt systemskifte växla över till något som påminde mer om Jugoslavien eller DDR. I dag måste det låta som en våldsam överdrift i mångas öron när man påstår något sådant, men den som tvivlar får gå till källorna och se hur förslagen såg ut med deras läns- och branschvisa fonder och kollektivisering även av småföretag. Om det var någon särskild sorts politiskt solsting, eller bara galopperande övermod och maktlystnad, som låg bakom projektet är svårt att säga, men konsekvenserna hade blivit fatala om fonderna blivit verklighet - och konsekvenserna blev avsevärda även i förverkligandets frånvaro. Ty förslaget fick till sist fart på svårväckta företrädare för näringsliv och borgerlighet som yrvaket insåg vikten av att börja med bred folkupplysning och opinionsbildning för enskilt ägande och marknadsekonomi.

Sture Eskilsson var under lång tid informationsdirektör i Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och en av dem som tidigast blev varse faran. Tillsammans med flera andra tjänstemän i näringslivets organisationer spelade han en helt avgörande roll för att skapa medvetenhet om riskerna och driva på i det inre och för det yttre arbetet. Olof Ljunggren tillträdde som vd i SAF 1978 då fondstriden idémässigt sett stod som hetast och gjorde stora insatser för att se till att fondmotståndet fick ordentligt med resurser. Ulf Laurin var tillsammans med Antonia Ax:son Johnson, Gösta Bystedt och ett 20-tal andra företagare och företagsledare medlem av den sk 4:e oktoberkommittén, som bildades för att organisera den historiska demonstrationen mot riksdagens fondbeslut den 4 oktober 1983. Gunnar Randholm, ägare och vd i Nässjöföretaget Eldon och en centralgestalt i det småländska näringslivet, var kommitténs ordförande. Ulf Laurin blev sedan ordförande i SAF 1989-1996 (under de allra mest konfliktfyllda åren 1976-1984 var det Curt Nicolin som förde klubban) och såg till att fondmotståndets goda resultat följdes upp och konsoliderades, inte minst genom att se till att det inte blev något av med LO-ledningens försök att blåsa nytt liv i fondtankarna genom idéer om "nationellt kapital".

En generation har förflutit sedan fondstriden stod som hetast. Motståndet fick inte Socialdemokraterna att fullständigt avstå från att införa löntagarfonder - det hade gått alltför mycket prestige i frågan - men under tryck av opinionbildning och massiv folklig misstänksamhet blev det ett uttunnat förslag som till sist lades fram och röstades igenom. Förslaget innebar inget positivt men hade förlorat sin systemskiftande karaktär. Under den borgerliga regeringen 1991-94 gjordes fonderna om och blev en del av forskningsfinansieringen.

Efter hand har frågan försjunkit i glömska. Lars Tobisson kom i fjol ut med boken Löntagarfonder: så nära men ändå inte men jag känner inte till några större forskningsprojekt inom akademien. (Upplys mig gärna om jag missat något.) Med tanke på händelsernas tyngd, och vad som beforskas i övrigt, är det faktiskt rätt märkligt. Under några år på sent 1970-tal och 1980-tal stod hela Sveriges framtid på spel. Skulle vi plötsligt kasta en makalös välståndsmodell över bord till förmån för socialistiska skrivbordkonstruktioner? Utan Ljunggrens, Randholms, Laurins, Eskilssons, och förstås många andras, insatser hade svaret på den frågan mycket väl kunnat bli ja. Sveriges 1970-tal var väldigt olikt vårt 2010-tal - och ett ja-svar hade givit den gångna generationen en helt annan historia än den fick.

De som uppskattar att få leva i frihet och välstånd har all anledning att då och då skänka fondstridens förgrundsgestalter en tacksamhetens tanke. De har också skäl att undra varför historieskrivningens och samhällsdebattens intresse för händelserna är så svalt - och ge noga akt på att liknande destruktiva tankar inte får fäste igen. Att förnuftets svalka gick segrande ut striden i går är tyvärr inget vaccin mot värmeslag i morgon.


Studio Axess

Programserie med PJ Anders Linder som programledare

Global Axess: Geopolitikens återkomst

Historien visar hur nära sambanden alltid har varit mellan politik och geografi. Hur ser den relationen ut i dag? Står vi inför geopolitikens återkomst? I årets Global Axess-serie möter vi flera framstående forskare som anlägger olika perspektiv på geopolitik i både historisk tid och nutid.

Spioneriets historia och framtid

I sex program intervjuar Niklas Ekdal sex olika experter på spioneriets och säkerhetstjänsternas historia och framtid. Intervjuerna spelades in i Oxford den 18 mars 2016.

Kapitalismens betydelse

Sveriges samhälls- och välståndsutveckling 1850-2016

Johan August Gripenstedts näringsfrihetsreformer 1864 brukar betraktas som en milstolpe i den svenska kapitalismens utveckling och tillika startskottet för en lång period av ekonomisk välståndsutveckling. Vilken betydelse har kapitalismen haft för den svenska välståndsutvecklingen sedan näringsfrihetens införande? Vilka nya problem och samhällsutmaningar har den skapat i Sverige?

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Familjen Shtisel - Säsong 2

Den prisbelönta dramaserien om den religiöst ortodoxa familjen Shtisel i Jerusalem återkommer nu med nya avsnitt. Och som vanligt står far och son, Shulem och Aktiva, Shtisel i centrum för handlingen.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.

Global Axess: Religion

Om samhälle, människor och tro

Global Axess 2014 omfattar femton avsnitt som alla handlar om religion i världen, historiskt och i dag. Vilka roller spelar religion i nutida och dåtida samhällen? Religion i förhållande till mänskliga förhållanden och religion som individuella erfarenheter. För att förstå på vilka sätt religion betyder något och varför vi är religiösa kan vi också se religion i perspektiv av nutida politik. Inspelat vid Engelsbergsseminariet i juni 2014 och producerat av Svenska Filmbolaget samma år.