Hon skrev historia redan när hon tillträdde den 22 oktober 2022. Giorgia Meloni blev då Italiens första kvinnliga premiärminister. Den 4 september blev hon på nytt historisk, då hennes regering suttit längre vid makten än någon annan i modern tid, 1 413 dagar. Det tidigare rekordet innehades av Silvio Berlusconis andra regering, som styrde mellan juni 2001 och april 2005. Italien, som blev en republik år 1946, har sedan andra världskriget haft 68 regeringar.
Den politiska instabiliteten och de ständiga regeringsbytena är en av flera samverkande anledningar till de stora problem EU:s tredje största land i dag brottas med. Italien har Europas lägsta födelsetal, Europas äldsta befolkning och reallöner som ligger på samma nivå eller obetydligt över lönerna år 1990.
Lägg därtill utflyttningen av välutbildade unga italienare, från landets södra delar till de norra, och emigrationen till andra länder. När Meloni och hennes parti, det högernationalistiska Italiens bröder, i valet 2022 tog hem nära 26 procent av rösterna var det mycket tack vare löften om en nystart och en återgång till traditionella värderingar.
Tillsammans med regeringskollegerna Lega och Forza Italia har Italiens bröder lovat att stå upp för kärnfamiljen, kristendomen och mot allt det man kallar politiskt korrekt och ”woke”. Framför allt lovade Giorgia Meloni att hon skulle stoppa flödet av migranter till Italien.
Ändå vistas i dag enligt regeringens officiella siffror 339 000 migranter illegalt i landet. Det stora antalet människor utan arbete eller bostäder har lett till ökad brottslighet, särskilt i storstäder som Milano, Rom, Neapel och Florens. Statistik från inrikesministeriet från 2025 visar att personer som inte är italienska medborgare utgör runt 20 procent av befolkningen i Milano men står för 60–70 procent av gatubrott som rån, knivöverfall, väskryckningar, fickstölder och vissa sexualbrott.
När siffrorna presenterades fick de stora rubriker. Den ökade otryggheten i samhället är en av orsakerna till att Italiens bröder haft 26–28 procent i de senaste opinionsundersökningarna och förblir landets största parti. Detta trots att det brukar kosta opinionsmässigt att regera – och trots en turbulent vår för Giorgia Meloni. I slutet av mars i år förlorade hennes linje i folkomröstningen om en reform av det italienska rättsväsendet. Regeringen och ja-sidan förlorade och nej-sidan, som menade att reformen skulle ha hotat domstolarnas oberoende, vann. Det innebar en både realpolitisk och prestigemässig förlust för Meloni.
Silvia Salis är en 41-årig tidigare elitidrottare som tävlat i slägga för Italien, i bland annat OS i Peking 2008.
Under våren och försommaren hamnade hon därtill i öppen konflikt med USA:s president Donald Trump, som hon tidigare haft en god relation med. När Italien nekade amerikanska stridsflyg att mellanlanda på den sicilianska flygbasen Sigonella på väg mot Iran kände Trump sig sviken. Hans utspel mot Giorgia Meloni, som han anklagade för att ha ”bönat och bett” om att bli fotograferad med honom på G7-mötet i franska Évian i juni, skapade rubriker världen över. Giorgia Meloni backade dock inte utan publicerade en video på sitt Instagramkonto där hon anklagade presidenten för att ljuga och sa att ”Italien och jag bönar och ber aldrig”.
Att Giorgia Meloni tagit strid mot Donald Trump och även försvarat påve Leo XIV mot presidentens påhopp uppskattas dock av många italienare. Och när runt 60 000 migranter tog sig över gränsen från Marocko till den spanska exklaven Ceuta i slutet av juli reagerade Meloni direkt. Hon meddelade att hon stängde Italiens gränser mot Spanien och ville se landet avstängt från Schengen tills vidare. Detta ledde till hård kritik från den socialistiske premiärministern Pedro Sánchez, men väckte uppskattning hos de egna väljarna.
Regeringen Meloni vill också få med så många EU-länder som möjligt på att bygga mottagningscenter för migranter i tredje land. Italien har redan gjort detta, i Albanien, men italienska domare har i flera fall dömt till migranternas fördel så att de fått lov att återvända till Italien medan deras asylärenden prövas.
Kritiken från oppositionen och människorättsorganisationer är hård mot regeringen Melonis Albanienprojekt, som dessutom har kostat 73,5 miljoner euro bara under konstruktionsfasen. Utöver det har den italienska staten anslagit 670 miljoner euro fram till 2028. Regeringen anklagar domstolsväsendet för att centren i stort sett står tomma och tickar pengar – och därför blev nederlaget i folkomröstningen i våras så svidande för Giorgia Meloni och hennes allierade.
Samtidigt innebar segern för nej-sidan inte den vändning vänstern hade hoppats på. Femstjärnornas partiledare Giuseppe Conte och Partito Democraticos Elly Schlein är på kollisionskurs och vill båda vara den samlade oppositionens huvudledare. Med bara ett år tills parlamentsvalet 2027 har dessutom två nya aktörer intagit den politiska scenen. Den första är Silvia Salis, borgmästare i norditalienska Genua. En tuff hamnstad med typiska postindustriella problem och stor utflyttning. Salis är en 41-årig tidigare elitidrottare som tävlat i slägga för Italien, i bland annat OS i Peking 2008, och har varit vicepresident i den italienska olympiska kommittén. Hon har en tatuering med de olympiska ringarna i nacken.
Salis vinnarskalle är henne till stor nytta i den mansdominerade italienska politiken och hon har fått vänja sig vid att hennes fördelaktiga yttre ofta kommenteras i medierna.
Den 58-årige tidigare generalen har varit försvarsattaché vid ambassaden i Moskva och är öppet Rysslandsvänlig.
Hon är politiskt oberoende men stöder och samarbetar med mittenvänstern. Den senaste tiden har allt fler röster höjts bland ledande vänstertyckare som vill se Salis som ledare för en bred koalition i valrörelsen. Hon sade själv i våras, i en intervju med Bloomberg, att hon är beredd att ta striden med Giorgia Meloni om premiärministerposten: ”Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte har ambitioner även på nationell nivå. Om jag fick frågan skulle jag verkligen överväga det. Det sporrar mig att höra mitt namn nämnas i de här sammanhangen.”
Salis ses alltså av en del av vänsteretablissemanget som den karismatiska och skickliga politiker man så väl behöver. Hennes kritiker menar däremot att risken finns att hon ytterligare splittrar vänstern och blir en tredje part i maktspelet mellan Elly Schlein och Giuseppe Conte.
Samtidigt har Giorgia Meloni fått se en ny aktör göra entré även på högersidan, och det är en mycket stridbar och kontroversiell sådan: Roberto Vannacci. Han grundade sitt ytterhögerparti Nationell framtid så sent som den 6 februari 2026 och det har redan kört om Melonis samarbetspartier Lega och Forza Italia i opinionsundersökningarna (där dock även Italiens bröder går som tåget). Vannacci satt tidigare i EU-parlamentet för Lega men bröt sig ut efter schismer och grundade sitt eget parti.
Den 58-årige tidigare generalen har varit försvarsattaché vid ambassaden i Moskva och är öppet Rysslandsvänlig. Han kom 2023 ut med boken Världen upp och ner, där han skriver att världen styrs av homosexuella och etniska minoriteter. Efter det stängdes han av från sitt jobb som chef för militärinstitutet i Florens och efter avskedet från militären gav han sig in i politiken.
Vannacci lockar framför allt manliga väljare mycket långt till höger och han anklagar Giorgia Meloni för att ha förrått Italien och Europa genom sin EU-vänliga linje och stödet till Ukraina. Han säger öppet att hans parti gärna tar emot ekonomiskt stöd från styret i Moskva. För Meloni är Vannacci ett stort och växande orosmoln då risken finns att högern inte får majoritet i nästa val utan Nationell framtid.
Även de styrande i Bryssel oroas av Vannacci och hans parti, som upplevs som en trojansk häst från Ryssland.
Så även om Meloni kan fira att hennes regering är den mest långlivade i modern tid finns det smolk i glädjebägaren. Allt tyder på att det valår som väntar kommer att bli stormigt.
