Fyra etikettregler du följt i onödan

Det finns ett antal etikettsmyter. Påståenden som gång på gång av diverse lekmän hävdas vara regler, men som aldrig har stått med i någon etikettsbok eller förespråkats av experter – och som strider mot etikettens själva kärna. Här listar jag de fyra kanske mest spridda.

1. ”Man måste hålla glaset vid tredje knappen!”

Många har fått sig inpräntat att man måste hålla glaset vid tredje skjortknappen uppifrån när man skålar. Det är inget fel att hålla glaset just där – och det är fel att hålla glaset så att det skymmer ansiktet. Men om man med så mycket som en blick ner mot skjortbröstet kontrollerar glaspositionen ger man tyvärr ett väldigt ängsligt intryck.

Bakgrunden är att det historiskt exi­sterat interna militära skålreglementen som stipulerat att glaset vid skålande skulle hållas vid paraduniformens tredje knapp. Men, olika uniformer har knapparna på olika ställen, och militär och civil etikett är inte densamma. Redan för hundra år sedan påpekade etikettsböcker att vanliga civila som härmade militära manér riskerade att upplevas som löjeväckande.

Skålande ska skapa gemenskap och vara ett uttryck för glädje. Förvisso är det rekommenderat att man vid en mycket formell tillställning håller glaset strax under hakan, men vid en euforisk back­anal är det tvärtom korrekt att svinga bägaren högt i luften. Att skåla på samma sätt varje gång är lika fantasilöst som att utforma livets alla kyssar exakt likadant.

2. ”Man får inte skåla i alla drycker.”

Den här myten finns i lite olika skepnader, gällande öl, snaps, alkoholfritt eller vatten.

Vin har alltid ansetts finare än öl, men skålat har man gjort i båda. Under hednisk tid firades de viktigaste högtiderna i norra Europa (som jul och midsommar) med rituellt öldrickande då man skålade för gudar och förfäder. Efter kristnandet övertogs ritualerna av gillena, och sedan dess har ölskålandet bara fortsatt.

Man får även skåla i brännvin, eller snarare får man enligt etiketten inte ens dricka snaps utan att först utbringa en skål eller sjunga en snapsvisa. 

Däremot finns en vana att skjuta välkomsttalet till varmrätten om man serve­rar öl och nubbe till förrätten. Jag skulle dock tro att det mer har med brännvins­bordet att göra. Detta serverades förr i tiden före den officiella måltiden och således har en kall förrätt med snaps kommit att ses som något av ett preludium till den egentliga måltiden. 

I vår moderna kultur får man naturligtvis även skåla i alkoholfria alternativ. Att stänga ute dem som inte vill dricka alkohol från skålandets förbrödring skulle gå rakt på tvärs med etikettens innersta väsen.

Vatten slutligen? Man ska höja skålen i finaste tillgängliga dryck, och svara i samma dryck eller den som är mest lik. Vatten står lägst i rang och är en nödlösning – men det är ändå bättre att skåla med vatten än att inte skåla alls. Det finns dock platser med skrock knutet till vattenskålar, så utomlands bör man stämma av de lokala vanorna.

3. ”Man får inte bära rött på bröllop.”

Denna är den mest absurda av etikettsmyterna, och den yngsta. Sedan ett par årtionden har det spridit sig en historia (troligtvis från USA) om att röd klänning på ett bröllop skulle användas för att signalera att man haft en fysisk relation med brudgummen. Naturligtvis är det bara ett påhitt av någons snuskiga fantasi. Sedan stämmer det förvisso att man ska undvika alltför iögonfallande klänningar på ett bröllop för att inte konkurrera om uppmärksamheten med bruden, och rött är en stark signalfärg.

4. ”Om man är fler än åtta får man börja äta.”

Slutligen kommer vi till det mest spridda påståendet: att om man är fler än åtta vid bordet får man börja äta när man vill.

Varje gång man befinner sig på en större tillställning, och artigt sitter och väntar på att värdinnan ska greppa gaffeln, finns det någon hungrig och beskäftig person som högljutt utbrister: ”Jaha, vi är fler än åtta, så nu får vi börja äta.”

Detta är inte korrekt. Denna regel finns inte i en enda etikettsbok, och varenda etikettsexpert betonar att det är en myt. Man får börja röra maten när värdinnan säger ”varsågod” eller tar sin första tugga. Det säger väl sig självt att det vore oerhört ohyfsat att börja äta när varken värdarna eller hedersgästerna börjat?

Däremot får värdarna välja att sätta i gång ätandet innan alla blivit serverade om det är många närvarande.